När J var här

J var här och hälsade på. Vi såg Genève och åkte tillbaka till Annecy på den slingrande landsvägen. Vi hyrde bil och körde norrut till Lac Lemans kust (Genèvesjön) och satt på gröna bänkar och tittade ut på människorna som promenerade längs den disiga sjön. Det är lika överraskande varje gång man hittar en ny värld som man inte visste fanns. Jag hade ingen aning om att den södra sidan av sjön var belamrad av hotell och casinon och turistfällor. Som en medelhavskust fast lite längre inåt mitten av Europa. Precis som när jag och N var på tågluff i världsdelen och insåg att det längs Kroatiens kust finns massor av italienska turister. Inte hade jag en aning om att det var dit italienarna åkte på semester. Eller att det innan dess var en massa ryssar som semestrade där. En helt ny värld, något annat än den där svenskar åker till Kanarieöarna. Så lite man vet om världen…

Vi körde västerut till Gorges de Fier, en lång ravin som under årens lopp har skapats av floden Fier. Över tjugo meter hög har jag för mig att den är och mitt i denna, mellan himmel och flod, har de arbetssamma fransoserna byggt en promenad, nere i ravinen, längs bergväggen. Fascinerande och något som måste ses om man har vägarna förbi Annecytrakten. Nästan lite orealistiskt med dessa stupande väggar som leder rakt ner i floden. Ovanför dundrar tåget förbi på en liten vit bro.

Vi åkte söderut, övernattade i Grenoble och åkte mot de stora skidbergen österut. Tarentaise. Där ligger ett tiotal kända skidorter och vi valde Tignes, en av dem som ligger längs bort. Med bensinmätaren blinkandes kämpade vi oss upp längs bergsväggarna och under lavinskydden fram mot denna förträffliga skidort där vi tillbringade halva dagen. Skidåkningen gick bra och det var inte förrän sista backen ner mot parkeringen som jag ramlade två gånger. Med bensinmätaren ännu mer blinkandes lyckades vi efter skidäventyret hitta en bensinstation i grannbyn Val d’Isère och kunde lättade ta oss ner mot motorvägen igen.

Och hem mot Annecysjön. Där J svängde av ner mot sjön och hittade världens gulligaste strandpromenad, med vackra lyktor och vacker utsikt över den nattblåa sjön och alla glittrande lampor på andra sidan. Och där låg ett hotell som såg ut som ett slott och lös som en egen liten måne i natten. Och det var drömskt, som att vara inte bara en halv sjö bort från min studiestad utan snarare tio sjöar bort.

Och där ovanför på berget ligger för övrigt en gammal lada med kossor. Och ovanför kossorna, visserligen bakom glas men ändå med en tydlig kodoft, kan man äta ost från gården. Ost i massor. Ost till huvudrätt och ost till efterrätt. Smält reblochon, en brieliknande vit ost från den region jag befinner mig i Haute-Savoie. Man smälter den själv i en liten fondueliknande sak på bordet och äter med kokt potatis. Sannerligen för mycket ost, men ack så speciellt med korna där under.

Men nu har J åkt hem och bilen är tillbakalämnad. Inga fler utflykter på ett tag. Ingen mer J på ett tag. Åter till business, det vill säga skolan.

2 kommentarer

  1. Alors vilken upptäcktsresa! Det låter helt underbart ju… osta mig hit och berga mig dit, helt enkelt.
    Saknar dig. Kom hem snart papelitis!

  2. frk: ja du, inte för att vara sån, men dina småberg till åsar runt sillsjön är inte mycket i jämförelse med mina alpberg.. men jag tycker om tallbergen också, de svarar mot ett annat behov, de är inte lika exploaterade som alpbergen.. kommer snart hem! kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *