Stämpla ut, stämpla in

En ny arbetsvecka har påbörjats i McLand. Människor stämplar in, stämplar ut och går hem. Hem för att äta och sova och för att vakna och gå tillbaka nästa dag och stämpla in och göra allt det som de gjorde dagen dessförinnan. Och stämplar ut, hem, sova, stämpla in. Så fortsätter det, i en cirkel som aldrig tar slut förrän man säger upp sig eller tar tjänstledigt.

Jag har stämplat in och ut en hel vecka nu. Det känns som att det har gått en månad. Och jag jobbar dåliga tider. Börjar klockan tio och slutar klockan nitton. Då har hela dagen gått och jag har inte hunnit med att göra någonting annat än att arbeta. Så flyter hela veckan på, och sommaren, och så är det plötsligt höst. Jag hoppas att jag får lite tid till att njuta av sommaren innan dess, tid för att sitta på stranden en solnedgångsafton och njuta när dagens sista strålar skickar ett varmt sken över det stilla Sundet och färgar sanden gulorange. Siluetten av människor som sitter kring en glödande brasa och kurar medan sommarnattens ljusa mörker bäddar in staden inför sömnen. Det luktar grillat och tändvätska, gräs och nypon. Himlen är ljusblå och koltrastarna tystnar för några timmar.

Det finns människor man gillar mycket mindre än andra när man jobbar på McJobb. Jag tror att den värsta sorten är människor som har ställt in sin hjärna på att McRestaurang är det sämsta som finns i världen. Där får man vänta länge, får dålig mat och får dessutom äta den i en smutsig lokal. Att dessa människor över huvud taget bestämmer sig för att gå till McRestaurang är ett under, eftersom alla negativa ord de kan komma på går att applicera på just det här företaget, enligt dem. Av någon outgrundlig anledning letar de sig hur som helst dit, ställer sig i den eventuella kön och kommer efter ett litet tag fram till kassan för att beställa. Där står jag och försöker vara trevlig. Det försöker inte den negativt inställda gästen. Jag slår till med ett leende och ett hej. Gästen är tyst och ser sur ut. ”Jag ska ha en hamburgare,” säger gästen. ”Det kan du be att få,” säger jag. ”Något annat?” undrar jag. ”Då hade jag väl sagt det?!” svarar gästen. Jag förklarar att det tar en minut för hamburgaren att bli färdig eftersom min kollega just har serverat en tiobarnsfamilj hamburgerhus, men det sista säger jag inte till gästen. Gästen hasplar ur sig att det alltid tar en j—a tid. ”Ge mig nåt annat! Jag ska med tåget! Har du inget annat färdigt!?” Jag förklarar att det finns osthamburgare färdiga varpå gästen säger att ”nä, äh.. suck.. jag väntar, men jag har bråttom.” Det går nära på en minut och jag lägger hamburgaren i en påse, lägger ner en servett och viker omsorgsfullt ihop och lämnar över till gästen med ett trevligt ”hoppas att det smakar.” Gästen tittar surt upp på mig och säger att ”det hoppas minsann jag också!”

Och så finns det trevliga gäster, men det är inte lika kul att skriva om dem. Nu ska jag sova så att jag kan stämpla in imorgon förmiddag och möta svenska folket som kräver hamburgare snabbt.

5 kommentarer

  1. Kör ni också med “Smile – 0 kronor” på menyn?

  2. Sov gott lille peppe* det finns jobb och så finns det jobb,…och så finns det kunder!!! Otacksamma jävlar som tror att dom är nåt..som liksom tar för sig , trots att dom får mer än vad som stå på menyn.

    Kämpa på vännen, en vacker dag kommer den där kunden som får dig att flyga hem och känna att IDAG , idag va det en bra dag på jobbet!

    Vem vet det kanske är JAG? …

    Vad jag egentligen vil säga är , va rädd om dig !

    kramis mvh G

  3. stefan: det där känner jag inte igen.. antar att det är för att vi inte gör det :) är det gratis om man ler??

    gsan: tack för omtanken! ibland kommer det faktiskt gäster som säger ett vänligt och uppskattande ord och då lever jag på det minst två dagar.. tänk vad mycket skit man måste acceptera för att en gång i månaden få höra ett uppriktigt ”jag tycker att du gör ett bra jobb”.. kram kram

  4. Saknar dig alla dagar som går. Önskar jag vore där du är. Kämpa kämpa! Älska älska! Otacksamma kunder, we don’t like. Men I love you, that’s for sure!

  5. enifesoj: puss min kära! jag vill vara där du är också! kan du inte komma till mcjobb en dag och gömma dig någonstans och hoppa fram när jag minst anar det? jag skulle bli så glad! :) tusen kram o puss till dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *