25.12.2008 21.52

Julkarusellen

Folkmassan sveper fram genom tunnlarna som vatten i avloppssystemet. Väskor, kassar, kläder. De glider upp för rulltrappan och skyndar förbi Pressbyrån där pastasalladerna är staplade i högar i kyldisken. Informationstavlorna kastar sitt gula sken över folkhavet. Försenat, i tid, avgång, tio minuter. Folkmassan splittras på olika perronger.

Tid för avgång och tåg glider ut på de blanka spåren. Ju fler som slår sig ner i tygsätena, desto fler rinner in genom tunnlarna. Det är strax före jul och Stockholms central är mittpunkt i den svenska julresekarusellen. Hem till familjen, bort till släkten, byta tåg.

Själv åkte jag hederligt långsamtåg till Helsingborg.

Igår var det julafton och familjen spelade paketspel med mormor. Idag är det juldag och jag firar med att tvätta. Imorgon åker jag till Småland med C och hennes familj för att träffa släkt.

Kommentera »

14.12.2008 13.24

Ett liv, tre världar

En halv bassänglängd hade vi bakom oss och det började bli en tävling, sida vid sida. Utan att låtsas om det försökte jag öka takten. Kraftigare simtag. Häftigare andning. Han ökade också takten. Framme vid änden av bassängen fick han innervarv. Jag fick yttervarv när vi vände. Jag lyckades utan att halka efter allt för mycket. Ännu större simtag. Flåsig andhämtning. Försökte undvika att få en kallsup. En snegling i ögonvrån och jag knappade in centimetrar. Blicken fäst i andra änden av bassängen. Nära kramp i vänster vad. Din j***a idiot tänkte jag när vi närmade oss änden. Han försökte trycka ut mig i kanten, så att jag inte skulle kunna vända. Då gav jag honom en elak blick. Men han sa hej. Vi hade pluggat tillsammans i Umeå.

I bland går världarna in i varandra. Min värld i Helsingborg, min Umeåvärld och min Stockholmsvärld. Människor som jag känner från Helsingborg har inte varit i Umeå, människor från Stockholm har inte varit i Helsingborg. Det är olika grupper av människor som ingår i mitt liv, men de finns på olika platser och träffar inte varandra. Inte mer än ibland, som i badhuset när Umeåvärlden kommer simmande in i Stockholmsvärlden.

C brukar säga att vi lever olika liv trots att vi är tillsammans. Så är det kanske. Vi bor ju i olika städer. Så när jag flyttar hem i framtiden, lämnar jag då mitt Stockholmsliv bakom mig och byter liv till Helsingborgsliv? När jag flyttade från Umeå var det så. I dag lever Umeåtiden mest som minne. Emellanåt har jag kontakt med den via mejl, telefon och någon gång ett besök.

Men så finns också gränsöverskridarna. Som mina vänner C och B, inte att förväxla med underbara flickväns-C. De bor i Stockholm men kommer som jag från Helsingborg. De kopplar ihop världarna, skapar en helhet. Det är viktigt med sådana personer, som binder ihop ens liv.

Och i slutändan kommer mitt liv alltid att utgå från Helsingborg. Det är där jag känner mig hemma. Kanske är mina andra liv tillfälliga och kommer att falla i glömska så småningom. Eller så kommer de att leva kvar som minnen. Kanske kommer viktiga personer i dem att på ett eller annat sätt bli en del av mitt Helsingborgsliv. Till dess är det ganska kul när världarna gör sig påminde om varandra.

4 kommentarer »

11.12.2008 23.12

Med rätt att fråga

Jag pratade med vännen N på telefon. Vi diskuterade som vanligt otroligt komplicerade samhällsfenomen. Han redogjorde för sin syn på det otroligt komplicerade samhällsfenomenet och avslutade med “eller vad tror du?”.

I alla våra samtal hittills har den frågan lett till ett oerhört begåvat svar på det otroligt komplicerade samhällsfenomenet från min sida. Jag har vänt ut och in på alla aspekter som kan vändas just ut och in på. Jag har analyserat från alla tänkbara håll. Jag har relaterat till andra otroligt komplicerade samhällsfenomen. Och använt min erfarenhet. Fram tills nu.

Den här gången slog det mig. Vännen N fick aldrig något svar. Jag insåg att jag inte behövde svara. Jag behöver inte ha svar på alla frågor. Som journalist är det den stora befrielsen. Annat med journalistjobbet må vara jobbigt och svårt, men just det här – befrielse. En journalist behöver inte svara, bara fråga.

Visserligen var jag ju inte i tjänst när jag pratade med vännen N, om man nu kan säga att jag någonsin är det, men jag tar mig faktiskt friheten att applicera just denna befriande yrkesrättighet även på mitt privatliv. Så om du tänker dig att du är Magnus Härenstam och leder Jeopardy. Då har du mig bakom en av tävlingspulpeterna.

Plonk! Vad är befriande?

3 kommentarer »

01.12.2008 23.49

Show me your pressleg!

Man känner mönstret när man drar fingret över den blanka ytan. Hörnen runda och formen rektangulär. Siffror och bokstäver sitter säkra bakom plastöverdraget. En snirklig namnteckning. Ett svartvitt foto. Press.

När Journalistförbundets dörr på Vasagatan slog igen bakom mig kändes stegen inte längre som vanligt. Väskan laddad med kamera, anteckningsblock och penna. Brusande trafik ute i gatan och betongmoln över mig. Höga tegelfasader och kort ögonkontakt med mötande personer. Var och en av dem kan sitta på en hemlighet värd att avslöja. Jag gav mig ut i stadsvimlet.

Runt hörnet är trafiken lugnare och jag iakttar utan att någon märker det vad som försiggår bakom den vita spetsgardinen på våning två. Ingenting. Typiskt. Jag vandrar längre framåt gatan och möter en äldre man i mörk kostym och med läderportfölj i ena handen. Instinkten säger mig. Ingenting. Typiskt! På väg ner i tunnelbanan får jag syn på en ung tjej som står misstänkt nära spärrarna. Jag gömmer mig bakom en pelare och spanar ditåt. Jag får se. Ingenting. Va typiskt!

Jag har hämtat mitt pressleg på Journalistförbundet och känner mig som en riktig journalist. Det är det som får alla journalister att bli journalister, det är vad som skiljer oss från andra. Vem som helst kan bli journalist, vem som helst kan kalla sig journalist, men bara riktiga journalister kan få pressleg.

Hur man bevisar att man är riktig journalist? Tja. Det kan man egentligen inte. Men om man pluggar till det eller jobbar som det får man i alla fall ett pressleg. Så åtråvärt och nu mitt, glänsande färskt i plånboken i fickan.

Dock med ett tjockt, rött “ELEV” tryckt på framsidan.

5 kommentarer »