Umeå borde gå i beteendeterapi

Umeå borde gå i beteendeterapi. Jag har inte bott i många städer i mitt korta ynkliga liv men jag kan konstatera att av de städer jag har gjort detta i så är Umeå den stad som är i mest behov av det.

Det råder en dålig stämning mellan människorna i staden. Det är sura blickar, om några alls, dörrar som inte hålls upp och folk som ständigt tränger sig före. Dessutom råder tystheten, det vill säga avsaknaden av kommunikation. Jag har för ett tag sedan redan tagit upp problemet med att människorna i huset där jag bor inte hälsar i trappuppgången. I en stad som mår bra säger man hej till sina grannar och bryr sig om vilka de är. I Umeå tittar man ner i marken och skyndar sig förbi så obemärkt som möjligt, eller så tittar man kort och surt utan att säga ett ljud. Jag tycker det ligger i de boendes intresse att känna sina grannar, så att man kan få hjälp om man behöver det, med vad det än må vara, och så att grannarna reagerar om någon krossar rutan på dörren och bryter sig in. Sen är det aldrig fel att få lite nya intryck från sina grannar, även om det inte behöver handla om djupa diskussioner varje gång.

Jag tror att Umeå är svenskheten koncentrerad. När man går ut tar man på sig sin svenskhetsroll som går ut på att inte bry sig eller ge uttryck för känslor. Det finns ett svenskt standardansiktsuttryck som man åtar sig att bära på publika platser, och oavsett vad för oförutsett som inträffar är det svenskens uppgift att behålla detta ansiktsuttryck. I Umeå kombineras ansiktsuttrycket med en undflyende blick. Inom socialpsykologin finns teorier som hävdar att en person som förnekar en annan individ en blick, förnekar hela dennes existens. Om teorierna stämmer betyder det att Umeås befolkning går runt och förnekar varandra.

Det finns ingen logik i att förneka en person man passerar på gatan. Kära norrlänningar, ni bor inte längre på fjället där det inte finns några andra människor runt omkring. Ni bor i en stad och det finns ingen poäng med att låtsas som att människor du möter inte existerar! (Hoppas ingen tar illa upp, men ibland känns det som att Umeå grundades igår och människorna flyttade från obygden till staden, utan att riktigt ha hunnit anpassa sig.)

Ignoransen av andra människor uppenbarar sig även i det här med att hålla upp dörrar. Om den andra personen inte råkar befinna sig inom tio centimeters avstånd håller man inte upp dörren. Man släpper den och låter den andra personen öppna på nytt. En kort insats skulle bespara många dörröppningar och det skulle glädja alla i slutändann, men kanske är det den svenska individualismen som har slagit sina klor i människorna och speciellt här i Umeå där svenskheten finns i koncentrerad lösning, för precis lika individualistiskt är det att utan hänsyn tränga sig före i trånga passager. Ett typiskt beteende är att gå upp jämsides med personen man vill passera och vid ett (o)lämpligt tillfälle ta ett litet skutt in framför denna. Det lilla skuttet gör så att individen man passerar får hejda sina steg men man behöver inte visa någon hänsyn eller ånger för det, för det är ett faktum att om man inte ser en person så finns personen inte. Det betyder att man kan göra vad man vill så länge man inte tittar på en person. Det är okej att titta åt ett annat håll och tränga sig före. Jämför gärna med beteende i bussar, då bussen är på väg att lämna hållplatsen och någon kommer springande utanför. Vart vänds din och alla andras blickar? Inte mot den som springer, utan åt motsatt sida av bussen, för om du inte ser den som försöker hinna med bussen behöver du inte ingripa och hojta åt chauffören.

Så jag uppmanar hela Umeås befolkning, och befolkningen i alla andra städer som har sociala problem av liknande karaktär, att titta upp från marken och möta sina medmänniskors blickar. Du kommer se att det finns liv där under mössorna och du kommer inse att det inte är så farligt att tillåta dem existera.

Antingen behöver Umeå gå i beteendeterapi.
Eller så är det jag som behöver omvärdera min uppfattning.

Hur som helst så brukar det vara så att en analys säger mer om den som analyserar än om det analyserade objektet.

2 kommentarer

  1. Frk Jonsson

    Papelito, så här fungerar det i Norrland. Det har med kylan att göra. Man måste spara på energi för att inte frysa ihjäl.

  2. jonsson: jag är säker på att kylan är en dålig ursäkt, men det skulle vara intressant att se om det finns ett liknande samband i andra städer och länder.. är folk i anderna tystare än de i patagonien? själv tror jag inte att d e speciellt resursslösande att titta även om d e kallt :) kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *