Lyckan i ett mejl

I torsdags efter ett fotouppdrag i Uppsala låg ett mejl i min inbox. När jag såg vem det var ifrån fick jag hjärtat i halsgropen. Mina armhålor började svettas och rummet snurrade litegrann. Jag satte mig ner. Andades ut. Styrde musen mot mejlet. Och klickade. Två enkla rader.

Mungiporna åkte upp till örsnibbarna och fåglarna började vårkvittra i mina öron. Hjärtat slog lyckoslag medan axlarnas börda lättade med minst femhundra kilo. En bra bit av framtiden var räddad. Jag hade fått praktik inför nästa vår. På Helsingborgs Dagblad. Där jag helst av allt vill göra praktik.

Med lyckan färsk i minnet satte jag mig på en Ybuss från Stockholm. Genom snöfallet körde vi i riktning mot Nordpolen. Nu sitter jag i en lägenhet i staden i skogen, den gamla pluggstaden. Det känns som att komma hem, men ändå inte. Gågatan är upplöjd, universitet glasifierat, bussarna nya och sportcentret utbyggt, men mitt gamla studentkomplex där jag bodde står kvar. Och kvar bor också M och D, där jag får bo. De tar hand om mig och jag är evigt tacksam för deras gästfrihet.

På måndag bär det av ner till Helsingborg för en veckas påsklov. Sen är det skola igen och snart sommar. Till hösten börjar tredje terminen av kursen på Tollare, en termin som jag nu har bestämt mig för att gå, tack vare praktiken på Helsingborgs Dagblad. Just nu känns livet lätt att leva, tack vare ett mejl. Fattas bara ett sommarjobb också.

5 kommentarer

  1. Det var du verkligen värd min son. Nästan ett helt år dit. Det känns väldigt långt.

  2. GRATTIS till dig min vän! :-D

  3. mamma: det är långt dit, men det händer ju saker på vägen dit också. först ska jag gå färdigt den här terminen och sen är det sommar i hbg. så jag kommer ju inte bara sitta ner och vänta :)

    agnetha: tack :)

  4. sockerkakan

    ja du Purre, det var sannerligen mysigt att ha dig hos oss och självfallet har vi alltid öppet för dig :)
    tack för en mysig helg, god mat blev det ju med trots allt!!
    ta hand om dig så hörs vi… puss och kram

  5. sockerkakan: tack själv och tack för gästfriheten! men vaddå god mat trots allt? jag tyckte allt pekade på att det skulle bli god mat, så jag blev inte överraskad :) vi får se var vi ses nästa gång… kram!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *