23.06.2008 22.41
En minut kvar och fötterna är otåliga utanför dörren. Vattenflaskan redo. Pennor redo. Arbetshandskar redo. Den hemliga koden på kassaapparaten och en blick mot dörren. Trycker på knappen som öppnar kassagrinden. Kollegan trycker på knappen som öppnar dörrarna. De flödar in genom dörrarna på rad. Kundkorg i handen. Lastar ner. Står framför mig i kassan, med stripigt hår och taskig andedräkt.
Dagens första öl och Rosita.
Klockan är tio på Systemet.
Varje morgon står de som vill handla mest av alla utanför dörrarna. Den första kvarten öppettid varje dag är deras. Den som råkar komma förbi ovanligtvis förundras över vilken morgonrusch det är. Detta är deras rusningstid. De som jobbar hela dagen och slutar klockan fem har sin mellan fem och sex. Arbetande människor som handlar öl till fotbollen eller vin till räkorna trängs mellan hyllorna och undrar vad som passar till fläskfilé och vad som passar till lax. Men de första femton minuterna efter klockan tio tillhör dem som vill ha något för att stå ut med den hårda parkbänken hela dagen. Vilket billigvin passar till träsmak?
Idag fick jag påminna en man som inte ens kunde hålla i de ciderburkar han hade plockat på sig att man inte får handla när man är onykter. Det var en chock för honom. “Men jag är inte onykter. Kan du hjälpa mig att ta en till såndär?” Han tappade burkarna i golvet och vi bad honom att komma tillbaka en annan dag. Andra är bättre på att spela nyktra.
7 kommentarer »
16.06.2008 22.12
Redan tre veckor har gått. Tunnelbanans unkna odör är redan långt borta i mitt medvetande.
Istället drar jag ett djupt andetag och smakar på den helsingborgska luften. Tittar ut från C:s balkong och skymtar konturerna av dansk mark bakom träden. Känner saltet i luften, känner den kyliga vinden längs soluppvärmt tegel. Dricker äppelmust från fabriksbutiken i Kivik.
Bilar, bussar och cyklar som letar sig ner längs vägen utanför mot centrum. Helsingborg är alltid i rörelse. Stockholm också, men på ett annat sätt. I Stockholm åker folk bara fram och tillbaka. I Helsingborg åker folk för att komma någonstans. Till havet, till Danmark, till Malmö eller vart det nu kan vara. I Stockholm kvittar det hur långt man åker med tunnelbanan, man hamnar i alla fall bara i Stockholm igen.
Äppelmusten köpte vi när vi gjorde en bilfärd till andra sidan Skåne, den sidan dit man inte brukar åka när man bor i Helsingborg. För här tänker man inte på Kivik, Åhus, Simrishamn eller Brösarp. Här tänker man västerut, på Öresund, Köpenhamn och Helsingör. Det som finns på andra sidan Skåne känns mycket längre bort än det som finns på andra sidan Sundet.
Och på sommaren blir den känslan som tydligast. När vädret värmer är det vid Sundet allt händer. Människor badar, grillar, turar, promenerar och äter glass. På stränderna radar vi upp oss, samlade runt vårt eget lilla hav. Två timmar till andra sidan Skåne känns plötsligt outhärdligt.
Så när människor i tunnelbanestaden frågade om jag skulle åka hem till Skåne i sommar skulle nog svaret ha varit nej istället för ja. Det är inte Skåne jag åker till. Det är Helsingborg och Sundet.
2 kommentarer »
Patrik Pettersson
En vanlig dag på jobbet för din del, vill säga…;)
Fan det är sjukligt tragiskt det där..
Baksidan av samhället, ljupt tragiskt igentligen
c: jajjemen! puss min gurka! :)
carro: men å andra sidan skulle det nog vara värre om systemet inte fanns..
niclas: jo… staten förser dem med alkohol… men å andra sidan, samma svar som ovan :)
Var glad att du är den som står bakom kassan och inte den som ska handla. Om du förstår vad jag menar?! Tihi….
Kanske, men jag gillar inte systemet .. alkoholsläktningar, mer än en har satt sina spår.
lolo: det är väldigt sant! :)