Från fylleslag till Frankrike

Ute och drack två öl med Z och M ikväll. Vi gick på Harrys. När jag var arton var Harrys ett ställe för personer med åldersproblem – de var för gamla. Nu svänger jag glatt inom där och tar det lugnt, nersjunken i de mjuka skinnfåtöljerna. Kanske är det jag som har åldersproblem nu. Men jag definierar inte mig själv som ett problem utan snarare de där artonåringarna som stapplar runt på stan hur fulla som helst. De skriker och väsnas och vissa kan inte stå på benen. När jag fyllde arton var det en dröm som gick i uppfyllelse. Äntligen slapp jag stå utanför uteställena och huttra, jag fick komma in i värmen och dricka drinkar och dansa vilt och fult. Det gjorde jag ett tag, men så tröttnade jag på de vanliga gamla fyllehaken. Jag ville till andra krogar, men där hade de visst högre åldersgränser och jag frågade mig själv varför världen kunde vara så orättvis att de hade det, för hade jag fyllt arton så hade jag väl rätt att komma in var jag ville? Nu vet jag bättre. Nersjunken i den mjuka skinnfåtöljen förstår jag varför det finns olika åldersgränser. För när man har kommit förbi 18- och 19-årsålderns stadium av chockfylla infinner sig ett behov av att umgås på krogen på ett behärskat sätt. Jag vill få ut något mer än en nerspydd jacka och ett mycket svagt minne. Och jag uppskattar att jag kan hitta en plats i utelivet där andra tycker som jag. Så jag påstår helt enkelt att det inte är ett åldersproblem jag har, snarare mer förstånd.

Jag känner på mig att jag kommer bli en gammal gnällig gubbe till sist, en sådan som jag alltid har sagt att jag inte vill bli. När de fulla ungdomarna ligger i Knutpunktens trappa och låtsasjuckar på varandra vet jag att jag är på god väg. Men hur gärna jag än vill förstå vad de gör, hur gärna jag än vill känna respekt för hur man är som tonåring och ung, så förstår jag inte. Och även om jag förstod när jag var lika gammal som dem så har den kunskapen gått mig förlorad nu. Och därför kommer jag att bli en gammal gnällig gubbe, precis som gubbar innan mig har blivit.

Nu låter jag Helsingborgs ungdomar fyllefesta i fred ett tag och beger mig till Frankrike. När jag nyligen skickade ut ett mejl om att jag har bytt mejladress, hörde en person från Cádiz och en person från Málaga av sig, personer som jag träffat under mina tidigare språkäventyr. Och med dessa personer väcktes en hop av trevliga minnen till liv, vilka har gjort mig väldigt sugen på min kommande franska session.

Självklart kommer jag hålla er alla uppdaterade om mina upptäckter i främmande land. Håll dig häromkring så håller jag dig informerad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *