När man inte riktigt kommer ihåg vem personen är

Det ar helgdag i Frankrike till minne av andra varldskrigets slut sa jag fick ga till internetcaféet istallet for till skolans sunkiga datorrum dar internet sallan fungerar i alla fall. Morgonen tillbringade jag i sangen funderandes ut en rad bra saker att mejla till folk.

Om att vara nagon annanstans… pa distans.

I inkorgen ligger mejl fran en rad personer som jag sakert borde ha svarat pa for langesedan. Det ar manniskor hemifran Sverige som undrar hur jag har det ett vad jag gor nufortiden. Men det ar bara ibland jag vet vad jag ska svara. Idag ar en sadan dag men det visar sig att min webbmejl inte fungerar just idag, nar jag behover den som mest.

Min kara J och jag bor numera langt ifran varandra. For tillfallet bor vi till och med i olika lander. I sommar kommer vi att arbeta i olika lander och till hosten kommer vi formodligen att bo i olika stader, dock i samma land.

Uppe i Umea bodde vi nara varandra; det tog inte manga minuter att ga mellan vara sma studentlagenheter och dessutom brukade vi tillbringa tiden hemma hos varandra. Fran att ha bott nara inpa till att bo med tvahundra mils avstand.

Man saknar inte kon forran baset ar tomt brukar det sagas (forlat mig for liknelsen J!), men det ar en sanning med modifikation. Visst saknar man personer forst nar de inte finns tillgangliga, i narheten, men efter en viss tidsperiod kan det handa att man glommer vad det egentligen ar man saknar. Man tanker sa manga tankar om den andra personen och langtar och hoppas att snart fa traffas att man till slut inte vet vad som ar verkligt och inte. Man skapar en bild av den andra personen inne i huvudet och man far svart att skilja pa vad som ar verklighet och vad som ar skapat inne i hjarnan. Till slut vet man inte om man saknar personen eller den rollfigur man har fantiserat ihop. Distansforhallande. Jag tror det skrammer alla som har provat pa.

Tva veckor har jag kvar har i Annecy, sen bar det av hem till Helsingborg dar jag ska pendla till Hornbaek for att jobba i receptionen pa ett litet hotell. Forhoppningsvis hinner jag traffa J litegrann i sommar ocksa, aterupptacka vem hon ar och tycka om henne. Att vara tillsammans pa distans ar inte samma sak. Det ar svarare att alska nar man inte riktigt kommer ihag vem personen ar…

P.S. Stor puss till J! :)

4 kommentarer

  1. Hej!! Oj ett helt inlägg om liksom oss!! Precis det vi sedan pratade om idag! Jag längtar tills vi kan ses, nu är det inte långt kvar, det känns skönt! PUSS

  2. enifesoj: det var ju ingen slump att vi pratade om det vi gjorde :) och klart att vi förtjänar ett eget inlägg. vad annat kan vara viktigare att skriva om?? puss!

  3. Agnethisch

    Men hallå! jag bara älskar när du liknar din flickvän vid en KO!!!! Vad håller du på med papelitis? har du helt tappat konceptet? Som jag ungefär, i mina foppas! Dessutom är de blå = moderatfärgade. jag borde kanske skaffa regnbågsfärgade nu när jag ska bli RFSL aktivist.

    Det ska bli skoj när du är hemma i gurklandlandet igen så att vi kan prata med varandra som folk, tycker jag.
    Kyss och klapp

  4. agnethisch: haha :) det är bra att du tar illa upp å j:s vägnar! låter bra att du blir rfsl-aktiv för övrigt, då har du något viktigt att sysselsätta dig med om dagarna ;) handtag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *