Kan en människa vara politiker?

Det råder hetsstämning mot politiker. Ett inte absolut helt fläckfritt förflutet och man är utdömd som minister. Visst är det en lång tid sexton år, och att inte betala tv-licens under så många år är inte okej, det håller jag med om, men när man anmärker på att en politiker har undsluppit licensen Men jag är ju bara människa...under en kortare tid och därmed kräver avgång, då är det politikerhets. Om kravet var att vi skulle leta fram en människa i det här landet som inte har gjort något dumt i sitt liv, då skulle vi inte ha några politiker över huvud taget.

Politiker är människor, det är vad massmedia och därmed folket måste inse. De lever sina liv sidan om politiken och innan de blev politiker, precis som vilken vanlig medborgare som helst. Och därmed måste man ställa samma krav på politiker som på vanliga medborgare. Det går inte att efterfråga politiker som är övermänniskor som i hela sina liv har gjort precis allt rätt, för de människorna finns inte. Och om det nu skulle finnas någon enstaka person som påstår sig ha följt varje regel till punkt och pricka, då är den personen naturligtvis inte representativ för befolkningen och bör inte representera oss i ett parlament eller ingå i en regering som utses av denna.

Det kan handla om parkeringsböter, att på eget initiativ provsmaka godis i en affär, fortkörning eller att försöka slippa betala tv-licens. Alla har vi någon gång brutit mot någon regel. Tänk om du blev politiker om några år, då skulle alla de där småförseelserna sakta men säkert sippra fram i massmedia. Du skulle få ställas till svars för att du körde för fort på den där landsvägen när du var tjugo, du skulle få förklara varför du inte anmälde tv-innehav i ditt studentrum. Allt det där kommer att göra din karriär som politiker mycket kort.

Politiker ska föregå med gott exempel och inte vara de värsta lagbrytarna själva, naturligtvis. Men det är när massmedia försöker att i enorm omfattning kritiskt granska dem för att se vad de är för några, om de är värdiga sin post, som problem uppstår. Det utbredda politikerföraktet i det här landet kanske inte beror på att politiker fuskar mer än andra, utan på att massmedia förmedlar en bild av att det är okej att ställa orimligt höga krav på politiker. Varje gång det rapporteras om en liten miss som politiker har gjort så späs föraktet på bland allmänheten, istället för att stärka bilden av att politiker faktiskt också är människor. Istället för att ge en sansad bild av vad som verkligen har hänt och sätta det i relation till vad personen i övrigt står för, väljer massmedia att spä på människors misstroende och att rida på redan etablerad ”fakta”, nämligen att de värsta fuskarna blir politiker.

Vad jag vill ha sagt med det här är inte att all gransning av politiker bör upphöra. Det jag tycker är att granskningen till och från tar orimliga proportioner, som om ett licensskolk i ett halvår skulle väga så pass tungt att det kvittar vad personen i övrigt har gjort i sitt liv och säger till sitt försvar. Det måste finnas lite utrymme för politiker att vara människor också. Därmed inte sagt att politiker kan slippa ifrån vad som gäller för alla andra, nämligen att ta ansvar för sina handlingar och stå till svars för sina gärningar, men att underkänna en person som politiker med automatik när det framkommer att livet som har levts inte är hundra procent fläckfritt, är att ställa överdrivet höga krav och frångå allt vad proportionalitet innebär.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *