Ett brev, en biljett och en Sving

Det har varit en välfylld vecka. Meningen var att den skulle vara välfylld av bokläsande men riktigt så blev det inte. Istället har nationen tagit en stor del av tiden, med förberedelser inför 15-årsjubileet som vi har i helgen, och det är den huvudsakliga anledningen till att det inte blivit skrivit här på väääldigt länge.

Papegojan: ey!..cut the bullcrap..inga undanflykter..oengagerad..inte bry sig.. jag känner arghet.. nationen dra..alltid nation nation..aldrig ledig alltid upptagen upptagen..nation..straff..guds straff.. passa auf!

För den intresserade kan jag förtälja att jag har fått ett brev med posten. Det händer oroväckande sällan nu för tiden för oftast är det bara DN som ligger och vilar i mitt postfack. Det var

Papegojan: dn..pfft..fint ska det va.. duger inte lokaltidning.. verka bättre.. vem vem är du..fisförnäm borgare..respektion på bakgrund..låtsas fin.. guds straff på dej..

Jaja, whatever. Det var ett terminsmärke från Studentkortet. Jag klistrade på det på mitt studentkort och upptäckte att det börjar växa ett litet lager av terminsmärken nu, närmare bestämt tre stycken. Det tycker jag är det mest påtagliga beviset på att jag har pluggat ett tag (alternativt alldeles för länge utan att veta vad jag ska bli mot slutet av det). Man får en liten lapp på posten som bevisar att ja, även det här halvåret pluggar jag, så att man inte ska glömma och sluta märka att tiden rinner iväg i forsränningstakt.

Och så ett till bevis på att tiden går alldeles för snabbt för studenternas eget bästa. SAS är fullbokat inför julen. Jag kunde inte hitta någon studentbiljett hem och tillbaka över julen så den här gången får det bli nattåg. Flyg och tåg har jag åkt hittills men nu blir det alltså något halvnytt. Och det var t.o.m. billigare än vad flyget skulle kostat ifall det funnits biljetter (nu fanns det visserligen biljetter på flyget men de kostade över tretusen kronor t.o.r.). Är det inte lite väl tidigt för biljetter att ta slut nästan tre månader i förväg? Mitt tips till alla som vill tjäna en hacka är att bygga ett flygplan och flyga studenter.

Och slutligen ännu ett bevis på att saker går för snabbt. På Svingen, den stora cykelbron som förbinder studentområdena med centrala Umeå, har man omorganiserat. Tidigare har det varit ett inferno av cyklar som flyger ner mot stan i den branta brobacken, kryssandes mellan strosande promenanter. Det var med livet på spelbordet som man tog sig upp eller nerför detta byggnadsverk. Ett tag satte man upp betonggrisar med skyltar längst ner i brobacken för att få folk att sakta ner, men händighetens studenter (troligen studenter ja) tog saken i egna händer och tog bort de äventyrsbegränsande betongblocken. Kommunen, eller vem som nu organiserar brobackar i det här landet, har nu infört ett strikt system istället. Den gamla ”gå på vänster sida”-skylten har plockats ner och man har målat vita (vad annars?) streck på asfalten som visar att man ska cykla på ena sidan och gå på andra. Hade jag kunnat applådera genom min blogg så hade jag gjort det, för det är inte en dag för tidigt som man har omvandlat Dödssvingen till Smidighetssvingen. *Den förväntade levnadsåldern för studenter i Ume höjs med två år i ett svep.*

Och det var allt jag hade att berätta. Återkommer när lusten faller på och tiden släpper till. Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *