29.1.2006
kl 17.18
Alla vill ha en vacker rumpa, men det är tabu att träna den. Speciellt bland snoppfolket är det som en tyst överenskommelse att man inte bör träna den, inte offentligt i alla fall. På den stora idrottsanläggningens gym finns en rumpmaskin. Vid de få tillfällen jag har sett den användas har det varit av människor som lider av snoppavund, det vill säga kvinnor (enligt Sigmund Freud). Är det för att det är kvinnligt att bry sig om sitt utseende? Jag menar, att träna sin rygg eller sina armar kan ha en praktisk funktion eftersom man förbättrar sin hållning och undviker ryggont och kan lyfta tyngre matkassar, men rumpan, den sitter man bara på. Om man tränar rumpan är det alltså uppenbart att man gör det för att den ska bli snyggare. Och det är inte helt okej för män, tydligen. Eller så skiter män bara i att träna sin rumpa och tränar istället alla andra små och stora muskler på sin kropp.
En plats där man inte får vacker rumpa är McDonald’s. Jag snubblade över en artikel om gamla reklamfilmer från Donkan och förbryllas över hur mycket reklamen har förändrats sedan dess, eller har den det? Lyckligtvis behöver vi inte stå ut med riktigt så propagandistiska saker på svensk tv. Även om jag är anställd på McDonald’s, om än tjänstledig för tillfället, så måste jag anta att det finns få personer inom den svenska delen av företaget som ser de här reklamfilmerna som en lyckad reklamkampanj, eftersom man lyckligtvis anammat en anti-reklam-till-barn-hållning. Jag tycker du bör fundera speciellt över reklamfilmen där soptunnorna pratar, för där handlar det inte om kom-till-McDonald’s-reklam, utan man antar lite snyggt att alla går till McDonald’s och påpekar att man, när man har ätit upp, bör slänga sitt skräp i soptunnan. Ronald säger: “When you go to McDonald’s for all those good things to eat and drink, be sure you stop and think about what to do when you’re through! Don’t forget to feed the wastebaskets, ‘cause they’re hungry, too!” Härligt! :D
För övrigt anser jag att Ultra (Umeå lokaltrafik) bör sänka sina biljettavgifter på bussarna! Tjugo kronor för en bussfärd ner till centrum, vilken tar tio minuter, är hutlöst! Dessutom kostar det trettio på nätterna! Skämmes ockrare!
VN:F [1.8.1_1037]
26.1.2006
kl 00.05
Nu har vi halkat omkring i den här staden ett par dagar och träningsvärken kommer krypande i benen. På fredag är det tenta och då måste benen vara i toppform, så att man kan fokusera fullt på sina armar och vad de ska åstadkomma med pennan. Minst sex pennor samlade jag häromveckan när det var föreningsmässa i hörsalsrundan utanför universitetsbiblioteket, så nu lids det ingen brist på skrivdon den här terminen. En termin när jag känner att jag har mycket att plugga, men att det än så länge ändå är motiverande. Och jag har hittat motivation att gå till iksu och träna i tid och otid. Ingen tid har jag dock för att bara vara eller att träffa folk som jag känner, viket är tråkigt. Jag började min fempoängare latin idag och läraren är långtifrån tråkig, med sina yviga gester och sin inlevelse. Det är det många andra föreläsare som skulle behöva, lite inlevelse, för även om deras kunskap är stor och de förklarar vad de menar på ett pedagogiskt vis, så är det sövande i längden att lyssna på en föreläsare som inte varierar sitt tonfall.
Mitt tonfall, i alla fall i tankens värld, blev något mindre muntert igår när jag hämtade ut en gammal hemtenta från förra momentet. En av frågorna gick ut på att vi skulle redogöra för den tyska nazismens uttryck. Notera att det inte handlade om själva den nazistiska ideologin, utan om dess uttryck, vilket fick mig att skriva ner allt jag kunde komma på om hur nazismen omsattes i praktiken. Kommentar på frågan från läraren blev att jag hade skrivit för lite om ideologin. Jag fick godkänt på det hela men det irriterar mig ändå, att jag blev anklagad för att inte ha gjort något jag inte skulle göra. Likadant på nästa fråga, om apartheid, vilket vi hade en bok om rasism som väldigt summariskt och kort i förbifarten beskrev händelseförloppet för. För kort och för oanalytiskt blev kommentaren. Men hur kan man skriva mer än man har stöd för i kurslitteraturen, och hur ska jag kunna analysera något jag inte vet mer om än att jag med nöd kan få ihop två sidor om? Som C skulle sagt: “lärare! behöver jag säga mer?” :)
Nu är det dags att halka vidare i staden, mot nya mål och nya horisonter. Fast på något vis så känns det som att horisonten ändå alltid är den samma, hur mycket man än strävar och längtar och vill, det känns så just nu och då är det så. Och då får man hålla sig på den här sidan horisonten och halka runt i den lilla simbassängen som staden är. Och trivas. Och låtsas att det är det man vill. Fast man inte vill. Eller egentligen vill man, men det är bara det att man vill veta att man har ett alternativ, så att man gör det av fri vilja. Och det gör jag trots allt, av fri vilja. Så det är bara att halka på.
VN:F [1.8.1_1037]
24.1.2006
kl 16.50
Kära vänner,
Det är ett stort steg i min hemsidas liv.
Den har fått en ny och hyperseriös adress,
som andas framgång och lycka.
Den stavas
www.papelito.se
Bokmärk och kom tillbaka snart igen!
VN:F [1.8.1_1037]
22.1.2006
kl 13.16
Nu hittar du lite spännande saker bland lustigheterna! Och mer är på väg…
VN:F [1.8.1_1037]
19.1.2006
kl 17.25
Hagamannen är ordet på alla umebors läppar. Han håller återigen staden i ett skräckgrepp. Han frustar bakom buskarna och ingen kvinna går säker. Ingen man går säker. Man kollar på ansikten för att se om de liknar fantombilden, men den där fantombilden skulle kunna passa på vem som helst, det skulle kunna vara jag. Ute har förvandlats till osäker mark där ingen vågar vistas ensam. Bättre att kura ihop sig inne och kolla på Efterlyst.
När Hagamannen gäckade staden förra gången skedde ett överfall vid Arbetslivsinstitutet. Det ligger ett par hundra meter från mitt hus och det passerar jag varje dag på väg till skolan. Hagamannen finns alldeles inpå. Sjukhuset erbjuder eskort av vakter från entrén till parkeringen för sina anställda kvinnor (vk.se) och sjukhuset ligger ett par hundra meter från mig det också.
På något sätt har media lyckats göra den här mannen, som ingen vet vem det är, till ett monster. Polisen pratar om att det kan vara en vanlig person, om än något avvikande, men media förmedlar bilden av en man som hoppar på kvinnor och sliter dem i stycken, ett djur som inte har några hämningar. Det är det som sätter skräck i folk, att Hagamannen har gjorts till ett övernaturligt fenomen som inte går att hejda, som kan dyka upp var som helst när som helst.
Jag hoppas han åker fast snart den sjuka människan så att kvinnor slipper vara rädda och jag slipper känna mig anklagad för att vara våldtäktsman tills motsatsen har bevisats genom att jag inte liknar fantombilden på pricken, eller har lite större fötter, eller är lite längre, eller har annan dialekt. Så att staden kan befrias från monsterhotet.
VN:F [1.8.1_1037]
14.1.2006
kl 20.40
En på mitt jobb sa en gång att ju äldre man blir, desto jobbigare blir det att dricka. Jag tror det stämmer.
Mina vänner, det är dags att ge sig ut i partydjungeln igen! Om man bortser från förra lördagen då vi hade en slags farvälutgång i Helsingborg så var det ohyggligt länge sedan. Nu sitter jag med ölen och väntar på att M och L ska komma förbi och hämta mig, så att vi kan gå bort till studentghettot och förfesta innan det blåser mot stora studentklubben Corona. Som för övrigt är Norrlands största köttmarknad. Jag ska inte köpa kött.
Vid niotiden går alla dit. Vid tvåtiden går alla hem. Eller till Baloogrillen.
Däremellan hinner en hel del folk dricka en hel del alkohol. Inte så att de blir lite salongsberusade utan så att de blir berusade mer som en hel flyghangar. Det gjorde jag också när jag var yngre. Sen tappar det sin charm. Hon här på mitt jobb, som menade att det blir jobbigare att dricka för varje år, förklarade att man blir mer bakis för varje år som går. Jag kan bli full på fyra öl men dagen efter är inte kul, inte lika kul som när jag kunde gå direkt från utekväll till jobb klockan sju på morgonen. Jag har lärt mig uppskatta tid mycket bättre och kan inte längre ligga i sängen fram till två på eftermiddagen som jag kunde när jag gick på gymnasiet. Tid är värdefullt. Därför är det dumt att dricka så mycket att man inte kommer ur sängen förrän solen gått ner igen, enligt mig.
Veckan som kommer är pluggvecka, och veckan därpå också. Psykologi A bjuder enligt schema på en hel del pluggande och tid i skolan, mycket mer än sociologiprogrammet någonsin kan erbjuda. Det kommer bli ett par tuffa veckor och troligen fortsätter tuffheten hela terminen ut. Det gäller att ligga i och inte slappa till, då är det kört!
Men det är på måndag. Nu är det lördag och jag spelar lite mysig musik, för där borta på Corona blir det bara det vanliga r’n'b-tjafset. Förvånansvärt många verkar leva sig in i musiken och låtsas att den är bra. Jag också. Vad ska man göra? :)
VN:F [1.8.1_1037]
10.1.2006
kl 01.01
En tanke slog mig när jag satt på flyget från Arlanda till Umeå. Flygvärdinnan välkomnade oss ombord och sa (nästan) ordagrant att vi skulle “njuta av resan”. “Njuta??” tänkte jag, “hur i hela världen ska jag någonsin kunna njuta av att sitta nertryckt i mitt eget säte, inklämd bakom sätet framför, ytterväggen på höger sida och grannens säte till vänster??” För mig är njuta något som är behagligt och har nog för det mesta med avkoppling att göra, som att sitta i en bubbelpool, eller äta glass en vårdag eller ligga kvar i sängen jättelänge på morgonen. Men att njuta i en liten flygstol på ett öronbedövande flygplan är verklighetsfrämmande för mig, faktiskt, jag är ledsen lilla flygvärdinnan, men njuta fungerar inte för mig i ert lilla tryckreglerade utrymme.
En sak som är bra är däremot citron-te. Jag har haft det i min ägo en kortare tid och druckit av det och tyckt att det smakat gott, men idag blev jag helt frälst - citron-te är livet! Kanske har det ett samband med att jag avnjöt det i mina nya fina (och stora) tekoppar som jag fått av min bror i julklapp (tusen tack!). Nu ska jag dricka citron-te varje dag i en hel vecka tror jag, bara för att det är så gott. J tyckte jag såg så harmonisk ut där jag satt med tekoppen i handen i skenet av ett stearinljus och läste.
Annars är jag mest tillbaka i Ume, tillbaka i vardagen snart, i lunkandet till skolan och däckandet i soffan med en seminarietext i handen. Må någon spilla lite vardagsdramatik över mig så att jag inte försmäktar i denna livets unkna ärtsoppa!
VN:F [1.8.1_1037]
07.1.2006
kl 15.03
Jag fick tag på en flygbiljett till Umeå i sista stund, tydligen kan man boka sista minuten-biljetter på hemsidan, annars hade det varit en heldag på Ängelholms flygplats och Arlanda som gällt. I morgon 17.30 åker jag tillbaka till skogsbygden, men det känns faktiskt bra, känns som att mitt liv finns där uppe. På fredag är det inlämning av hemtenta som gäller och efter det är jag färdig med min tredje universitetskurs, Historia A.
Och så blev det här mitt kortaste inlägg någonsin tror jag.. :)
VN:F [1.8.1_1037]
01.1.2006
kl 20.32
Det tråkigaste man kan prata eller skriva om är vädret. Ibland fungerar det som gränsöverbryggande om man inte har något annat att prata om, men man kan ifrågasätta värdet av att prata bara för pratandets skull, eller skriva för skrivandets skull. Jag påstår inte att min blogg är intressantare än någon annans, knappast, så därför blir det nu en mycket kort fundering över vädret :)
Vädret i Skåne är sensationellt. Så här mycket snö har vi inte haft i landskapet på flera år, eller på jättemånga år om ni så vill. Uppe i Hässleholmstrakten kom inte den bil som skulle hämta oss och köra oss ut till stugan i skogen upp för en backe för att det var för halt. Det var snöstorm, påstår vissa. Annars var vistelsen med nationen i stugan helt underbart trevlig. Det blir nog en liknande nästa år, om jag kände av vibbarna rätt. God middag, trevligt folk, varm bastu och kall snö att rulla sig i.
Jag firade nyår med J, en lugn nyårsafton med middag hem-hemma och promenad i stan och sen en betraktelse i hur galna fulla människor med raketer kan vara. Varför tappar människor sin riskbedömning och skjuter sina stora raketer en och en halv meter från sina små barn? Vad händer om det blir tekniskt fel på raketen och den aldrig lyfter? Då blir det nog värre än för den lilla killen som linkade hem med knäna mot varandra för att byta byxor!
God fortsättning på det alldeles nya året!
VN:F [1.8.1_1037]
Enifesoj - Jag tycker du ska träna din rumpa,någon måste ju vara ...
Patrik Pettersson
glädje
ångest
hat