För dig eller andra

Min kära C har åkt iväg på semester till fjärran land. Kvar sitter jag i internatsdramatikens efterdyningar. I natt hängde kylskapsinnehållet i en påse utanför fönstret.

Om att göra saker för sin egen skull eller att göra dem för att man måste vilja. Journalistik är roligt men skidåkning och badning likaså.

Vi är många som är fördömda att alltid vilja vara där vi inte är. Gräset är för oss alltid grönare någon annanstans. I praktiken är det ett stort dilemma eftersom vi alltid måste resa vidare, alltid göra något nytt. Hur mycket vi än trivs på den plats vi befinner oss längtar vi ändå till en plats som kan erbjuda mer.

Jag trivs egentligen på utbildningen här men ibland halkar jag in på tankar att det kanske inte är så här jag vill ha det. Ett skitigt kök på ett gammalt internat ute i skogen. Långt till city men inte tillräckligt för att det ska vara orörd natur. Att läsa böcker istället för att sitta på en sten och titta ut över havet. Att anstränga sig och plugga för att komma någonvart i samhället men samtidigt bara vilja mysa i soffan med flickan C.

När C åker till fjärran land på semester längtar jag också bort. Hon är värd varenda minut av semester och det är inte för att hon åker bort som jag inte ska vara sämre. Förresten behöver man inte heller förtjäna sin semester eller vara värd den. Det borde vara en rättighet och även skyldighet gentemot sig själv att göra det man vill.

Det är för att det väcker en längtan inom mig att få göra något som inte är förknippat med måsten och arbete och vardagsliv som jag längtar bort. Att ägna tiden åt sig själv och inte behöva ägna den åt sig själv på det viset som krävs för att man måste presentera sig på arbetsmarknaden som en bra produkt.

Ägnar man tiden åt saker som man tycker är roliga borde man bli en bra produkt i vilket fall, eftersom man blir en lyckligare människa. Och lyckliga människor borde vara efterfrågade på arbetsmarknaden eftersom de har kraft att jobba så mycket mer.

I en perfekt värld borde det fungera så.

I vår värld kan man inte ens försöka kompromissa och göra halvt vad arbetsmarknaden vill och halvt vad man själv vill. Får frilansjournalister någon pension när de har arbetat färdigt?

På folkhögskolans internat skiner köksgolvet återigen och toaletterna luktar inte längre utedass. Rektorns inhyrda städpatrull har sopat upp efter de slarviga eleverna. Två elever har dessutom blivit utkastade från skolan och internatet efter turer som jag inte på långa vägar har full information för att återge. Det handlar om två personer som misstänks ha brutit mot skolans regler.

Tidigare hängde mina kylvaror utanför mitt fönster i en plastpåse, men nu är de tillbaka i kylen efter att städpatrullen har skrubbat varenda hylla där. Hädanefter är det ordning och reda som gäller på internatet. Personalen bevakar. En sund student på ett sunt internat.

I ett av rummen sitter en student och längtar bort till härliga dagar. Men i praktiken finner han sig i att man måste studera för att komma någonvart här i samhället. Skidbackar och sandstränder får vänta. Frågan är bara hur länge. När får man tid att göra det man själv vill? Att studera och jobba är något man måste vilja för att överleva. Även om det emellanåt är väldigt kul med journalistik också.

5 kommentarer

  1. Ja du sonen
    Vad är en perfekt värd? Jag tror inte den hade varit så ”perfekt”.
    Har man inga motgångar hur ska man då kunna glädjas åt det positiva.
    Fortsätt kämpa. Du är värd all ledighet snart.

  2. Jag vet hur du känner, det är så mycket man vill göra som inte hinns med för att man ska vara en ansvarsfull människa och göra det man måste först. Nyckeln är förmodligen någon stans att försöka trivas med sitt jobb så att det blir en lycklig tid i ens liv. Är man glad i jobbet är det lättare att förverkliga sig själv på sin fritid.

  3. mamma: jag fortsätter :)

    elisabeth: modernitetens stora paradox, kampen mellan jobb och fritid, leva för att jobba eller jobba för att leva. om nyckeln är att trivas på jobbet är jag troligen på god väg. tack för tipset!

  4. papelitis

    jag sitter också här och längtar bort. högen med kurslitteratur och texter och ångest inför vårens uppsats-race hänger över mig som ett mörkt moln. min enda tröst är att jag förhoppningsvis är klar till våren ?!?!?! semester låter som värst drömtillvaron men jag lever på nudlar och snart även mina husdjur (det känns som det.)
    husdjuren är dock en ganska bra verklighetsflykt som fungerar so någon slags daglig semester ?! ja, jag är ganska märklig. Du får kanske ta och skaffa dig några hermelinkaniner och gå ut och klappade varje dag, så ska du se att världen blir lite lättare att uthärda. ^.^ eller inte… ;)

  5. agnetha: du verkar ha en tuff vår framför dig, hoppas att du inte har tagit på dig för mycket utan att du kommer att klara av det.. men jag tror att du har koll på läget.. sen får du lyxa till det med fullkornspasta istället för nudlar :) kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *