27.04.2007 17.14

Hon ser en tendens som leder till döden

Vår ena lärare. Hon förtjänar ett eget inlägg.
Jag ska berätta varför.

Ett inlägg om hur en onöjd student kan leda till tredje världskriget. Om en lärare som tycker att asiater ser drogpåverkade ut.

Igår tryckte skolan upp ett nytt schema för alla grupper efter att ett par elever hade klagat på sin lärare i grupp åtta, den mest avancerade gruppen. De var inte nöjda med svårighetsgraden på lektionerna. Som jag har förstått det så är skillnaden mellan den sämsta och bästa eleven i grupp åtta ganska stor, vilket skapar en del irritation för många i klassen. Läraren försöker göra det bästa av situationen och anpassar nivån till den sämsta studenten, så att alla kan förstå. De som är bättre på franska känner då att de inte får valuta för de pengar de investerar i sina franskstudier.

De pratar med läraren men det visar sig efter några dagar att läraren inte har ändrat sin svårighetsgrad varpå de bra studenterna pratar med rektorn. Rektorn fattar då beslut om att byta ut läraren mot en annan, varför hon blir tvungen att även göra om schemat för en del andra grupper, bland annat min.

Idag hade vår ena lärare fått nys om situationen. Hon berörs inte själv av ändringen men var minst sagt upprörd över vad som hade hänt. Denna lärare är en person med starka åsikter i många frågor. Hon påstår sig vara en person med ett öppet sinne, men även om hon påstår det så är det väldigt sällan hon visar det gentemot oss studenter. Hennes fransklektioner går inte så mycket ut på att lära sig franska, snarare att lära sig tänka som henne. Frågorna handlar inte om grammatik eller synonymer utan om svar på hennes filosofiska tänkande. Hon återvinner sitt badvatten för att spola toaletten med, tycker att den ena av de två kvarvarande presidentkandidaterna i Frankrike, Sarkozy, är nästintill nazist samt att asiater ser drogpåverkade ut eftersom de har mörka ögon. Hennes åsikter är ofta tänkvärda, i mitt tycke, men det är ändå för franskans skull jag är här, inte för filosofins. (Därmed inte sagt att jag håller med om att asiater ser drogpåverkade ut.)

Hur som helst. Hon drog paraleller till angiverisystem och andra världskriget och påstod att det som hände i grupp åtta är en del av en större utveckling som kommer leda till världskrig. Hon frågade sig hur man kan kassera en lärare som ett par elever inte uppskattar och tog det hela som ett hot mot hela lärarkåren. Hon sa att man måste sätta en gräns för hur mycket som kan tolereras. Utifrån en enstaka händelse, att ett par elever inte var nöjda med undervisningsnivån, drar vår lärare slutsatsen att ett världskrig är nära. Att se tendenser är bra, men att skena iväg i konspirationstankarna är sämre.

Själv frågar jag mig vad det är som inte ska tolereras? Ska det inte tolereras att få säga ifrån när man inte är nöjd med undervisningen? Ska det inte tolereras att elever som betalar dyra pengar för att få gå på den här skolan förväntar sig att få något ut av det? Ska det inte tolereras att vilja vara nöjd med sin kurs? Jag hade också klagat om jag inte hade lärt mig något. Häromdagen pratade jag och L med vår ovannämnda lärare om att vi inte var riktigt nöjda med hennes lärarinsats, att vi inte riktigt uppskattade att hennes lektioner går ut på att lära sig filosofera på hennes sätt och att svaren alltid är åsikter, aldrig språkliga fakta.

Enligt vår lärare är detta beteende ondska. Själv tycker jag att felet är gruppindelningen. Åtta grupper som är helt felindelade och där nybörjaren hamnar med den som har pluggat franska i flera år. De som inte kan säga ett ord hamnar med de som kan diskutera franskt presidentval. Dessvärre går det ut över lärare och elever. Den enda som är nöjd är den sneleende rektorn, den absolut mest hypokritiska person jag någonsin har mött. Den här skolan är verkligen full av personligheter.

4 kommentarer »

23.04.2007 10.51

Två dopp i sjön

Två dopp i sjön och de tjugofem graderna i luften håller i sig.
De avgastäta bilköerna kryper fram genom staden.
Färgglada flaggor vajar i centrum.
Blomsterlådorna längs floden har satts upp.
Sopgubbarna skramlar med containrar klockan fem varannan morgon.
Grannen ovanför vattnar blommor så det forsar ner på vår balkong.
Vinhyllorna på Monoprix är välbesökta.
Den första omgången av presidentvalet är avgjord.
Fönstret står på vid gavel hela natten.
Alla går runt i shorts och kjol och jag har deklarerat på internet.
Fontänerna sprutar vatten högt upp mot molnen.
Mäklarna knackar på dörren var och varannan dag och vill köpa.
Jag funderar på att sälja innan jag åker hem, trots att det inte är min lägenhet.

Fyra veckor skola kvar i paradiset och jag förstår att jag måste komma tillbaka till denna underbara lilla alpstad igen. Kanske har den ingen medelhavsstrand eller någon storstadspuls. Och kanske är den inte något särskilt, inget märkvärdigt. Men om det är något den har så är det charm. Det tar ett tag att greppa att den magiska sjön inte är konstgjord utan att den är något naturen har skapat. Med sina grönskande berg på andra sidan och bergen med de vita topparna i andra änden går det inte att tröttna på utsikten. Och det är nästan så att man glömmer att det finns en annan värld utanför denna lilla värld som består av staden och vattnet och bergen som omsluter det hela.

I helgen konstaterade jag att det är Cádiz, San Sebastián och Annecy som ligger i topp på min vackra-städer-i-Europa-lista.

4 kommentarer »

16.04.2007 10.35

Shorts och skidor

Värmen tränger sig ner mellan bergen och fattar tag i människors svettkörtlar. De går till sjön och lägger sig i gräset för att sola och njuta av den första sommarvärmen. Några badar men kommer snabbt upp igen. På vägen på andra sidan staketet kör bilar med skidor på taken förbi. Det är kontrasterna som sätter prägel på livet här. Med shortsen på kan man snegla bort mot snön på bergen och tänka: medan jag sitter i skuggan under trädet åker några av eleverna på Ifalpes skidor.

Fyra stjärnor av fyra möjliga har Annecy fått för sina blomsterarrangemang. Det är blommor överallt och det är bara att promenera ut och njuta närhelst man vill. I helgen upptäckte jag den stora parken precis invid sjön, bakom det stora casinot/hotellet/restaurangen L’Impérial. Under skuggande hängbjörkar, vajande intill den låga stenmuren i vattenbrynet, kan man ta del av kontrasten mellan den bländvita och pampiga byggnaden och det gröna gräset. Och ta sig ännu några steg bort från staden och njuta av stranden. Det är verkligen en av de vackraste städerna jag har sett, Annecy. Helsingborg har en urmysig Norra Hamn, men det som saknas är de tusentals blommorna och de klara färgerna. Och en forsande flod med klart vatten rakt genom centrum.

Fem veckor av mitt franska äventyr återstår. Nu känns det lite tungt att sätta sig i ett unket betongklassrum och lära sig franska, men jag försöker tänka på att det är därför jag är här, oavsett hur mycket den magiska sjön lockar.

2 kommentarer »

11.04.2007 17.58

När J var här

J var här och hälsade på. Vi såg Genève och åkte tillbaka till Annecy på den slingrande landsvägen. Vi hyrde bil och körde norrut till Lac Lemans kust (Genèvesjön) och satt på gröna bänkar och tittade ut på människorna som promenerade längs den disiga sjön. Det är lika överraskande varje gång man hittar en ny värld som man inte visste fanns. Jag hade ingen aning om att den södra sidan av sjön var belamrad av hotell och casinon och turistfällor. Som en medelhavskust fast lite längre inåt mitten av Europa. Precis som när jag och N var på tågluff i världsdelen och insåg att det längs Kroatiens kust finns massor av italienska turister. Inte hade jag en aning om att det var dit italienarna åkte på semester. Eller att det innan dess var en massa ryssar som semestrade där. En helt ny värld, något annat än den där svenskar åker till Kanarieöarna. Så lite man vet om världen…

Vi körde västerut till Gorges de Fier, en lång ravin som under årens lopp har skapats av floden Fier. Över tjugo meter hög har jag för mig att den är och mitt i denna, mellan himmel och flod, har de arbetssamma fransoserna byggt en promenad, nere i ravinen, längs bergväggen. Fascinerande och något som måste ses om man har vägarna förbi Annecytrakten. Nästan lite orealistiskt med dessa stupande väggar som leder rakt ner i floden. Ovanför dundrar tåget förbi på en liten vit bro.

Vi åkte söderut, övernattade i Grenoble och åkte mot de stora skidbergen österut. Tarentaise. Där ligger ett tiotal kända skidorter och vi valde Tignes, en av dem som ligger längs bort. Med bensinmätaren blinkandes kämpade vi oss upp längs bergsväggarna och under lavinskydden fram mot denna förträffliga skidort där vi tillbringade halva dagen. Skidåkningen gick bra och det var inte förrän sista backen ner mot parkeringen som jag ramlade två gånger. Med bensinmätaren ännu mer blinkandes lyckades vi efter skidäventyret hitta en bensinstation i grannbyn Val d’Isère och kunde lättade ta oss ner mot motorvägen igen.

Och hem mot Annecysjön. Där J svängde av ner mot sjön och hittade världens gulligaste strandpromenad, med vackra lyktor och vacker utsikt över den nattblåa sjön och alla glittrande lampor på andra sidan. Och där låg ett hotell som såg ut som ett slott och lös som en egen liten måne i natten. Och det var drömskt, som att vara inte bara en halv sjö bort från min studiestad utan snarare tio sjöar bort.

Och där ovanför på berget ligger för övrigt en gammal lada med kossor. Och ovanför kossorna, visserligen bakom glas men ändå med en tydlig kodoft, kan man äta ost från gården. Ost i massor. Ost till huvudrätt och ost till efterrätt. Smält reblochon, en brieliknande vit ost från den region jag befinner mig i Haute-Savoie. Man smälter den själv i en liten fondueliknande sak på bordet och äter med kokt potatis. Sannerligen för mycket ost, men ack så speciellt med korna där under.

Men nu har J åkt hem och bilen är tillbakalämnad. Inga fler utflykter på ett tag. Ingen mer J på ett tag. Åter till business, det vill säga skolan.

2 kommentarer »