Just nu

Jag tror att framtidsångest är väldigt vanligt. Man oroar sig för vad som ska hända imorgon eller nästa år, man vrider och vänder på saker i huvudet och går igenom allt dåligt som kan inträffa. På kvällen har man svårt att somna och på natten sover man dåligt för att man oroar sig. Det gör jag ofta, oroar mig för vad som ska hända. Jag oroar mig över hur det kommer gå på jobbet imorgon, om allt kommer fungera när jag ska jobba som arbetsledare, och jag oroar mig för vad jag ska göra nästa vårtermin, om jag ska plugga kvar i Umeå eller om jag ska flytta någon annanstans. Det är tankar som gnager. Men, har jag börjat tänka, om jag skulle sluta att oroa mig för vad som kommer att hända i framtiden, och istället inrikta mig på nutiden, vad händer då? Det jag har kommit fram till är att det är viktigast att må bra nu. Det är viktigast att man trivs med det man gör just den här minuten. Istället för att jag ska använda just den här minuten till att oroa mig över vad som kommer att inträffa senare i livet, så tänker jag att jag skulle kunna använda den till att må bra just nu. Istället för att vända mig i sängen och tänka att det kommer bli en hård dag på jobbet imorgon, kan jag istället tänka att den här sängen är underbart mjuk och skön. Istället för att oroa mig över nästa vårtermin, kan jag njuta av att jag trivs ganska bra med det jag gör i sommar. Om jag på så sätt ser till att må bra varje minut, och tänka över de positiva sakerna jag upplever just då, så kommer all oro inför framtiden att ersättas av ett effektivt maskineri som gör det bästa av varje minut. Framtidsångesten ersätts av ett ”jag trivs ganska bra för tillfället”-tänkande. Förstår du vad jag menar?

När morgondagen kommer, och det är som stressigast på jobbet, när tusen saker ska fixas samtidigt, då tänker jag att jag kanske lär mig något av det jag gör, att jag kanske kan känna gemenskap med de andra som också arbetar där, eller att det är en utmaning som jag måste klara av. Istället för att se problembergen hopa sig och bli höga och obestigliga, inser jag att jag klarar av situationen just i den stunden. Jag går inte under, det blir inte kaos, det är ingen situation som inte går att klara av. Jag försöker att komma ihåg att jag är en människa som bara har två ben och två händer och det är den begränsning jag är född med. Så länge jag använder mig av båda benen och båda händerna så gör jag mitt bästa, och gör jag mitt bästa kommer jag att klara av situationen. Visst, jag kan inte servera två hundra personer mat samtidigt och jag kan inte vara på sju ställen i samma sekund, men om jag sätter mitt mål i relation till mina två händer och ben, då har jag något rimligare att sträva efter. Mina fysiska begränsningar gör att jag kan servera tio personer mat på tio minuter. Klarar jag av det har jag lyckats.

Jag trivs med de människor jag har runt omkring mig den här sommaren. Jag har underbara vänner som jag tycker om mer för varje gång vi ses. Vem vet, i framtiden kommer jag kanske att flytta till Abisko och de andra till Maldiverna eller Novosibirsk. Jag kommer kanske få jobb som väderobservatör på en fjälltopp med fjorton mil till närmaste by. Men vad gör väl det när jag trivs just nu? Att framtiden kanske bjuder på otrevliga överraskningar som förändrar livet och utsätter mig för nya hårda prövningar, varför ska jag låta det påverka mig redan nu? Man ska inte ta ut förluster i förskott, för det är inte ens säkert att det blir en förlust. Man ska njuta av livet medan man kan och inte oroa sig för att läget kan bli sämre. För om man ska dra det hela till sin spets, så borde man redan lägga sig ner och bara vänta i så fall, för en gång ska vi alla lämna livet bakom oss.

Framtidsångest är av ondo, konstaterar jag. Det får till följd att man inte kan njuta av livet man lever just nu. Och kom ihåg att livet inte är något som kommer i framtiden, utan det är vad som passerar medan du läser det här. Så att (som jag läste i ett kedjemejl) spara inte din favorittröja till ett speciellt tillfälle, för vilken dag är mer betydelsefull än just idag, för det är idag du lever.

*Papelito tror att han är Dr Phil* ;)

4 kommentarer

  1. Otroligt bra skrivit! Du måste vara ”kloonad” från Dr Phil!?
    Bästa inlägget jag läst på länge!

  2. rita: tack! dom snällla orden värmer! :)

  3. Visst förstår jag vad du menar.. jobbar för fullt med det själv var dag.. men det är gott att bli påmind emellanåt och du beskriver det så bra! Vad som händer i morgon har vi ingen aning om.. så jag hoppas och önskar Dig den bästa av dagar just idag :)

  4. excessa: tack! just nu ska jag lägga mig och sova efter en hård och sen arbetsdag, men jag tolkar det som att imorgon blir en bra dag :) ha en underbar dag du också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *