Deras värld

Jag har bott i närheten av Stockholm i fyra månader. Efter fyra månader i Umeå hade jag hunnit med att skildra staden säkert hundra gånger. Stockholm har sluppit lindrigt undan.

Det är dags för en Stockholmsskildring av det krassa slaget.

Många stockholmare har en karta på kylskåpet. Det är en karta över den värld de lever i. Den sträcker sig längs linjer i tre färger mellan platser som Farsta, Alvik och Norsborg. Där slutar världen. Vad som tar vid vet de inte.

De vet vilken färg man ska välja när man ska till Odenplan och vilken man tar när man ska till Gullmarsplan. De följer färgen, kliver på och kliver av, förflyttade till en annan plats i sin värld.

Deras värld är linjär. Platserna de känner till ligger på rad. Åker man förbi Hötorget hamnar man till Rådmansgatan. Hötorget kommer alltså före Rådmansgatan. Eller efter, beroende på var i världen de har sin bostad. Alla platser är placerade på rad efter varandra. Frågar man var de bor, svarar de att de bor på röd, grön eller blå linje.

I tunnelbanetunnlarna kan man se samma karta som de har på sina kylskåp. Linjerna är raka och avståndet mellan stationerna är jämnt fördelat. Man kan lätt räkna ut hur man tar sig från en plats till en annan på kartan.

Med hjälp av tågen som trafikerar linjerna kan man transportera sig överallt i världen. Tågspåren sträcker sig som civilisationens tentakler ut mot ytterkanterna. Österut, där jag bor, finns dock inga tunnelbanespår. Där består tentaklerna av dieselstinkande bussar som plockar upp och sätter av människor på platser som inte finns med på den förenklade linjekartan. För den som stirrar sig blind på kartan är det tveksamt om platserna ens existerar.

Här lever de, människorna, stockholmarna. De kan leva hela liv utan att förstå vad som finns bortom ändstationerna, där SL-kortet inte gäller. Det är därför de kallar Göteborg för landet och undrar om skåningar också pratar stockholmska egentligen, när de inte gör sig till.

Jag är inte stockholmare men jag bor här tillfälligt. Jag vet vad som finns utanför linjekartan. Det känns som att jag har genomskådat det de tror på och det känns som att de också borde göra det. Men kanske vill de inte. Den riktiga världen, den som inte går att reducera till en linjekarta, är mycket mer komplex och svårhanterlig.

Ibland är det skönt med en värld som består av linjer i tre färger, en överskådlig värld med begränsad omfattning. Tyvärr rymmer den inte älvar och dalar och måsskrik och sandstränder. På vilken linje skulle de få plats?

2 kommentarer

  1. Vet du vad… Man har spärrat facebook på jobb, typiskt. Min lekplats på jobb är borta =( Så, nu får jag leka här istället, hihi! =)

  2. c: nej gumman :( vad tråkigt.. vad ska du då göra på jobb? snart ses vi! håller på att packa nu.. puss

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *