Äta bör man

Den här veckan har jag varit och hälsat på J i Malmö och hon har hälsat på mig i Helsingborg. Det har varit en mysig vecka, som det brukar vara när man träffar J. Och vi har gjort något som varje helsingborgare bör göra och säkert har gjort någon gång. Inte för att J är helsingborgare, nej hon är från Malmö och är lika stolt över sin stad som jag är över min, vilket vi brukar driva med varandra om, men jag är från Helsingborg och därför var det på tiden att jag gjorde det.

I säkert hundra år har restaurang Oasen legat på Bruksgatan och många ansikten har passerat genom lokalerna under alla dessa år. Det är en fonduerestaurang där man får tillaga sitt eget kött. Det gjorde vi. Och till efterrätt åt vi den legendariska tobleronefonduen, där man får doppa maränger, marshmallows och diverse fruktbitar i en sås bestående av bland annat smält Toblerone. Väldigt rekommendabelt. Som en sann helsingborgare ska man ha ätit där och helst tobleronefonduen.

Fenomenet fondue var väl annars populärt för ganska många år sedan nu, men dog sedan ut för att idag leva ett ganska anonymt liv. Någon köpte kanske en fondueutrustning på den tiden då det var populärt (jag kommer ihåg att vi hade en hemma) men idag står de flesta nog, i bästa fall, längst in i skafferiet. På samma plats där alla specialanpassade tacotallrikar kommer befinna sig om några få år, när vi definitivt har tröttnat på att äta köttfärs och grönsaker utan bestick.

I höst, i Umeå, är vi några som har planerat att ha matlagningskvällar, där vi träffas en kväll i veckan och lagar någon bortglömd eller annorlunda maträtt som man annars inte pallar laga. Det ska vara mat långt bort från makaroner och färdiglagade köttbullar som annars förpestar en students inskränkta matupplevelser. På onsdag är det förresten dags att åka upp igen, läsa först juridisk översiktskurs, sedan befolkningsgeografi och under hela terminen en nybörjarkurs i franska. Det är med blandade känslor jag ger mig av, för när allt kommer omkring så trivs jag bra i Helsingborg, men det är också med vetskapen om att det inte är lika spännande att vara här på vintern, när sommarsolen har ersatts av vinterslask och alla själar jag brukar umgås med på sommaren har flytt staden för att söka sig bättre liv i andra städer. Men några dagar efter att jag har landat på Alviks flygplats i Umeå kommer J också upp, och då får staden genast en helt annan dragningskraft i mina ögon.

2 kommentarer

  1. Patrik!!
    nu blir jag snart irriterad pa dig *grr*
    har skrivit mail till dig eftersom jag inte far tag pa dig pa din mobil men jag far aldrig nagot svar tillbaka!!

    du kanske kan hora av dig nagon dag, hade varit trevligt men kankse blir billigare och lattare nar jag kommer hem pa tisdag :D

    Kram

  2. zarah: hej! bli inte arg, onödigt.. såg att du hade skrivit mejl, har varit på väg o svara ett par gånger men kommer saker emellan.. jag vet, dålig ursäkt, men vi ska absolut pratas vid när du kommer hem! o jag har samma nummer som förr.. kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *