Lite äldre, lite mer på riktigt

Snön har bäddat in huvudstaden i ett vitt duntäcke ikväll. Vintern är äntligen här, i februari. Samtidigt som fåglarna kvittrar och solen lyser sitt varma vårsken om dagarna. Jag ska ner i källaren och hämta upp den stora resväskan igen. Den har kommit till nytta många gånger det gångna halvåret.

Proceduren är den samma varje gång. I med allt jag behöver i den, rulla den ner förbi skolan, upp för den branta grusbacken till bushållplatsen, in till Slussen med bussen, genom Slussens mögliga betongkonstruktioner, tunnelban till T-centralen, till Centralstationen kryssandes mellan miljoner människor, upp för rulltrapporna med en pinne i mitten som effektivt gör resväskefärden svårare, till Cityterminalen. Sedan genom halva Sverige på E4:an och hem till C.

Hade det inte varit för C hade jag inte packat resväskan så ofta. Och hade det inte varit för henne hade jag inte orkat åka så ofta. Men nu orkar jag. För jag får träffa C.

Igår fyllde jag 26. Jag måste säga att jag känner mig som 26. För ett par år sedan kände jag mig som 20, alltså lite yngre än jag i själva verket var, men nu är jag i fas med min ålder. Jag kan titta ner på ungdomar och tycka att de är ungdomliga och töntiga. Jag själv är 26 och vuxen, tar ansvar för allt jag gör och är sällan ute och festar. Med andra ord, jag har blivit lite tråkig. Det hör väl till när man fyller 26.

Och så var jag på möte på min praktikplats, diskuterade upplägget av praktiken. Den börjar officiellt på måndag och jag inleder med att göra reportage i Båstad. Efter första veckan, som går åt till att leka journalist i verkligheten, kommer jag att vara fyra veckor på redaktionen i Stockholm. Det ska bli intressant att se hur nästa nummer av Folket i Bild växer fram sida för sida. Och så ska det bli kul att få mitt reportage publicerat i en riktig tidning, med riktiga läsare. Under förutsättning att det kommer något bra ur Båstad-besöket så klart, men det hoppas jag att det gör. Dock är det mitt första stora reportage som förväntas mynna ut i något och det känns lite nervöst.

Men nu är det först ner i källaren och väskförrådet som gäller. Sedan kan jag erövra tidningsvärlden.

3 kommentarer

  1. grattis, later som du ar pa vag mitt din deomjobb och kan sluta plugga snart =)

    Jag vill lasa din artikel nar den ar publiserad, kanske kan gora mig aran ett skicka ner en tidning…..

    Hoppas allt ar bra annars, jag ska hamta B om 6 timmar pa plygplatsen. Vem kom pa att landa tidigt i ottan ar bra!!

  2. zarah: jag tycker att du får komma hem och köpa en tidning på pressbyrån istället :) skönt att B kommer tillbaka, antar att det har varit lite tomt utan honom? kram :)

  3. kommer inte hem forren i augusto och tror inte dom har kvar den da =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *