23.04.2006 19.08

Åkrar och hav så långt ögat kunde nå

Bokade en sista minuten-resa med flyg till Helsingborg. Såg snön och isen uppifrån, gnistrandes i solen. Stora isflak drev omkring i norra Bottenhavet, för att minska längre söderut. Tog en kort semester på vägen, på Arlanda, hann äta på McDonald’s men inte mycket mer. Åkte vidare och flög in över Bjärehalvön med åkrar och hav så långt ögat kunde nå. Landade slutligen på åkern utanför Ängelholm med öppna fält runtomkring. Ett otroligt avstånd men en ganska kort restid.

I Helsingborg är det mesta som vanligt. Unga män kör runt i sina nya BMW och himlen är regntung. Jag ska inte vara här nere så länge den här gången, för skolarbete väntar i Umeå, men jag har hunnit vara här över helgen och kan vara med på morfars begravning. Jag har hunnit med det obligatoriska Ikea-besöket också. Min bokhylla uppe i Umeå har länge krävt en partner för att kunna bli lite avlastad, men jag har fortfarande inte löst problemet med hur bokhyllan ska komma från Ikea till Umeå, för det kostar en hel del. Något säger mig att frakten blir dyrare än bokhyllan. Och tyvärr saknar Umeå billiga alternativ i möbelväg, sin storhet i studentantal mätt till trots.

Hur som helst så finns det en liten skillnad som gör att Helsingborg inte längre är vad det har varit. Radio Stella är verkligen tyst och istället hörs Mix Megapol. Det är inte samma sak.

8 kommentarer »

17.04.2006 14.35

Den andra världen

Påsken går sin sakta gång och jag sitter och väntar på att folk ska komma upp till stan igen. Det är kusligt när alla studenterna lämnat sitt revir och bara en lätt vind sveper mellan husen. Det är mörkt överallt, tyst överallt. Dimman ligger tät och tallarna vajar i takt med att snön faller. Den i vanliga fall så vältrafikerade cykelbanan utanför fönstret är öde, hela universitetet är öde. Det här tillståndet hamnar studentområdet i Umeå i varje sommar, jul och påsk. Det känns som att man är den sista människan på jorden efter att någon slags smitta tagit allas liv. Man vandrar omkring och kan göra vad man vill, utan att någon märker det, för det finns ingen annan här.

Förutom min granne L då. Han är också övergiven i påsk. Vi har druckit öl och ätit kaka och bekantat oss med varandra mer än vad man brukar göra med sina grannar.

Den underbara människan J är på semester med mamma i Italien, åker runt i en liten bil längs kusten och solar sig i vattenspegelns ljus. Jag vill åka utomlands. Jag vill vara där det händer saker. Ibland känns det som att jag är på helt fel plats, att det inte är här jag vill vara, men att jag hamnat här av en eller annan anledning eller orsak som jag inte alltid kan rättfärdiga. Vad skulle hända om jag sa upp kontraktet på min lägenhet, sålde mina grejor och åkte iväg, bort mot verkligheten, där man inte bor i en liten låda och är skyddad mot alla faror som lurar i den riktiga världen. Det finns en värld där inga ica-kort, krogköer, cykelbanor, systembolag, vintermössor , bostadsbidrag och apotek existerar eller där alla bilar stannar vid övergångsställen eller där fjärrvärme värmer alla hus till precis lagom temperatur. Det finns en värld där människorna vågar leva, en värld av flamenco och balkanmusik och nudlar vid gatukanten och dammiga bergsvägar, där man kan se solnedgången i ett turkosblått hav som kantas av lummigt gröna buskar och där man kan sitta på en brygga och dingla med fötterna ovanför fiskarna som simmar under ytan hela dagen.

En dag ska jag nog flytta dit, till den andra världen, där man inte vandrar omkring i en låtsasvärld där saker som tv-program, att få tillbaka pengar på skatten och senaste schlagermusiken har något värde. Jag ska flytta dit där de verkliga värdena värdesätts, vänskap och kärlek och lycka och harmoni, där musik spelas för att den är bra, inte för att den drar in pengar.

Snart är påsken över. Vardagen fortsätter. Jag frågar mig när jag ska sätta ett slutdatum för när jag måste flytta till den bättre världen.

4 kommentarer »

13.04.2006 23.50

Han blev gammal – och det var dags

Min morfar dog idag.

När jag var liten var jag alltid hos min mormor och morfar när mina föräldrar jobbade. Det var mitt andra hem, och när jag började skolan hämtade de mig efteråt. Min morfar tog ut mig på äventyr på cykel och vi cyklade det närliggande radhusområdet runt och besökte lekplatser. Jag fick åka hur många gånger jag ville i linbanan vid det stora gräsfältet, gunga hur länge som helst på gungorna på lekplatsen bakom skogsdungen med huset som liknade en hundkoja och åka hur många gånger som helst i rutschkanan på tefatsbacken. Vi cyklade runt och upptäckte nya platser och cyklade på gamla favoritvägar. Det hade jag nästan glömt för några år sedan.

Men så lånade jag en lägenhet i några månader i radhusområdet och när jag tog en första promenad utanför ytterdörren upptäckte jag att jag kände igen platsen. Jag kände igen cykelbanan som krökte lätt åt vänster och kantades av en bänk precis där träden tog slut, där radhuset lämnade plats åt en öppen äng. Jag kunde minnas att jag varit där förut Jag funderade ett tag och så kröp minnet fram av sommardagar på cykel med morfar.

Han är nog den snällaste människan jag känt. Han har aldrig skällt ut mig eller varit arg på mig, i alla fall inte visat det vad jag kommer ihåg. Han har alltid varit lättsam och snäll och omtänksam och putsat skorna när man kommit på besök. Han har varit precis så snäll som alla borde vara.

Han blev gammal. Och det var dags. Allt har sin tid och morfar har haft sin. Jag kommer minnas honom som en glad och snäll morfar, som alltid velat gott.

Tack för att du varit världens bästa morfar.

6 kommentarer »

10.04.2006 22.20

Det är snart påsk

Väglaget i staden är kritiskt.

Vare sig våren är på väg eller ej så har vårfloden börjat. Det forsar längs gatorna och en till två decimeter snöslask täcker alla gång- och cykelbanor, vilket gör det omöjligt att ta sig någonstans torrskodd. I morse hade den oformade snöslaskmassan dessutom frusit vilket gjorde det till ett äventyr att ta sig fram.

Det är snart påsk. Än vet jag inte vad som händer. Alla planer har gått i kras och nu återstår bara att sitta på kammaren och kuckilura. Största boven i dramat är E som lurade mig att han skulle ta ledigt från sitt jobb och åka på sista minutenresa, men ångrade sig när det var för sent för mig att köpa flygbiljett hem till sundsstaden. Så nu får jag sitta här och skämmas medan andra åker hem.

6 kommentarer »

05.04.2006 11.35

65% av oss är potentiella mördare

Föreläsningen igår handlade om hur människor kan påverkas av grupptryck. Vår föreläsare hade en rad exempel och ett av dem var ett experiment som hade utförts på en trottoar med mycket folk. En skådespelare fejkade en hjärtattack och samtidigt passerade två andra skådespelare den hjärtattackande personen utan att stanna till och hjälpa. Effekten av det hela blev att alla som promenerade på trottoaren även de passerade utan att hjälpa till. Där låg alltså en person med (fejkad) hjärtattack och ingen brydde sig. Anlitade man däremot en skådespelare som direkt när hjärtattacken slog till försökte hjälpa den drabbade personen, stannade genast flera av de förbipasserande och erbjöd sin hjälp. Om man någon gång kommer drabbas av hjärtattack, får man innerligen hoppas att den person som först passerar förbarmar sig över situationen och inte bara går förbi, för om personen bara går förbi är det liksom kört, att tolka utifrån resultatet av det här experimentet.

Det är skrämmande hur lätt det är att påverka människor och hur svårt människor har att hålla på sina principer i situationer där de utsätts för påtryckningar från grupper eller från personer i maktpositioner. Ett klassiskt experiment som har genomförts är Milgrams experiment, i vilket en försökdsdeltagare luras att tro att han/hon på riktigt ger elstötar till en person i ett annat rum. Personen i det andra rummet ska, enligt vad som sägs till försöksdeltagaren, lära sig att huvudräkna bättre. När personen svarar fel på ett tal ber försöksledaren den lurade försöksdeltagaren att ge en elstöt via ett reglage. Vad försöksdeltagaren tror är en riktig stöt får personen i andra rummet att skrika och så småningom banka i väggen. Försöksledaren uppmanar försöksdeltagaren att höja spänningen för varje gång som personen i andra rummet svarar fel. Försöksdeltagaren är medveten om att det finns en gräns för hur kraftig elstöt personen i andra rummet tål, och försöksledaren får försöksdeltagaren att närma sig denna gräns. Till sist är gränsen nådd men hela 65 procent av försöksdeltagaren lyder försöksledarens uppmaning att öka dosen elstöt, trots att de är medvetna om att de då kommer ge en dödlig dos. 65 procent av deltagarna ger alltså en dödlig elstöt till en människa, enbart för att försöksledaren instruerar dem att göra så.

Man kan lätt förstå hur människor kan göra hemska saker i krigssituationer genom att studera sådana här experiment. Samtidigt skräms jag av tanken på att människan är så lättpåverkad och så lätt kan göra så hemska saker. Det tog inga månader eller veckor och inte ens en dag för att få 65 procent av deltagarna i Milgrams experiment att mörda.

6 kommentarer »

03.04.2006 18.33

Radio Stella är död

Helsingborgs Dagblad låter meddela att Radio Stella har tystnat idag klockan 10.09.

Det stora radiobolaget SBS Radio har segrat och tagit över ännu en del av världen. Utplånat från jordens yta är den lokalproducerade och allmänt omtyckta Radio Stella. Det är med sorg i hjärtat jag som helsingborgare tvingas konstatera att stadens radiokanal inte längre ljuder över Sundets Pärla.

Jag har tidigare skrivit om SBS uppköp av Radio Stella. När köpet först tillkännagavs var det inte säkert vad som skulle hända med radiokanalen, vilket Staffan Rosell, vd för SBS Radio, ger uttryck för. Såhär skrev Helsingborgs Dagblad den 24 februari 2006:

Staffan Rosell berömmer stationens starka position.
— Vi ska försöka behålla greppet, men komplettera med våra centrala resurser. Exakt hur många som blir kvar på Stella kan jag inte säga innan jag mött personalen nästa vecka och de fackliga förhandlingarna är klara. Men det är svårt att ha lönsamhet på lokala stationer.
— Naturligtvis vill vi göra så bra radio som möjligt. Lokal förankring behövs i nyheter och reklam. Men i slutändan handlar det om pengar. I senaste mätningen hade Stella 44.700 lyssnare per dygn, och konkurrenten Radio Rix 55.200. Vi vill vässa kanalen.

Att vässa en kanal, kan vi lära oss, betyder tydligen att släcka ner den och ersätta med skvalmusik direkt från Stockholm. Att vässa är att ta bort det som är lokalproducerat och meningsfullt för lyssnarna och ersätta med sådan skit som vi redan får för mycket av via etermedia. Det gör mig förbannad att man som vd för ett företag inte tar någon som helst hänsyn till omvärlden och vad människorna som drabbas av övergreppen tycker; så länge man kan tjäna pengar på något helgar det tydligen medlen. Att invånarna i flera befolkningsrika kommuner mister sin tillgång till lokal etermedia och att den lilla chans för lokal kultur att komma till tals i medieutbudet som fanns försvinner, är inget man bryr sig om.

När jag har mycket pengar och äger en tidningskoncern, då ska jag köpa upp alla lokaltidningar i landet och lägga ner, för att sedan börja distribuera en fyrsidig nationell blaska med notiser om kändisskvaller som jag sitter och knåpar ihop i vår huvudstad.

Jag hoppas Staffan “övergreppsmannen” Rosell på SBS Radio skäms över vad han har gjort mot Helsingborg, dess grannstäder och alla invånare. Det tar nog tid innan jag förlåter.

R.I.P. Radio Stella
Vi saknar dig!

2 kommentarer »