Ny fart framåt

19.8.2008 kl 23.48

“Men journalistiken då, hur går det med den? Nu har du jobbat hela sommaren på Systembolaget och det verkar som att du har tappat fokus lite. Lätt hänt såklart när flaskor ska upp på hyllorna och helsingborgarna ska ha roséviner till de marinerade fläskkotletterna. Men nu gäller det att styra åt rätt håll igen och trampa på. Skriva och fotografera så att det står härliga till.

Hörde att du ska skriva för Dagens Arbete under hösten. Roligt! Där avhandlas de viktiga frågorna. Fackföreningen som fenomen är i omvandlingsfas enligt många. Är det vad du ska skriva om? Vi får se vad det blir. Får köpa tidningen sen.

Och snart börjar skolan igen. Första september. Sista året, sen är du färdig. Det är då du ska söka ett riktigt jobb och börja tjäna igen de där pengarna du har lånat av csn. Det är då du ska flytta tillbaka till Helsingborg och stadga dig och så. Det är då du ska vara journalist. Men visst är det tufft, du konkurrerar med många. Och känner du till en enda tidning i det här landet som inte har stavat till sparkrav? Du borde ha en reservplan. Det kanske du redan har?

Hur som helst. Hälsa C! Hon har bra inverkan på dig. Du verkar självsäkrare och gladare sedan du träffade henne. Och önska henne lycka till i höst.

Vi ses! Sköt om dig!”

VN:F [1.8.1_1037]


Tre månader går så fort

09.8.2008 kl 23.02

Hela sommaren hade vi framför oss. Så många planer. Så mycket som skulle göras. Så många dagar som skulle fyllas med äventyr. Nu lider den ljuva sommartiden mot slut. Tre månader är så kort tid.

Sista städningen i rummet i Stockholm. Packa ner de sista sakerna. Den tunga resväskan och extra väskorna uppför backen till bussen. Mot Slussen och tunnelbanan. Sedan buss genom natten mot Sundets pärla. Där väntade C. Hon jobbade första dagen jag var hemma. Men det gjorde inget. Jag sov lite och hela sommaren väntade på oss. Livet skulle börja.

Nu är det bara några enstaka veckor kvar tills den där sommaren som väntade på oss är över. Den magiska tiden på året då människor blir som människor. Cykelturer. Strandpromenader. Nattbad. Böcker under träd. Picknick. Uteservering. Utomhuskonsert. Allt som tillför livet det lilla extra händer på sommaren. Resten av året minns vi och längtar. Nu är livets årstid snart över. Dags att längta till nästa.

Att komma hem till stan var speciellt förr. Efter vintrarna i Umeå var det en ymnest att få ta av sig skorna och känna havsvattnet över fötterna. Alla gamla vänner samlades. Det kändes som en evighet sedan sist. Kvällarna fylldes av grillnigar och öldrickningar. Det var tid att slappna av och bara vara. Men den här sommaren har varit… “vanligare”. Inte så speciell, inte så “herregud-vad-länge-sedan-sist”. Inte så mycket rajraj på kvällarna, inte så mycket bad och vågbrus.

På lågstadiet och mellanstadiet - evighetslånga sommarlov. Sedan kom gymnasiet och sommarloven kändes bara halvlånga. Är det här nästa steg? Sommarlov som inte känns lika mycket? Gud bevare mig från vad fyra veckors semester för med sig för känsla i så fall!

VN:F [1.8.1_1037]