29.9.2005
kl 23.09
En sista värmande höstdag är det sista som behövs för att man ska förstå att vintern är på väg. De små svarta fiskarna som simmar under ytan vet att det är så och den ensamma anden som guppar i vasskanten vet det också. Det är kyligt när solen gömmer sig bakom ett träd och de vet att det kommer bli ännu kallare. När första snöflingan faller över skogen vid sjön, då är det dags. Dags att vaggas in i sömnen som så sakta leder oss genom vintern. När första snöflingan faller kommer vintern till världen, kall och lång. Det blir mörkt och det blir tomt, staden töms på människor och frosten biter i näsan. Träden väntar. Stenarna väntar. Himlen väntar. Vi väntar. Vi väntar på att det ska bli ljust igen, att det ska tina och börja leva igen. Snart kommer det vara is ovanför fiskarnas små huvuden och is under andens fötter. Fiskarna kommer simma där under i sin egen värld medan det är mörkt och vindpinat ovanför. Anden kommer halka fram och leta efter mat men allt den hittar är en frusen kvist som ramlat från ett lövlöst och grått träd. Ingen hör, ingen ser, ingen är där. Stackars anden, om du bara hade haft en mikrovågsugn så du kunde värma din mat.
Papegojan: jag säger dej papelito..du är galen.. kan inte ge en mikro till en fågel.. det går inte.. tänk.. på isen.. kablar.. funkar inte.. ge upp.. fundera över ditt eget liv istället.. nu.. jag menar.. vad ska du göra när vintern kommer?
Men än är det inte vinter. Kölden biter inte än. Snön har inte fallit än. Isen har inte tagit över. Än. Nu är träden röda och gula och vackra och de står där i solen som om det är vår och säger att sommaren är över men som ett sista skådespel bjuder vi på lite färgprakt. Marken är grön och det är blåbär och lingon och det är mossa och bruna löv som påminner om att äta för snart är bären borta. Solen är sommaren och skuggan är vintern. Här möts de, i skogen, mellan träden, sommar och vinter på samma ställe, den ena redo att dö för den andra.
När första höstlövet faller i en cirkel, eller första snöflingan landar lätt på gräset, första smältdroppen från taket stänker mot snötäcket eller första sommarregnet friskar upp luften. Det är så härligt, så nytt.
Glad höst på er!
VN:F [1.8.1_1037]
28.9.2005
kl 23.36
Jaha.. bara lite lite tid kvar till tentan och så utmanar Lexrex med det här. Vad kan man göra mer än att slita sig från tentafrågorna :)
3 saker som jag gillar:
Sommar
Ta en öl på stan
Gamla vänner (och nya)
3 saker som jag tycker illa om och som skrämmer mig:
Egoism
Arbetslöshet
Stress
3 viktiga saker i mitt rum:
hm..svår en den här..
Musik (mp3 och cd)
Dörren ut härifrån (när man blir trött på att dega hemma)
Och kanske mina jongleringsbollar (startar upp hjärnan när man behöver plugga)
3 slumpvis valda fakta om mig:
Är ganska blyg, men jobbar på det
slumpvis förresten.. hur gör man det..
Är kvällsmänniska men vill vara morgonmänniska
Är uttråkad
3 saker jag vill göra innan jag dör:
Äga ett litet hotell
Åka Hurtigrutten
Kunna prata alla språk (öh.. va? va säger du? är det omöjligt?)
3 saker som jag kan göra:
Allt om det jag egentligen bör göra är att plugga
Se till att saker händer om jag vill
Grubbla över beslut i flera veckor (och månader också för den delen)
3 saker som jag inte kan göra:
Dricka en hel liter vodka utan att må riktigt dåligt
Vissla
Komma ihåg matematiken från gymnasiet (helt jäkla omöjligt!)
3 saker som jag säger mest:
Jaja
Det ordnar sig
Shit
3 kändisförälskelser:
Men shit vilken fråga! (sa jag shit nu??)
Tror inte jag har eller har haft nån sån faktiskt.. dessvärre..
3 stycken som jag tror kan svara på dessa frågor:
Min granne! Du brukar gilla tester!
Embryo! För att jag inte har en aning vad svaren kommer bli yo..
Och så tycker jag att Gnosan ska svara, men jag har ingen bra motivering till varför :)
VN:F [1.8.1_1037]
27.9.2005
kl 21.42
Kroppsvätskor är spännande saker. I alla fall tycker jag det om man ser till de normer som omger dem, som förbjuder dem eller förbjuder att vi pratar om dem. Svett är en av dessa och det är också om svett det här inlägget handlar…
Är det okej att svettas? Kanske en patetisk fråga men om man funderar lite över det så kommer man nog fram till att det inte är speciellt okej, att svett omgärdas av förbud, att det får ske i det fördolda där det varken syns eller luktar. Det är därför det finns deodorant för att dölja för synen och parfym för att dölja för luktsinnet. Svett ska undvikas och om vi ändå blir svettiga duschar vi, för att befria oss ifrån den.
Alla vet att alla svettas, i större eller mindre omfattning, och alla vet att det fyller en livsviktig funktion, att göra av med värme när vi arbetar kroppsligt och blir varma. Varför omgärdas det då av ett sådant tabu? Är det för att svett kan ge upphov till lukter som vi tycker det är äckligt eller är det själva svettandet i sig som är motbjudande? Eller tycker vi att det är så äckligt egentligen eller är det bara något vi har lärt oss att inte tycka om och borde det inte vara kulturellt betingat i så fall?
Jag tror att Sverige är ett svetthatande land. Det finns bara två platser som det är helt tillåtet att svettas på, och det är träningslokalen och bastun. I gymmet är det ganska naturligt att man utsöndrar svett när man anstränger sig och ingen kan göra något åt det, kanske är det därför som det blivit så accepterat, att människan insett sig besegrad av naturens mäktiga krafter. Och i bastun är det rent av en del av själva grejen och inte fullt så många tycker det är något märkligt med det i jämförelse med hur många som tycker att det är det utanför bastun. Förmodligen är det så att inte så många tycker det är äckligt heller att sitta bredvid andra svettande människor och kanske till och med på en träplanka som är svettindränkt av tidigare bastubesökare. Det borde betyda att synen på svettandet är kulturellt betingad, dvs. inlärd, och ingen naturlig reaktion eller äkta avsky.
Så om det anses vara förbjudet i Sverige, i vår kultur, finns det inte andra länder där det är mer tillåtet? Min teori är att det är mer tillåtet i varmare länder, där deodoranter i armhålorna helt enkelt inte förmår hålla tillbaka all denna kroppsvätska från att tränga ut genom huden. Där har man resignerat inför det faktum att det är oundvikligt att svettas. Tänk dig själv om du åker på chartersemester och hamnar på något varmt ställe vid Medelhavet. Är det inte mer okej att du går omkring med svettig rygg där än att du gör det hemma på jobbet eller i skolan?
Svenskar hatar svett. Medelhavsbor tillåts svetta. I bastun och träningslokalen är det troligen tillåtet att svettas oavsett var man bor. Men varför pratar vi aldrig om svett? Det hymlas om det och försöks döljas. Handsvett torkas av på byxorna och skorna behålls på på bion. Var är svettdiskussionen? Svetten är ju trots allt livets saft, en naturlig funktion som bevisar att vi är levande varelser och inte maskiner.
VN:F [1.8.1_1037]
kl 12.21
Det blinkade till och jag hade fått ett meddelande på msn. Det var skånenationare A som hade gjort en fantastisk upptäckt och delade med den av sig till mig, nämligen Pandora.com. Jag surfar dit, omedveten om vad det är jag strax ska upptäcka, men det ska ni snart få höra mer om…
Först tänkte jag berätta lite om vad som händer häromkring. Det är tenta på fredag och jag håller på och värmer upp, slipar mina argumentationsmetoder och kollar över mitt faktaunderlag. Det ska nog fixa sig tror jag, om det inte visar sig att herr lärare är ovanligt hårt för att vi har fått tentafrågorna i förväg. Hur det än blir med resultatet känner jag mig lugn och inte alls lika uppstressad som för en vecka sedan eller som förra gångerna vi har varit på väg mot tenta. Bra, känns det.
Annat som hänt är att jag jobbat på Nationernas Hus i lördags, när nationen hade Club Skåne, dvs. en vanlig nattklubbskväll fast med skåningar som jobbar. Det var meningen att vi skulle haft togaparty lite tidigare på kvällen, men bara en person anmälde sitt intresse till det så det blev liksom inte av. Det verkar finnas en ovilja att vara med på saker, eller så har vi bara inte nått ut med informationen. Om fallet är det sistnämnda är det jag som ska råda bot på det till nästa gång, eftersom jag blev invald som pr-mästare i nationen på gårdagens årsmöte. Det betyder att det är jag som håller i informationsspridningen och då ingår även att hålla koll på nationens hemsida, som jag egenhändigt snickrat ihop. Dessutom blev jag placerad/placerade jag mig på skattmästarposten, där man har hand om pengaflödet. Mycket att fixa med blir det alltså.
Men tillbaka till det här tipset jag fick via msn, Pandora.com. Det är en helt underbar uppfinning som går ut på att du skriver in namnet på en låt eller en grupp som du håller av, och sedan får du en egen radistation som spelar musik som liknar den du gillar. Och det funkar! Jättebra sätt att hitta nya favoriter på, ifall du tröttnat på att lyssna på samma gamla musik för femtonde året i rad. Så surfa dit genast och njut hela dagen!
VN:F [1.8.1_1037]
24.9.2005
kl 01.22
Jag läste ett inlägg hos Det ljuva livet som handlar om ensamhet och det är framför allt en tanke som jag fastnar för. Författaren skriver att han har vänt på dygnet helt och hållet, att han vaknar på kvällen och lägger sig för att sova på förmiddagen. Jag vet faktiskt inte varför det lockar mig men någon gång tror jag att jag ska prova det där, att vara vaken på natten istället.
Varför följa den allmänna normen att lägga sig på kvällen och vakna på morgonen? Varför inte göra som man känner för och sova när man är trött? Kanske skulle det inte fungera om man har tider att passa, som skola eller jobb, eller så gör det det, man får bara ställa väckarklockan så att man inte missar den där föreläsningen.
Med en ändrad eller mer oregelbunden dygnsrytm tror jag att det blir lättare att fånga dagen. Med den vanliga ordningen blir dagen inrutad och man går och lägger sig i tid för att stiga upp i tid. Istället skulle man kunna göra det man gör och sova när man är färdig, eller när man är trött, leva för stunden och inte för morgondagen. Hm.. en dag kanske det händer.
För övrigt luktade det ägg utomhus hela dagen igår.
VN:F [1.8.1_1037]
21.9.2005
kl 17.59
Tvättstugan i hyreshus har förmodligen sedan tidernas begynnelse varit en krutdurk. Unga slarvrar har hällt tvättmedel över golvet och låtit bli att tömma luddfiltret och tant Fin på fjärde våningen irriterar sig. Råkar hon av misstag tappa sina välsträckta lakan på golvet blir de förskräckligt smutsiga. Därför sätter tant Fin upp en lapp i tvättstugan som uppmanar alla att hålla ordning och städa efter sig.
En dag för nu länge sedan var jag och hälsade på A i sin förra lägenhet. Vi tog av okänd anledning en tur till tvättstugan och vad sitter på den lilla anslagstavlan om inte ett anslag. En hyresgäst är upprörd över hur det ser ut i tvättstugan och över att andra inte städar efter sig. För att driva det hela en gnutta längre har den upprörda hyresgästen fört tvättstugekrutdurken in i det elektroniska tidevarvet genom att ta bilder på dammråttor på golvet och skrivit ut via sin dator. Fakta, bevisbilder, ni har skräpat ner!
Ett tag senare upptäcker jag på en sida på internet, full av skojiga skumraskgrejor, ett foto av ett anslag som någon satt upp i en trappuppgång. Den här gången handlar det om att en granne på de nedre våningarna stör sig på att en granne högre upp i huset använder toaletten på natten. Anslaget, som är ganska långt formulerat, lyder något i stil med att grannen högre upp inte bör “göra det stora” på natten eftersom det ekar i rören och stör grannen undertill. Den övre grannen uppmanas att kissa på kanten och inte i vattnet, samt att lägga en bit papper i toaletten så att det inte skvalar så förskräckligt när det där andra landar där. Alternativet är att gå på dass på dagen.
Så, för ett par dagar sen, upptäcker jag på Helsingborgs Dagblads nätupplaga att ett liknande fall har lett till att en kissande hyresgäst blir vräkt från sin lägenhet. Enligt den vräkta hyresgästen har hyresvärden sagt att han inte får stå upp och kissa på nätterna, men hyresgästen har struntat i detta och därför blivit vräkt. (läs hela artikeln)
Snacka om att försöka styra andras privatliv!!
Skaffa öronproppar!
VN:F [1.8.1_1037]
20.9.2005
kl 17.51
Idag är det tisdag, tror jag. Ända sedan en fredag för över en vecka sedan har jag haft en bok framför ögonen. The Enormous Book, heter den inofficiellt och handlar som jag tidigare har skrivit om hela världens historia. Lyckligtvis behöver vi inte lära oss allt som står i den, utan “bara” det som hänt i världen på 1800-talet plus minus några år. *sliter hår* Och så innebär det här “nya” studentlivet, skilljt från tidigare kurser genom att man faktiskt befinner sig i skolan emellanåt, att man får ta del av det riktiga studentlivet, det som innebär att man är på ett universitet och verkligen kämpar med sitt studerande. Idag exempelvis började första föreläsningen klockan tio på förmiddagen och slutade vid tolv då vi hade lunch. Sen började det igen vid ett och höll på till tre. Det innebär att jag har ätit mat på universitetet, trängts med alla andra hungrande studenter, stått i köer och suttit där och verkat smart som alla andra. Dock är jag inte så pretentiös att jag försöker lura någon genom att försöka vara mer student än jag är genom att ta med en liten burk med egen mat hemifrån och ställa mig i den femhundra meter långa mikrovågsugnskön (okej, den egentliga orsaken är kanske att jag är för lat för att förbereda något sådant, men det vill jag inte gärna erkänna).
Studentliv…
Böcker. Te. Långa kvällar. Bibliotek. Nudlar. Nationernas Hus. Corona. Trängsel i korridorerna. Cykelhav. Föreläsning. Seminarium. Cykelparad. Studentlägenhet. Människor från hela landet. Tenta. Stress.
Sen slutar studentlivet och allt blir som vanligt när man slussas ut i antingen arbetslöshet eller arbetsliv.
VN:F [1.8.1_1037]
18.9.2005
kl 20.52
Då var det snart dags igen. Jag hittade en artikel om snöfall på vk.se och faktum är att det har varit minusgrader här på natten så det dröjer kanske inte så länge förrän snön ockuperar även Ume. Missminner jag mig om jag påstår att det bara var en månad sedan jag gick i shorts ute? Om jag fick bestämma skulle jag göra så att sommaren varar från början av april till och med oktober, man vill ju inte ha längre vinter än sommar.
VN:F [1.8.1_1037]
17.9.2005
kl 17.33
Umeå universitet fyller 40 år och idag drog hela universitetet ner på stan. Det var samling i Vänortsparken och hundratals människor hade samlats, från universitetet och från annat håll, för att gå i parad bort till Rådhusesplanaden. Snösvänget spelade musik och sambadansare dansade och vi i nationen, den skånska, viftade med vår röd-gula fana (”vad är det där för flagga?” ska tydligen någon ha frågat). Genom stan på gågatan paraderade vi och framför Rådhuset bjöds det på tårta och den fantastiske Sverker Olofsson (!) stod på scen tillsammans med Staffan Ling (den jäveln som tar alla mina pengar när jag betalar hyra - han är nämligen involverad i det här bostadsföretaget som har byggt de dyra studentlägenheterna där jag bor). En aning tråkigt 40-årsfirande från scensidan men paraden tyckte jag var en trevlig grej. Och återigen trevligt att se att det faktiskt finns folk som bor i den här stan.
VN:F [1.8.1_1037]
14.9.2005
kl 21.00
Det känns litegrann som att jag har gått i ide. Men istället för att var björn och bädda in mig i en mysig liten grotta är jag student och låser in mig i min mysiga lilla studentlägenhet. Och här sitter jag och läser och läser, om revolution efter revolution och om maktförhållanden i Europa under 1800-talet. Ända sedan i torsdags-fredags någon gång har jag suttit med näsan i böckerna en stor del av tiden. Och jag som egentligen vill fundera över vad jag ska göra med mitt liv, eftersom det snart är den femtonde oktober och det innebär att jag måste fatta ett beslut om jag ska söka något annat eller fortsätta på det här sociologiprogrammet. Men det har jag inte tid att göra nu utan istället sjunker jag djupare och djupare ner i den stora tusensidiga historieboken på engelska och glömmer att det finns en verklighet också, en nutid, där det händer saker. Det är som att jag har ersatt den riktiga världen med den där historievärlden i boken, som att jag inte längre lever på 2000-talet. TV:n är avstängd, morgontidningen viks aldrig upp, världen utanför är just utanför och jag beblandar mig inte med den. Jag längtar bara tills att tentan är förbi om ett par veckor och jag kan återgå till ett normalt liv igen, där jag är en levande människa som är en del av samhället.
VN:F [1.8.1_1037]
13.9.2005
kl 20.07
Helsingborgare! Nu är det dags att skriva på namninsamlingen för att stoppa kommunens planer på att bygga om Kallis och Ångfärjan!
Till namninsamlingen
VN:F [1.8.1_1037]
12.9.2005
kl 23.23
I helgen var det norrsken över Björkarnas stad. Ett grönt skimmer fladdrade över himlen där vi stod nere på Rådhusesplanaden och blickade upp. Mitt första norrsken, någonsin. Ganska spännande att vara med om, finns knappast något som kan jämföras med det. Lika spännande som åska, för det skapar också en såndär känsla av litenhet och oförmåga, man inser hur sårbar man är och hur stor världen är, när man ligger i sin säng och ska sova och det brakar till ordentligt så att det känns, ungefär som att vara på konsert där de har skruvat upp basen på max och det vibrerar i bröstet. Då kan man inte göra så mycket annat än att stå och vibrera med i musiken, lika lite som man kan göra när åskan mullrar eller norrskenet fladdrar över huvudet.
Och kallt är det, närmare bestämt bara tre plusgrader när jag cyklade hem från ölen i lördags. Jag var inte riktigt beredd eftersom det hade varit över femton (!) grader på dagen, men sånt är livet i Norrland, oberäkneligt och överraskande, även om det ofta bara följer sin sakta mak framåt utan att bjuda på några större förändringar.
Och så har jag fått en uppenbarelse. Förutom att jag tror mig vilja bli antingen psykolog eller arkitekt kan jag nu tänka mig att bo i Stockholm. Faktiskt. Det trodde jag aldrig att jag skulle vilja, för Stockholm är en stor och farlig stad som tär på själen om man stannar där för länge, och inte minst om man dessutom bor där. Men nu har jag förstått charmen. Jag har insett att det är spännande med storstäder, spännande med en massa torg som man kan gå och upptäcka och spännande med nya platser varje dag. Umeå framstår som en ren byhåla jämfört med huvudstaden. Här händer ingenting jämfört med Stockholm. Och så är tydligen Stockholm vackert också, vilket jag helt har förbisett förr. Så Stockholm blir det kanske en vacker dag. Frågan är bara vad jag ska göra där.
Vad som annars händer i mitt liv är att jag läser om amerikanska och franska revolutionen och om samhällsvetenskap på 1800-talet och dess kamp för att skapa sig en plats i kunskapsvärlden som dessförinnan bestod av enbart naturvetenskap. Det kan tyckas väldigt torrt och eländigt men det är riktigt kul. Jag inser att det jag lärde mig på högstadiet och gymnasiet inte är en bråkdel av vad man borde veta om världen och revolutioner och jag får känslan av att jag kommer förstå mig på världen mycket bättre efter den här kursen. Sannarligen min vän, historia är nyckeln till framtiden!
VN:F [1.8.1_1037]
10.9.2005
kl 16.14
Alkemisten, boken, av Paulo Coelho, handlar om en ung fåraherdes dröm om att finna en skatt. Han ger sig av från sitt kära Andalusien för att bege sig genom den nordafrikanska öknen till Egyptens pyramider för drömtyderskan har lovat att skatten även finns i verkligheten. På sin väg mot drömmen möter han flera kloka människor och fåraherden lär sig tyda tecken, tecken som leder honom mot sin dröm.
Alkemisten borde alla läsa och anledningen till att den dök upp i min blogg just nu är att jag har funderat lite över tillvaron i relation till den här boken. Paulo Coelho predikar om att man ska följa sitt livsöde och inte slösa bort sin tid på andra saker som inte leder till “skatten”. När man är liten vet man vad man vill med sitt liv, menar han, och det är det livsödet man ska följa.
Men vilket är då mitt livsöde, har jag frågat mig, och än så länge har jag inte kommit fram till något konkret svar, för när jag var liten satt jag inte och funderade över livets möjligheter och mål utan lekte mest helt upptagen av lego. Jag byggde bilar, jag byggde städer, jag skapade samhällen där små legogubbar fick liv och vandrade omkring och gick till jobbet och köpte läsk på macken. Träd kantade gatorna och vägskyltar hälsade välkommen till legostaden Lillby där det försigick ett liv åtskilt från verkligheten, den som jag nu lever i och förväntas förstå mig på. Inten tanke på “livsödet” hade jag då.
Så jag förflyttar mig lite längre fram i åldern och kommer på att jag ganska tidigt började rita hus. Jag ritade ritningar över hus som jag ville att de skulle se ut. Mitt drömhus ritade jag. Och häromdan så tänkte jag att ja, kanske, det är möjligen mitt livsöde, att skapa hus. Arkitektur, det är ganska intressant, för jag har kollat på de vackra och stora byggnaderna från sent 1800-tal i Helsingborg många gånger och förförts av hur utsmyckade med torn och ornament de är där de står bredvid bruna funkishus som växt upp under 60-talet. Och så pratade jag med någon i somras om takarkitektur och insåg att ett tak gör hela huset. Vad är ett hus med ett platt tak mot ett med torn på hörnen? Ett tak fulländar ett hus. Kanske arkitekt är något för mig? Det är ju dessutom lite mer handfast att vara arkitekt än att vara socialpsykolog, eftersom det senare inte kan definieras så lätt utan bara är en klump kunskap som man får använda bäst man vill och kan medan arkitekturkunskaper används för att vara just arkitekt.
Eller psykolog. Kanske vill jag bli psykolog också. Men det har jag aldrig kommit i kontakt med på samma sätt som arkitektur, även om det är grymt intressant. Jag tror dock att det som intresserar mig inom psykologin är själva vetandet, kunskapen, inte att behandla patienter och lyssna på problem dagarna i ända. Dessutom är det grymt högt intagningpoäng på psykologprogrammet (20,0), så det ska vara på reserven jag kommer in. Hur som helst tror jag att jag skulle tröttna på det ganska snart, nyfiken på alla andra ämnen som jag är.
Ett helt år har förflutit sen jag började plugga på högskola och innan jag vet ordet av har snart två år också gått. Det börjar bli dags att bestämma vad jag ska göra av mitt liv. Är det någon som har ett vettigt förslag?
Eller journalist. Journalist har jag funderat på hur många gånger som helst och det sjönk till slut på att det finns för få jobb. Annars har jag alltid sysslat med skrivande och… jaja, jag får helt enkelt ta och besluta mig för vad mitt livsöde är, innan jag kan veta vad jag vill och ska.
VN:F [1.8.1_1037]
07.9.2005
kl 18.10
Det är något med naturvetare. Det går inte att sätta fingret exakt på vad det är men skillnaden mellan dem och oss inom samhälls- och beteendevetenskapen är markant. Kanske är det nollningen som gör det hela, när de paddlar hemgjorda flottar över universitetsdammen och hälften ramlar i det stinkande vattnet, eller har dragkamp över dammen eller försöker slå varandra av en stock och ner i vattnet med hjälp av kuddar. Någon sån nollning hade inte vi på sociologprogrammet. Vi fick grilla lite korv och leka lite lekar på torr mark och sen fick det vara nog. Och för att inte tala om overallerna de går runt i och inte bara under första veckorna heller utan gärna hela studietiden igenom. Tänk om man hade varit naturvetare, vad roligt man hade haft. Men istället får man sitta hemma och läsa om “samhällsvetenskapens framväxt och etablering i Sverige ur ett brett historiskt perspektiv”. Härligt!
Idag har jag snirklat mig runt på Ub, universitetsbiblioteket, i säkert en halvtimme. Den kvava luften och de gråtrista människorna var där och tusentals böcker i ologisk ordning var där och jag var där. Det enda som inte var där var några av de böcker jag letade efter. Vi har fått en litteraturlista till kursen vi läser och där står att vi kan välja på ett antal böcker till ett litteraturseminarium vi ska ha om en vecka, så jag gick till Ub och försökte leta reda på några böcker, men det visade sig att alla var utlånade. Vidare till Akademibokhandeln och leta och där hälsade de att de inte hade några av de böckerna hemma eftersom de inte visste vilka böcker vi skulle läsa. Men hallå bokhandeln! Samtliga böcker kommer läsas av några studenter, varje år, helt säkert! Det är för mig helt obegripligt vad den där Akademibokhandeln håller på med, för aldrig har den några böcker hemma som man behöver. Det var likadant för någon termin sedan när alla hundra studenter i klassen skulle köpa samma bok, alltså i hundra exemplar. Då tar bokhandeln hem kanske fem exemplar, “det borde väl räcka?” tänker de och undrar vad problemet är. Vakna, bokaffären!
Hur som helst så gick jag tillbaka till bibblan för att leta och fann min väg ner i magasinet, som är något av det värsta och rörigaste bilioteksvärlden har skådat. Där råder inte bokstavsordning utan man ger böckerna ett nummer och stoppar in dem i hyllorna i den följd de magasineras, uppmärkt efter årtal. Hyllorna står dessutom helt huller om buller och följer ingen logik, varför det är en match bara att hitta rätt årtal. Därutöver bygger man just nu om magasinet vilket gör att böckerna har flyttats om ännu mer. Som ni säkert kan föreställa er så skulle en vanlig bibliotekarie (och en vanlig människa för den delen) gråta bara genom att sticka in näsan i källaren på det där biblioteketsmagasinet. Givetvis hittade jag inte vad jag letade efter och klättrade upp för trappan och in till Röda Rummet istället, där det enligt uppgift ska finnas ett exemplar av varje kursbok, alltid (inga hemlån!). Jojo, säkert, jag hittade en bok av de jag letade efter och det var den torraste och eländigaste bok jag någonsin skådat. Jag beslutade mig för att stå över och gick hem och funderade på hur jag skulle lösa problemet. Inga böcker att få tag på och bara en vecka till seminariet…
Så sökte jag på internet och fann att det skulle finnas en bok på biblioteket på Ålidhem. Jag promenerade bort dit och otroligt nog fick jag tag på en av böckerna vi ska läsa. Och ja, den var tråkig som tallbarr den också men vad gör man i en studentvärld med bokbrist?
Dagens taggiga nyponbuskar ger jag alltså till Universitetsbilioteket i Umeå samt till Akademibokhandeln på Umeå universitet.
VN:F [1.8.1_1037]
05.9.2005
kl 11.04
Och så gjorde jag ett test hos Posten…
VN:F [1.8.1_1037]
Din kära granne - Haha, ja, Patrik, det här var synnerligen skojigt det tycker ...
papelito - =) frågan e bara hur mycke som stämmer av d ...
Rita - På mej stämde det på pricken,,, skall vi bilda klubb ...
papelito - rita: d kanske vi ska.. börjar ju inträffa en massa ...
Gnosan - Jag blev ett frimärke! ;)!
lyckliga grodan - ja, suck... jag är också en lastpall..men jag har slutat ...
papelito - gnosan: va säger du? ett frimärke? :o ok.. :)
lyckliga grodan: ...
Gnosan - Pepelito: Det där du skrev sist känner jag igen, såvida ...
papelito - gnosan: d e nog bara inbillning, du e ju frimärke, ...
Gnosan - Pepelito:Det är det som är så mösigt, ler*
Gnosan - Hallå? skrev jag nåt som va fel..eller?
Jag vill bara skryta ...
papelito - gnosan då.. hehe.. om du tror att jag e sur ...
Gnosan - Sjunger! Jo då kommer han med mustaschen...lalila lalalalala LAaaa....
Ett inslag ...
papelito - :D ..d e en galen värld.. d e d enda ...
Gnosan - Say no more and I belive you...!
kl 10.39
Jag hittade två intressanta test via En sida av mig. Mina resultat blev som följer…
What philosophy do you follow?
What is your world view?
VN:F [1.8.1_1037]
kl 10.14
I helgen var E från Skellefte och hälsade på. Trevligt värre. Och snäll som han är så skjutsade han mig ner till Strömpilen ett antal gånger för att kolla in mikrovågsugnar (tack E!). Jag lider av svår beslutsångest, även om det börjar bli bättre med åren, men det tog ett tag innan jag slutligen bestämde mig för att köpa en och verkligen gjorde det. Nu har jag i alla fall en mikro och det känns underbart! Jag förstår inte hur jag har klarat mig utan den innan. Men nu när jag väl har den så kan jag inte för mitt liv komma på vad jag ska värma i den. Jag har testat att göra te och det blev bra (hur svårt kan det vara att värma lite vatten..), men nu är idéerna slut. Kanske jag borde kila iväg och köpa en djupfryst pizza och hetta upp men det känns inte heller så kul. Jag valde nämligen bort crispfunktionen, den som skulle gjort att pizzan blev knaprig och krispig och alldeles, alldeles underbar. 250 kronor extra hade jag fått betala för det och just då kändes det som mycket pengar, att lägga över tvåhundra kronor på att få knaprig mat. Så jag får helt enkelt sitta och titta på min mikro och försöka fundera ut något annat att använda den till, kanske poppa lite popcorn. Snygg är den att titta på i alla fall :) (Det är ingen vanlig jäkla mikro utan en designad lyxprodukt!)
I helgen var jag i tältet Tältet. Som ni säkert har listat ut är det ett tält (döh..) som står på campus här i Ume när höstterminen börjar och där inuti finns en massa festsugna studenter som gått runt och deppat hela sommaren för att de inte får vara studenter under den årstiden. Så när de väl kommer tillbaka till staden och universitetet i augusti-september är de på gott humör, och det speglas i tältet. Alla är glada och lyckliga inbillar jag mig och alla är jättesugna på att få sjunka in i sin studentroll och slappna av igen, i en studentroll där kraven på hur man är inte är så höga som i verkliga livet, en roll där man får vara lite som man vill så länge man får godkänt på tentorna. Det är en skön stämning som gör att det känns skönt att vara tillbaka.
Men pluggandet känns så där just nu, inte alltför upphetsande, som vår nya roliga föreläsare skulle uttryckt det (vi har alltså ett par nya föreläsare och den ena är rolig och den andra är tråkig, här handlar det om den roliga). Förhoppningsvis löser det sig när jag inser att det inte finns något val att göra, att pluggande är något som ingår i studentlivet. För övrigt händer inte så mycket, förutom att jag har stigit upp supertidigt idag för att gå på föreläsning, men fick gå hem igen för att föreläsaren var sjuk. Så nu har jag en heeel lång dag att förvalta bästa jag vill, vilket kommer innebära att jag som vanligt slösar bort tiden på gud vet vad…
VN:F [1.8.1_1037]
03.9.2005
kl 12.40
Vad är det för värld vi lever i? Eller vad lever man i för värld i Sydafrika? En uppfinnare har tagit fram ett skydd mot våldtäkter som kvinnan ska bära mellan benen och så fort hon blir våldtagen så träder det i funktion. När våldtäktsmannen för in sin snopp i kvinnan fastnar den kondomliknande grejen på snoppen och går inte att få bort, eftersom “kondomen” har “tänder” som biter sig fast i skinnet. Väldigt praktiskt för kvinnan, öh?
Men vad är det för samhälle där kvinnor måste bära skydd mot våldtäkt? Ska kvinnor behöva räkna med att bli våldtagna och därför ta på sig speciell utrustning varje gång de ska gå utanför sin dörr? Det låter nästan som att problemet inte löses genom att kvinnorna bär våldtäktsskydd, det är ju något som är fel hos våldtäktsmännen för fasen! Och något som är fel på samhället! Skulle det vara okej att våldta en kvinna så länge man står ut med sitt straff, en kondom med tänder på snoppen?
> Aftonbladet om “snoppfällan”
VN:F [1.8.1_1037]
02.9.2005
kl 00.38
I kväll hade jag storförmånen att få se tv-programmet Stars Without Makeup på femman. Först trodde jag inte att det var sant, att det verkligen finns ett tv-program som gör vad detta program gör. Men det var det, sant, för det visades på tv som vilket program som helst. För den oinvigde kan jag berätta att programmets idé är att visa kända människor utan makeup, helt enkelt. Ni vet de där bilderna i skvallertidningarna där man kan se fula bilder på kändisar som är tagna när kändisarna minst anar det, sådana bilder bestod programmet av, en lång kavalkad av de fulaste bilderna redaktörerna hade kunnat leta fram. Det zoomades på celluliter och på hängkinder och påsar under ögonen. Jag fick känslan av att det var för att “sätta dit” kändisarna som man hade gjort programmet, för att visa att de bara luras, att de i själva verket är fula och bedraganda människor de där kändisarna. Enda ljuspunkten i programmet var när Cher blev arg och skrek åt kameramannen att sluta filma, att det var hennes privatliv det handlade om och att hon ville vara ifred för en gångs skull. Då hejade jag på Cher. Kommentatorn hejade på kameramannen.
Fy fasen för att bli känd. Bli förföljd av löjliga paparazzis som bara gör sitt löjliga jobb. Vem vill egentligen se kändisar i fula träningskläder i oförberedda situationer? Kanske finns det någon som njuter av att även kändisar under sitt glittrande skal kan var fula vardagsmänniskor, som kan ha dåliga dagar och se ut därefter, men hur schysst är det mot den där stackars kändisen som får sina celluliter uppfläkta på widescreenen, egentligen?
Nåja, känd är nog inget jag behöver oroa mig för att bli, min strävan är helt enkelt för svag för det. Och så kan jag inte komma på något som jag skulle kunna bli känd för heller för den delen. Några tårar gråter jag inte för det utan jag trivs ganska bra i det behagliga vardagslunk som kännetecknar mitt liv. Men ta och titta på det där programmet, Stars Without Makeup, om det dyker upp på tv:n igen. Inte för att det är bra, men bara som ett skrämmande exempel, om du någonsin skulle vilja glänsa lite och bli känd. Celluliter på widescreen tar ner dina fötter på jorden.
(Angående celluliter så dömer jag ingen som har dessa, men visst trivs de bäst där miljoner människor inte kan se dem och inte i nöjessammanhang på tv?)
VN:F [1.8.1_1037]
01.9.2005
kl 00.40
Nu har Visdomens Apa flyttat in här på min nya hemsida, så passa på att ställa dina superviktiga frågor!
Till Visdomens Apa
VN:F [1.8.1_1037]
Rita - Gör som din granne,,, här var det tjusigt,, å välkommen ...
papelito - oj..ett välkomnande.. gu va snällt! :D ..men va menas med ...
Rita - Grannen din skrev längre ner:va fint det var,,,,,,,
Klart du skall ...
papelito - oj rita..helt generad blir jag vetdu..*rodnar*
Patrik Pettersson
glädje
ångest
hat