Väldigt omhändertagen

Det har blivit många hej till tidigare okända människor de senaste två dagarna. Till de i min lilla korridor på fem personer, till de i köket på sexton personer, till de i klassen på nitton personer och till många andra på folkhögskolan.

Det är inte som att börja på riktig högskola, där salarna är stora och litteraturlistorna dignande. Här är det mer humant. Det är känslan av lärare som kramar om en varje morgon och frågar om man har sovit gott och om kökspersonal som lagar mat med riktigt kärlek. Kanske gör de inte det i verkligheten, men det är de intrycken jag får.

Det är mest yngre människor, men även några lite äldre, som går här. Det är mysiga människor, som man lätt lär känna. Vi har haft möte i storstugan med rektortal och presentation av personal. Och så har vi haft rundvandring och visning av hur tvättmaskinerna fungerar och var man lägger kompostavfallet. Speciellt tvättavdelningen gicks noggrant igenom och de olika reglagen och tvättprogrammen förklarades, samt vilket torkprogram man ska välja i torktumlaren och var man häller tvätt- och sköljmedel. Bokningslistan för tvättstugan gicks också igenom grundligt. Totalt sett blir man minst sagt väldigt omhändertagen.

I mitten av skolområdet ligger den gamla herrgården med reception och café. På ena sidan av den ligger klassrummen och på andra sidan de tre byggnaderna som utgör internat. Där bor vi sida vid sida, tätt inpå varandra och kan inte ha några hemligheter. Man lär känna varandra så väldigt fort när man både går i skola och bor tillsammans. Det känns verkligen som att folkhögskola är min grej, det känns som att jag har hittat så rätt.

Jag önskar bara att C var här också, för henne saknar jag otroligt mycket. Vi har inte varit tillsammans så länge, men vissa människor behöver man tydligen inte vara det med för att sakna. För tillfället har jag lite samvetskval över att jag sitter och trivs så otroligt bra här uppe i Stockholm utan henne. Jag hade allra helst vilja kombinera dem två, C och folkhögskola, men det gick inte riktigt i det här fallet. Och eftersom jag räknar med att folkhögskolan varar bara ett år medan jag hoppas att C kommer att vara längre än så, faller mitt val som det gör.

Nu ska jag tillbaka från klassrummet till mitt oinredda rum. Ta ett samtal med mina korridorskompisar och fixa lite mat. Sen får vi se vart kvällen bär…

2 kommentarer

  1. Du ska inte ha samvetskval….utan istället njuta av din glädje o lycka!

  2. c: jag njuter, men det hindrar mig inte från att ha samvetskval samtidigt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *