Nu har vi halkat omkring i den här staden

Nu har vi halkat omkring i den här staden ett par dagar och träningsvärken kommer krypande i benen. På fredag är det tenta och då måste benen vara i toppform, så att man kan fokusera fullt på sina armar och vad de ska åstadkomma med pennan. Minst sex pennor samlade jag häromveckan när det var föreningsmässa i hörsalsrundan utanför universitetsbiblioteket, så nu lids det ingen brist på skrivdon den här terminen. En termin när jag känner att jag har mycket att plugga, men att det än så länge ändå är motiverande. Och jag har hittat motivation att gå till iksu och träna i tid och otid. Ingen tid har jag dock för att bara vara eller att träffa folk som jag känner, viket är tråkigt. Jag började min fempoängare latin idag och läraren är långtifrån tråkig, med sina yviga gester och sin inlevelse. Det är det många andra föreläsare som skulle behöva, lite inlevelse, för även om deras kunskap är stor och de förklarar vad de menar på ett pedagogiskt vis, så är det sövande i längden att lyssna på en föreläsare som inte varierar sitt tonfall.

Mitt tonfall, i alla fall i tankens värld, blev något mindre muntert igår när jag hämtade ut en gammal hemtenta från förra momentet. En av frågorna gick ut på att vi skulle redogöra för den tyska nazismens uttryck. Notera att det inte handlade om själva den nazistiska ideologin, utan om dess uttryck, vilket fick mig att skriva ner allt jag kunde komma på om hur nazismen omsattes i praktiken. Kommentar på frågan från läraren blev att jag hade skrivit för lite om ideologin. Jag fick godkänt på det hela men det irriterar mig ändå, att jag blev anklagad för att inte ha gjort något jag inte skulle göra. Likadant på nästa fråga, om apartheid, vilket vi hade en bok om rasism som väldigt summariskt och kort i förbifarten beskrev händelseförloppet för. För kort och för oanalytiskt blev kommentaren. Men hur kan man skriva mer än man har stöd för i kurslitteraturen, och hur ska jag kunna analysera något jag inte vet mer om än att jag med nöd kan få ihop två sidor om? Som C skulle sagt: ”lärare! behöver jag säga mer?” :)

Nu är det dags att halka vidare i staden, mot nya mål och nya horisonter. Fast på något vis så känns det som att horisonten ändå alltid är den samma, hur mycket man än strävar och längtar och vill, det känns så just nu och då är det så. Och då får man hålla sig på den här sidan horisonten och halka runt i den lilla simbassängen som staden är. Och trivas. Och låtsas att det är det man vill. Fast man inte vill. Eller egentligen vill man, men det är bara det att man vill veta att man har ett alternativ, så att man gör det av fri vilja. Och det gör jag trots allt, av fri vilja. Så det är bara att halka på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *