Inte lika spännande längre

Första utekvällen är avklarad. Det var middag och alkohol och sen gamla vanliga studentstället Corona. Det känns verkligen som att man kan det här nu, efter två år, det har förlorat sin charm. Det är inte samma sak nu som det var första gången jag var ute, de första veckorna när jag precis hade flyttat upp här. Det var så spännande att gå med den franska utbytesstudenten i min korridor, bort på universitetsområdet där jag inte hade satt min fot förr. Det var fredag- eller lördagkväll, vilket kommer jag inte riktigt ihåg, men universitetet låg bortom skogen som jag såg från mitt fönster. När vi väl kom dit var det massor av folk utanför pubarna, människor som var trevliga och frågade vem man var och var man kom ifrån, och någon som ville att jag skulle medverka i studentradion. Det kändes som om alla möjligheter låg där rakt framför mina fötter, som om jag hittat en ny värld som bjöd på massor av nya dörrar att öppna. Det kändes som att studentvärlden var något helt annat än den värld jag dittills levt i.

Två år senare, när jag står utanför studentställena en lördagskväll för första gången på terminen igen, infinner sig inte samma känsla. Det är mer en känsla av att det som en gång såg så lovande ut, så spännande och så annorlunda, inte riktigt var så lovande, spännande och annorlunda som det då tycktes vara. Det gick att tröttna även på det livet. Och om sanningen ska fram så är studentlivet inte så annorlunda mot det vanliga livet. Det är klart att studenter generellt sett festar oftare och kanske engagerar sig i fler saker än ”vanliga” människor gör, men bortsett från det är det samma planet man lever på. Det inser man efter två år. Eller så inser man att oavsett vilket liv man lever som student, så kommer man inte leva det livet efter att man har pluggat färdigt, för då återgår man till sitt ”vanliga” liv, utanför studentvärlden, där man umgås med andra folk av andra anledningar och där man gör andra saker av andra anledningar. Studentlivet är bara en parentes i ens liv, men när man är mitt uppe i det är det svårt att inse, för då känns det som världens centrum, det där studentlivet.

Ett halvår till tror jag att jag ger Umeå och studentlivet här. Det är mer än nog.

2 kommentarer

  1. Det hade varit trevligt om du kom lite närmare kontinenten. Det blir i alla fall något enklare att komma ”hem”.

  2. mamma: så sant så!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *