27.06.2007 22.26

En dansk sparris

Kockarna på hotellet lagar av outgrundlig anledning väldigt ofta sparris. Till mitt förtret, för det är så svårt att uttala på danska.

Ett inlägg om sparris i Danmark.

Skillnaderna mellan nordöstra Själland och nordvästra Skåne är inte stora. Språket är det som skiljer mest och det är också där mina största anpassningsproblem ligger. Även om jag pratar hyfsad danska finns det ord som ställer till det. Som sparris. På svenska heter sparris sparris, men på danska heter det något väldigt annorlunda. Så annorlunda att jag inte har lyckats lära mig det. Så varje gång jag ska presentera maten i hotellets restaurang slutar det med att jag står med den jäkla sparrisen på tungan och inte vet hur den ska uttalas. Sparrus, asparris, asparr? Till gästernas glädje. De avslöjar att jag är svensk direkt.

Annars är det många danskar som tror att jag kommer från USA. Jag vet inte hur jag lyckas få till en amerikansk accent på min danska, men tydligen lyckas det på något sätt. Danskarna känner sig dock lite lurade när de får veta att jag i verkligheten är svensk, lite tillkortakomna över att de inte kan känna igen en svensk som försöker prata danska.

För övrigt är danskar faktiskt lite besatta av svenskar och Sverige. Varje gång jag åker tåg mellan Helsingör och Hornbaek och inte stänger in mig i min egen musikvärld, hör jag en dansk människa nämna svensk eller Sverige. Motsvarande fenomen hör jag aldrig på den svenska sidan. Svenskar pratar om gipsskivor och fuktproblem helt enkelt. Grymt spännande :)

2 kommentarer »

23.06.2007 13.10

Det lustigaste som folk har för sig

Midsommarfirande är något av det lustigaste som folk har för sig i det här landet. Eller rättare sagt, det traditionella midsommarfirandet är det lustigaste som man kan göra i det här landet. Människor hoppar runt barfota i gröngräset runt en stor stång och leker grodor och grisar. Det är lite märkligt att just detta är en så stor del av den svenska nationalbilden. Men det är bra att människor hoppar omkring och är glada tycker jag. Synd att det bara är en gång om året.

Själv isolerade jag mig tillsammans med ett gäng vänner hemma hos J. Enda gången vi gick utanför dörren på midsommaraftonskvällen var när vi lekte lekar på den inhägnade bakgården. Skulle härmed vilja tacka J och Å för deras utmärkta festarrangörsinsats. Underbart att vara hemma i stan igen. Tråkigt att några gamla riddare saknades på festen dock.

Kommentera »

13.06.2007 23.07

Hamburgerstekarna, chefen och gamla kärleken

Jag skvalpar fram och tillbaka över Öresund medan solen steker på de shortsklädda turisterna.

Ett inlägg om vad hamburgerstekarna gör istället, om en underbar chef och om en gammal kärlek.

Idag träffade jag tre gamla hamburgerstekare på färjan. De har nyss avslutat sitt stekande och även de börjat pendla till andra sidan. Det tyder på att det är där det händer i sommar, jag har hamnat rätt, Danmark är hett. Det är ganska lustigt att se hur många som pendlar över Sundet varje dag. På morgonen går det ett helt karnevalståg med svenska Danmarksarbetare i Scandlines gångar. Jag undrar vad danskarna gör istället för att arbeta, för det verkar finnas ett omättligt behov av att importera svensk arbetskraft.

Jag tror att jag har fått världens bästa chef. Hans tanke var att jag skulle jobba kvällsskiften. Så blev det också i början, bara kvällsskift. Jag nämnde att jag gärna skulle vilja jobba dagtid också eftersom jag inte får så mycket ut av dagen med kvällsskift. Han nämnde att han inte gillar att jobba kväll. Nu visar det sig att han på mitt nya schema trots det har satt sig själv på kvällstid fem dagar i veckan och mig bara två. Det kallar jag hjälteinsats! Alla borde ha en chef som min.

För övrigt arbetar jag på att träffa människor som bör träffas, samt att komma över min gamla kärlek. Med det förstnämnda går det framåt. Med det sistnämnda vet jag inte hur det går. Jag vet inte hur det ska kännas när man kommer över någon. Kanske har jag redan gjort det? I så fall kändes det inte något speciellt. Jag känner varken för att komma över det eller att inte komma över det, jag hoppas att det löser sig själv och hittills har det gått bra. Jag tror att mitt splittrade liv hjälper till i sammanhanget. Hon var aldrig en integrerad del i mitt Helsingborgsliv. Det var som att jag lämnade henne i Umeå redan. Före och efter ser likadant ut för mig i hemstaden. Läskigt det där hur man kan leva olika liv samtidigt, utan att de blandar sig med varandra.

4 kommentarer »

04.06.2007 11.21

Ett eget litet hotell

Med arbetsplatsen belägen två timmar bort förvandlas åtta timmars arbetsdag till tolv timmar. Och så sover jag åtta. Då har jag fyra timmar fritid kvar. Frukosten tar en halvtimme, stiga upp och duscha och borsta tänder och liknande en halvtimme, lunch en timme. Två timmar fritid alltså.

Ett inlägg om att jag jobbar på hotell i Hornbaek.

På den stora pendelbåten blandas alla sorters människor. För mig är den en pendelbåt, för andra något annat. Människor i arbetskläder, människor med ölflak, människor som vinglar omkring, människor som festar, människor som skriker, människor som luktar uteliggare, människor som är slitna, människor som är på semester. Som säljer ringar, som köper cigaretter, som stressar, som äter pölse, som tittar på utsikten, som pratar i mobiltelefon, som handlar choklad, som har svensexa, som hejar på svenska eller danska fotbollslag. Här på den stora båten möts en rad olika liv under samma beiga tak.

Annat är det på sträckan mellan Helsingör och Hornbaek. På helgerna när de små röda rälsbussarna går sällan får man åka gul buss istället. Man kan välja på busslinjen längs kusten eller busslinjen en bit inåt landet. Båda kännetecknas av lantlig trygghet. Pensionärer och barnvagnar och jag åker norrut på Själland. Längs kusten kan man njuta av utsikten över Öresund och den nordvästskånska kusten på andra sidan. På busslinjen inåt landet passerar man på smala asfalterade vägar mellan stora fält och gula hus med röda detaljer.

I Hornbaek ligger hotellet vid den själländska nordkustens strand. Stora sanddyner skiljer oss från havet. Hotellet är litet och vitt och ibland är det bara jag som jobbar där. Jag bokar in folk, checkar in dem och serverar dem mat. Jag plockar bort vissna blommor, tänder ljus, förbereder frukost, torkar av utemöbler, kokar kaffe, fyller på läsk, kollar mejlen, visar rum, svarar i telefon, arrangerar konferensstolar och vattnar blommor. Det är som att ha ett eget litet hotell faktiskt.

I slutändan kommer det här att vara en nyttig erfarenhet. För tillfället skulle det vara skönt att minska pendlingstiden något.

Kommentera »