13.11.2008 11.50

En plastkasse i fickan

Vid några tillfällen i början av 2000-talet vandrade en student till matbutiken i den norrländska vinterstaden Umeå. Snöröken drev över cykelvägen och halkan i backen fick varenda muskel att spänna sig. Halsduken skyddade knappt mot nordkalottvinden. De snötunga tallarna hukade sig över honom och månen sken med full styrka på den klara himlen.

Men det var inte kylan som fick honom att dölja plastkassarna i fickorna. Det var skammen. Ingen student med självaktning kunde gå omkring med plastkassar på allmän plats. Inte tomma plastkassar. Inte använda plastkassar. Inte återanvända plastkassar.

Det här är del två i Papelitos miljöserie.

Kassarna ligger dolda i fickorna under hela inköpsrundan. Det är först efter betalningen som kassarna kommer fram. Han har inte köpt några kassar utan drar fram sina skrynkliga påsar utan att någon ser det. Det var hög status att köpa nya plastkassar. Det var låg status att använda gamla. Han packar ner sina matvaror och promenerar hem igen.

Några år senare, närmare bestämt under 2008, är situationen en annan. Stolt tar han sina återanvända påsar i handen och ger sig av till butiken. De är lite trasiga och han svänger dem i vinden när han vandrar längs landsvägen.

I butiken säger han gärna till kassören att han har kassar med sig, och han visar gärna upp hur skrynkliga de är när han packar ner maten. Och på vägen hem blänker de med åldrad värdighet.

Situationen för en plastkass-återanvändare är en helt annan än för några år sedan. Då var det gamla tanter som knöt ihop sina matkassar i små knyten och återanvände. I dag är det tecken på miljömedvetande.