Sarkozy med de läskiga ögonen

Frankrike har fått en ny president. Han heter Sarkozy och vår lärare påstår att han är nazist. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det men snart rullar polisbilarna ut på gatorna och skapar ordning och reda i förorterna.

Om ett presidentval där högerkandidaten vann. I ett land där man är medveten om vad en nation är.

Nicolas Sarkozy med de läskiga ögonen, det är Frankrikes nya president. Han som har varit inrikesminister och därmed djupt involverad i vad som händer i förorterna bestämmer nu på heltid, eller inom några dagar i alla fall. Förmodligen granskar han anbud på fler vattenkanoner som kan användas i förorterna just nu.

Verkligheten i Frankrike och i Sverige skiljer sig åt. I Frankrike kan man som presidentkandidat prata öppet och tydligt om saker som inte ens får nämnas i Sverige. Utan att skämmas pratar Sarkozy om att skapa och bibehålla den franska nationalandan, något som i ett svenskt sammanhang skulle stämplas som rasistiskt. Inte fullt så hårt som högerextremisten Le Pens tankar om att den franska identiteten antingen ärvs eller förtjänas dock.

Jag läste att någon reflekterade över att Frankrike troligen har Europas mest utvecklade medvetenhet om vad medborgarskap innebär. Att vara fransk är inte bara att bo i Frankrike, utan även att acceptera de tre slagorden frihet, jämlikhet och broderskap (liberté, égalité, fraternité). Något liknande finns knappast i Sverige och det skulle knappast vara tänkbart att man i Sverige skulle kunna enas över att anta tre motton för hur det svenska samhället bör vara.

Åter till vår lärare, som påstår att Sarkozy är nazist. Jag kan inte annat än erkänna att hon har påverkat mig i mitt tänkande. Hjärnan spelar oss ett spratt när vi väl har fått en idé planterad där. Fler poliser, mer ordning i skolan, tillsammans blir allt möjligt (Sarkozys slagord) – vaddå ”allt”? Om man vill kan man tolka allt så att det blir nazism. Jag förbannar vår lärare för att hon har gjort mig så konspirationsbesatt men tackar henne även för att hon har gjort mig medveten om att det finns tendenser i våra samhällen som pekar åt samma håll som tendenserna gjorde innan nazismens framtåg strax innan andra världskriget. Sarkozy säger att det är självklart att den starke hjälper den svage. Jag säger att det är självklart att man inte kallar folk svaga.

Snart åker jag härifrån, innan Sarkozy har skickat polispatrullerna efter alla invandrare, inklusive mig…

2 kommentarer

  1. Mycket bra och intressant skrivit. Man kan ju undra vem Frankrike är till för. Överklassen eller kanske Arierna? Känns ju bra att man skapar en ”vi och dom känsla” inom nationen. Vi ses i sommar/N

  2. n: just det. vi ses snart skulle jag vilja säga! :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *