Nattåget söderut

Så rullade det in på Kiruna station och min stund var kommen. Mitt besök i Kiruna avslutat. Sex dagar i den svenska kolonin mitt ute i vildmarken. Jag klev ombord och letade upp min kupé. Nattåg söderut i 17 timmar.

Lite senare på kvällen i restaurangvagnen, efter att ha sett en ren och en örn utanför fönstret, pratade jag med en same. Vi gungade fram genom landskapet när han berättade att han hade gått i konkurs. Han var på väg söderut för att hitta nya försörjningsmetoder. Hans renar hade inte gett honom så mycket pengar att han hade klarat av att vara traditionell same. Jag erkände att jag inte visste någonting om hur det går till att vara ursprungsbefolkning i ett land som Sverige och han förklarade snällt.

Han berättade om hur praktiskt renarbete går till, varför renarna vandrar upp och ner för fjällen alltmedan årstiderna växlar. Maten finns nedanför fjällområdet och de återvänder till fjällen för att föda och lättare kunna skydda sina avkomlingar. Han berättade att man ibland får leta upp sina renar som har gått fel väg och att det är en aning frustrerande ibland. Han berättade också att man allt oftare använder lastbilar för att transportera renarna, för att effektivisera.

Efter Bastuträsk gick jag och lade mig. Somnade gott till liggvagnens snirklande ner genom Lappland. Och när jag vaknade igen var vi utanför Hudiksvall. Gott om tid för att äta frukost och borsta tänderna.

Flyget tar en och en halv timme. Tåget tar 17 och är dessutom dyrare. Men på tåget får man njuta mer av resan, om man som jag njuter av att betrakta landskapet och de små byarna genom ett tågfönster. Det blir liksom mer resa för pengarna.

1 kommentar

  1. Nu har jag läst om din samereskompis ;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *