Kanske en favorit i repris?

Sådär, nu var det dags att skriva igen. Både mycket och inget har hänt sen sist.

Ett inlägg om att jag har träffat en underbar person, men också om att våra fysiska vägar snart kommer att skiljas åt. Favorit i repris, skulle man kunna säga, fast väldigt ironiskt menat…

Det var ett stort problem att jag och J flyttade ifrån den gemensamma studiestaden. Vi visste inte vart vi var på väg, eller så visste vi det, åt olika håll. Hon med sitt fasta jobb och jag med mina studieplaner. Våra liv synkade inte. Så nu känns det lite konstigt när jag står här igen, med samma situation framför mig.

Jag har redan berättat lite om C som jag träffade på Hampan i början av sommaren. Där stod vi, skulle det några dagar senare visa sig, med varsitt nyligen krossat förhållande bakom oss. Min gamla ögonsten från fem år sedan och jag träffades igen. Vi träffades mer. Och mer. Och så gick det som det gick. Nu står jag med ett förhållande i Helsingborg när jag ska flytta till Stockholm om fem veckor.

Det finns dock två sidor av saken, och situationen blir antingen mörk eller ljus beroende på vilken sida man väljer att se. Första alternativet är att det inte kommer att gå så bra, eftersom vi kommer att ha varit tillsammans bara sju veckor när jag åker iväg. Andra alternativet är att det kommer gå hur bra som helst, eftersom vi redan för fem år sedan hade en liten flirt, har vi kommit fram till. Kanske är det för tidigt att säga vad som blir bäst, kanske för tidigt att säga vad jag vill, eller vad hon vill för den delen. Men den här C har många rätt på min checklista ;)

Hur som helst, hela sommaren är det jobb och åter jobb för min del. Ibland vill jag bara skrika ut genom recptionsfönstret på hotellet att jag vill vara friiiiiii, men så behärskar jag mig och tänker att, som min chef säger, det är en del av att bli vuxen att inte alltid få som man vill. Kanske är det en del av min ”vuxenhet” att jag får sitta här på den nordsjälländska lansbygden istället för att äta våfflor med C.

7 kommentarer

  1. agnetschen

    alors papelitis
    vad säger man och varför?
    det är mitt i natten och jag är på jobbet. det rullar som på. det verkar som att du tar det där med att ”vara lite äldre” på stort alvar. jag tänker aldrig bli vuxen jag. fast jag får väl så lov. parken trycker på.

  2. agnetschen: jag vill inte heller bli vuxen, men vad ska man gøra åt saken? hoppas du trivs på ditt jobb(?).. kramar

  3. När jag väl (om jag lyckas) tar mig igenom ditt bloggarkiv, så har jag ganska bra koll på ditt dåtida (och även nutida) liv! =)

  4. c: kul att du skrev en kommentar ändå :) jag e rädd för att om du någon gång lyckas ta dig igenom allt jag har skrivit här, att du har tröttnat på mig då… bättre och ta det i små doser tror jag!

  5. Jag försöker att leva i nuet…och se fram emot framtiden! Istället för att se tillbax på dåtiden… =)

  6. …så med de orden menar jag, att jag kommer inte läsa igenom din historia.

  7. c: *lættad* ;)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *