27.02.2008 08.07
Från en sunkig lokal på Bondegatan kommer en tidning ut varje månad. Det är inte en av de största och den har sett bättre dagar. Bakom tidningen står inte något stort mediebolag eller någon stor redaktion. Det är jag och handledaren, i vanliga fall bara han. Till sin hjälp har han en ideellt arbetande redaktionskommitté. Ändå lyckas tidningen klämma in sig på tidningshyllor i tidningsbutiker lite överallt i landet, trots de knappa resurserna.
Idag är tredje dagen på praktikplatsen Folket i Bild och jag ska fortsätta med layout av tidningssidorna. Jag sitter framför datorskärmen, flyttar texter och bilder, klickar och drar, rullar och markerar. I längden blir det enformigt, men det är en kittlande tanke att det jag gör på datorskärmen kommer hamna i tidningshyllan så småningom. Hittills har allt jag gjort bara hamnat i byrålådan.
Och så har jag börjat söka sommarjobb, detta problem som alltid dyker upp framåt vårkanten. När jag jobbade på McDonald’s var problemet redan löst, eftersom jag visste att jag var anställd där. Men när jag nu inte vill jobba där längre måste jag dammsuga företagens hemsidor efter lediga tjänster och möjliga sommarjobb. Allt för att jag ska kunna jobba när jag egentligen vill vara ledig. Men å andra sidan, att vara ledig tre månader på raken fungerar inte och om jag får ett roligt sommarjobb skulle jag faktiskt kunna uppskatta det.
2 kommentarer »
24.02.2008 13.07
Jag rattade av E6:an och följde landsvägen mot Båstad. Jag har varit där förr men den här gången var mina ögon öppna för andra saker. Regnmolnen och dimman hängde över halvön och höll de flesta borta från småstadens trottoarer. Kyrktornet sträckte sig som ett vitt utropstecken upp mot skyn men förmådde inte trycka undan de onda makterna som flöt in över himlavalvet från havet och fuktade varenda gatsten. Jag styrde bilen längre ut på halvön och stannade utanför grindarna.
Efter någon timme bakom grindarna var jag tillbaka i bilen igen. Jag körde tillbaka till småstaden och åt en bastant lunch vid torget. Sedan klättrade jag och hyrbilen upp på mitten av halvön och svängde fram längs de krokiga vägarna, som blev allt mindre och mindre. Vid en av de minsta vägarna stannade jag, mellan dimman och åkern. En av mina källor.
Ett par timmar senare startade jag bilen igen och styrde hemåt, bort från halvön. Det är starka krafter som lurar i dimman därute. Och om det ska mitt reportage handla. Mitt uppdrag på Bjärehalvön är slutfört och resten av arbetet kommer att ske på redaktionen i Stockholm.
Kommentera »
15.02.2008 21.15
Snön har bäddat in huvudstaden i ett vitt duntäcke ikväll. Vintern är äntligen här, i februari. Samtidigt som fåglarna kvittrar och solen lyser sitt varma vårsken om dagarna. Jag ska ner i källaren och hämta upp den stora resväskan igen. Den har kommit till nytta många gånger det gångna halvåret.
Proceduren är den samma varje gång. I med allt jag behöver i den, rulla den ner förbi skolan, upp för den branta grusbacken till bushållplatsen, in till Slussen med bussen, genom Slussens mögliga betongkonstruktioner, tunnelban till T-centralen, till Centralstationen kryssandes mellan miljoner människor, upp för rulltrapporna med en pinne i mitten som effektivt gör resväskefärden svårare, till Cityterminalen. Sedan genom halva Sverige på E4:an och hem till C.
Hade det inte varit för C hade jag inte packat resväskan så ofta. Och hade det inte varit för henne hade jag inte orkat åka så ofta. Men nu orkar jag. För jag får träffa C.
Igår fyllde jag 26. Jag måste säga att jag känner mig som 26. För ett par år sedan kände jag mig som 20, alltså lite yngre än jag i själva verket var, men nu är jag i fas med min ålder. Jag kan titta ner på ungdomar och tycka att de är ungdomliga och töntiga. Jag själv är 26 och vuxen, tar ansvar för allt jag gör och är sällan ute och festar. Med andra ord, jag har blivit lite tråkig. Det hör väl till när man fyller 26.
Och så var jag på möte på min praktikplats, diskuterade upplägget av praktiken. Den börjar officiellt på måndag och jag inleder med att göra reportage i Båstad. Efter första veckan, som går åt till att leka journalist i verkligheten, kommer jag att vara fyra veckor på redaktionen i Stockholm. Det ska bli intressant att se hur nästa nummer av Folket i Bild växer fram sida för sida. Och så ska det bli kul att få mitt reportage publicerat i en riktig tidning, med riktiga läsare. Under förutsättning att det kommer något bra ur Båstad-besöket så klart, men det hoppas jag att det gör. Dock är det mitt första stora reportage som förväntas mynna ut i något och det känns lite nervöst.
Men nu är det först ner i källaren och väskförrådet som gäller. Sedan kan jag erövra tidningsvärlden.
3 kommentarer »
09.02.2008 13.08
Efter närapå en vecka har vinterkräksjukan släppt sitt grepp om kroppen. Nu gäller det att hämta nya energier och blicka framåt och lämna eländet bakom mig.
Jag har blivit uppbjuden till Umeå under påsken. Det ska bli kul att återse den gamla staden. För ett år sedan lämnade jag den bakom mig, bokade en biljett hem och bara lämnade den. Då hade jag bott där två och ett halvt år. Att lämna två och ett halvt år bakom sig bara sådär kändes lite märkligt. Men Frankrike kom emellan och det blev ett snabbt avståndstagande från den västerbottniska staden.
Nu ska det bli ett kärt återförenande. Mellan mig och staden och mellan mig och människorna i staden. Det kommer vara som att komma hem, men ändå inte. Jag har aldrig haft en lägenhet längre än vad jag hade i Umeå, men ändå är det så långt hemifrån jag kan komma. Jag var ju bara på tillfälligt besök, skulle aldrig bosätta mig där för all framtid. Ändå gjorde staden avtryck i mig och fick mig att känna mig hemma.
Men det är några veckor till umeåbesöket och först är det dags för praktik. En vecka kvar i skolan och därefter verklighetsstudier på Folket i Bild/Kulturfront.
2 kommentarer »
04.02.2008 15.50
I helgen slog vinterkräksjukan till i min mage. Jag har länge fruktat denna sjukdom, eftersom den får den drabbade att oerhört hastigt behöva kräkas. Och när jag stod på busshållplatsen på Slussen och skulle åka hem, var det precis så jag kände, att jag oerhört hastight behövde kräkas. Men kallsvetten avtog och jag lyckades ta mig ombord på bussen (stackars övriga passagerare, hoppas ni inte blev smittade). Halvvägs hem började kallsvetten komma tillbaka och jag var tvungen att kliva av eftersom det kändes som att faran var nära. Jag väntade ett tag innan jag hoppade på nästa buss för att fortsätta färden. Sedan dess har jag varit isolerad i min säng och mitt rum och knappt kunnat äta.
Svenska Dagbladet skriver så här om vinterkräksjukan:
Vanliga symtom är häftiga kräkningar, diarré, buksmärtor, feber, huvudvärk och muskelsmärtor. De flesta blir friska efter 1–5 dygn och dödsfall är ovanliga.
Just det sista gör att det känns lite hoppfullare.
4 kommentarer »
Patrik Pettersson
Hej Patrik!
Det går bra på praktiken, får göra en hel del. Det är till och med så man inte bryr sig så mycket om att se sitt eget namn i tryck numera… ha ha. DU, om du är i stan så kan du ju kolla in Stockholms Fria Tidning, mitt socialrep blev publicerat där igår. Tror jag, det var iaf vad de sa. Tiden går fort, snart är man tebax i bänken… Ser fram emot att läsa ditt scoop sen, låter jävligt kul att få göra något stort reportage for real liksom. He he. Jag intervjuade Greider häromdan för Tidningen Kulturen, DET var kul. Han är en go gubbe den. Jag kommer kanske till Sthlm en sväng i helgen, då ses vi kanske? Ta hand om dej gubbilubb. KRAM ia
cillapilla: låter som att du har fullt upp på praktiken och får göra en hel del? bra! själv har jag inte fått något publicerat än, men jag har varit delaktig i en hel del layout när nästa nummer av fib kommer ut. vilken helg kommer du till sthlm? nästa helg? du får knacka på… kramkram