28.3.2007
kl 17.39
Efter sex dagars semester i Italien kändes det lite tryggt när jag och C hittade den franska bussen som skulle ta oss tillbaka till gamla kära Annecy. På mjuka motorvägar och långa, mörka tunnlar förde den oss genom Alperna. I bagaget nya intryck och syner på livet i Italien och Frankrike.
I Milano hittade vi inte så mycket intressant att göra. Det är en modestad där alla de stora och välkända klädmärkena finns representerade. Folket klär sig vackert och promenerar runt. Vi stod inte ut så länge med dessa runtpromenerande människor och åkte till nästa stad.
Till storstaden Genova som ligger på en bergssluttning vid Medelhavet. Med sina vilda busschaufförer och sina stora fontäner, med både de smala gatorna och de breda, taktäckta trottoarerna. Vi hittade efter ganska lång tids letande ett ställe som vi kunde tänka oss att äta på. Det var en bar med buffé och som vi har förstått är det en italiensk specialitet det där med bufféer. För priset av ett glas vin eller öl får man ta för sig av allt vad buffén erbjuder. Det blir en billig middag! Betala för drycken och få maten på köpet. Bara det är en tillräcklig anledning till att flytta till Italien.
Två nätter i Genova och vi tog sikte på Monterossa, en av fem små byar i vad som heter Cinque Terre. På rad längs kusten ligger de, nästan utträngda i vattnet av de höga bergen som utgör naturreservat. Mellan dem åker man tåg genom tunnlar och vi klarade av att besöka alla fem på en eftermiddag. Visserligen hann vi bara vara fem minuter i en av byarna eftersom vi var tvungna att hinna med nästa tåg, men vi hann springa från stationen ner till hamnen och tillbaka igen. Som tur är är de som sagt inte så stora. Tillräckligt små för att börja känna igen människor som turistar där och som jobbar där, tillräckligt små för att äta både lunch och middag på samma restaurang som några andra turister. Efter en kvart i Monterossa hade vi promenerat de båda gatorna och sett hela byn. Men det var vackert! Underbar utsikt över havet.
Torino hamnade vi i till sist, men vi lyckades inte stanna där så länge. Vid midnatt anlände vi efter att C hade övertygat mig om att stiga av på fel station. Och tjugo i tolv dagen efter var vi tvungna att åka, eftersom måndagen tydligen var helgdag och det bara fanns ett alternativ att ta sig tillbaka till Annecy, nämligen bussen till Chambèry och därifrån tåg till vår tillfälliga hemstad.
Som sagt, nu är jag tillbaka i Annecy och halva min andra lediga vecka har passerat. Det har visat sig vara svårare än beräknat att ordna ett boende på någon trevlig skidort så det slutar förmodligen med att det blir en endagsutflykt till helgen. I övrigt väntar jag på att min kära flickvän ska komma och hälsa på mig nästa vecka. Jag längtar efter dig J!
VN:F [1.8.1_1037]
20.3.2007
kl 13.21
Ett lätt snöfall över stan och Haute-Savoie gör att taken och bergen blir vita. Det påminner om Umeå och den förtrollade värld som ibland kan uppstå när snön förvandlar stadens gator till en magisk värld av dämpad tystnad. Men här smälter den så fort den träffar asfalten och det är bara träden på den flacka åsen och de tegelpannsbeklädda taken som låter snön trivas en stund.
För ett par dagar sedan snurrade den tivolimusikspelande karusellen i parken med mängder av barn och det var tjugo grader ute. Jag lade undan halsdukar och handskar. Men nu har de åkt fram igen, för när natten tränger bort solen och den våta snön slår mot händerna när man cyklar är det långt till sommar.
Helgen som passerade var jag som redan nämnts i Avoriaz, en hyggligt stor skidort söder om Genevesjön, nordost om Annecy. Jag kryssade fram mellan stora snövallar och isiga fläckar men jag fixade det! Jag börjar bli bra på skidor!
Milano på onsdag. Jag vet inte så mycket om staden mer än att den ligger i Italien. Där stannar jag med en vän kanske två eller tre dagar, för att sedan åka vidare till Genova vid den italienska kusten och stanna i ett par dagar, och därefter till Torino, en bit inåt land på väg tillbaka till Annecy, kanske ett par dagar där också.
VN:F [1.8.1_1037]
16.3.2007
kl 10.47
På måndag börjar det två veckor långa vårlovet för oss som har betalat för en termins studier. Det är lite som att ha semester från semestern. Planen är att åka skidor andra veckan, kanske hyra en lägenhet och riktigt sätta mig in i pisternas problematik. Första veckan har jag inte riktigt kommit underfund med vad jag gör men det har diskuterats kring besök i några norditalienska städer, kanske en tur till Schweiz också. Nu till helgen blir det skidåkning i Avoriaz, nordöst om Annecy.
Mitt föredrag om Olof Palme gick bra. Läraren tyckte samma sak. Det känns skönt att ha det överstökat. Ganska nervös var jag innan men det var egentligen inte så farligt som jag hade föreställt mig. Dock är det inte lika lätt att finna sin väg under tiden som man pratar på franska som det är på svenska, vilket gjorde det hela lite mer komplicerat. Men det är en bra erfarenhet. Och för sex veckor sedan kunde jag inte säga många ord på franska. Jag kanske får valuta för mina pengar i slutändan ändå, I hope.
VN:F [1.8.1_1037]
12.3.2007
kl 11.18
Längs sjön går en gammal järnvägslinje som man har rivit upp och ersatt med cykelbana. Utan backar och utan snäva kurvor kan man ta sig till andra änden av sjön. Man får känslan av att åka tåg även om det bara är på sin cykel man sitter när man passerar genom landskapet med branta klippor på ena sidan och sjön på andra. Förbi stora hus som liknar herrgårdar och över gröna fält med knotiga träd. Längs strandkanten kan man stanna till och sitta på en brygga och beundra fågellivet på sjön eller dricka något svalkande i solen på ett av caféerna vid vattnet medan man blickar upp på det snöiga berget.
Och så når man vad man tror är änden av sjön, men på andra sidan den gamla järnvägstunneln, som nu också är cykelbana, väntar en ganska stor avkrok av sjön. Som en annan värld, som skyms av ett berg och ett slott på en halvö om man tittar från Annecy-hållet. Det är som att komma från det vackra alplandskapet på ena sidan tunneln till en medelhavskust på andra sidan. Bilvägen slingrar sig några meter ovanför det turkosa vattnet och ännu några meter upp går cykelvägen. Man passerar över och under små broar av järn och skär genom landskapet precis som tåget.
Igår, söndag, var förmodligen merparten av Annecyborna ute vid sjön. Många cyklade och åkte inlines längs cykelbanan men ännu fler flanerade på kajkanterna inne i centrum. Det är det man gör om man bor här, njuter av den fina och dramatiska utsikt man har belönats med.
VN:F [1.8.1_1037]
07.3.2007
kl 11.15
I söndags blickade jag ut över de vita bergstopparna. Jag stod på skidor för andra gången. Det gick ännu bättre än förra och jag är fast för evigt i skidåkningen tror jag…
Annars ägnade jag förra veckan åt att bråka med skolan. Min f.d. rumskompis M har hittat en fantastisk lägenhet till ett billigare pris och eftersom min nuvarande lägenhet bara består av diverse bråte som blivit över, tänkte jag att det var en bra idé att flytta dit. Eftersom jag redan har betalat min hyra till skolan för både mars, april och maj var jag tvungen att inleda en liten tvist med dem för att få byta till denna lägenhet som inte tillhör skolan. Först sa det att det inte var några problem alls, sedan ändrade de sin historia till att bli lite mer komplicerat för att nu avsluta med att påstå att det är helt omöjligt. Så nu sitter jag i en byråkratisk soppa som pratar franska med mig och ingen vill riktigt ta tag i mitt problem. Så är livet i Frankrike.
Till det positiva hör att träden börjar bli lite gröna här och fåglarna kvittrar lite mer. Det regnar inte varje dag längre och det är varmt och skönt att sitta vid sjön. Till det negativa hör att jag ska hålla föredrag i minst femton minuter nästa vecka, på franska. För en person som har läst franska på kvällskurs under en termin kommer det inte att bli det lättaste. Och så måste jag komma på ett bra och intressant ämne att prata om också. Jag funderar på att prata om Olof Palme, det kanske kan intressera Colombia, Japan, Kina, Storbritannien och Nederländerna?
VN:F [1.8.1_1037]
Gsan - Trippar förbi i natten och önskar dig en trevlig helg, ...
Patrik Pettersson
glädje
ångest
hat