18.05.2008 22.00

Bara rotlösa människor

Stora lådor. Små lådor.
Flyttkartonger. Skokartonger.
Jag packar ner mitt hem i lådor igen.

Det gångna året, när jag på allvar har börjat min väg mot att bli journalist, har gått fort. När jag säger det till C brukar hon invända att det inte alls har gått snabbt, det har varit fullt av perioder av längtan och avstånd och saknad. Det har varit outhärdligt att vara så långt ifrån varandra. Och jag håller med. Så har det varit. När man är del i ett distansförhållande får man inte bara dansa på de blommande rosorna.

Böcker, cd-skivor, pärmar.
Jackor, skor, strumpor.
Allt åker ner i kartonger.

Jag kan knappt räkna hur många gånger jag har packat upp och ner de senaste åren. Från hembyn till en tillfällig lägenhet, till en annan lägenhet delad med N, till studentrum i Umeå, till en annan lägenhet och sedan till Stockholm. Den här gången ska jag inte flytta men internatrummet blir vandrarhem på sommaren. Så jag måste packa ner. Skillnaden är bara att jag kommer packa upp på samma plats igen.

Ju mer man flyttar, desto mer vilsen blir man. Den som bor hela sitt liv på en och samma ort vet var hemma är. Jag vet inte var hemma är, jag har bott lite överallt. Men nästa gång jag flyttar, då vill jag att det ska bli till ett hem som kommer vara hemma länge. Gärna i närheten av C och rosorna som man kan dansa på.

Kerstin Ekman får äran att avsluta:

Nu finns det väl för övrigt snart bara rotlösa människor,
som inte vet var de ska begravas.
Vi blir alla nomader.

4 kommentarer »

---

07.05.2008 19.28

Finlandsfärjan

Finlandsfärjan har en något negativ klang. Som gör att man får skämmas lite när man säger att man ska åka med den. Det är spelmaskiner, finsk dansbandsmusik, desperata män i övre medelåldern och fylla. Dekadens helt enkelt. Arbetarklassens förlustelseyacht.

Jag och C åkte finlandsfärjan i veckan som gick. Och jag uppskattade det. Men var det spelmaskinerna? Nej. Den finska dansbandsmusiken? Nej. Även om det är mysigt när människor fattar tag i varandra och hasar sig över dansgolvet i takt till den monotona musiken. Att den är finsk gör dessutom showen lite mer exotisk. Men var det de desperata männen i övre medelåldern då? Knappst. Fyllan? Bara jobbigt när andra människor är fulla och själv är jag det sällan. Så vad var det då jag uppskattade?

Helsingfors. Målet med resan. Gatorna var välfyllda av mössförsedda studenter. Valborg och första maj är studenternas tid i Helsingfors. Intrycket av staden hade förmodligen inte varit det samma om vi hade varit på besök en annan vecka. Att åka gnisslande spårvagn tillsammans med sjungande finnar. Att få sitta på trappan nedanför domkyrkan tillsammans med vindrickande finnar. Att få se dem fira sina studieframgångar. Det förändrade min bild av människorna i landet som ligger långt över havet och inte släpper in några invandrare.

Men båtturen var också okej. Soldäck genom Stockholms skärgård går inte av för hackor, oavsett om det är på dekadensens yacht eller med annat fordon.

7 kommentarer »

---