26.04.2009 21.07

Våren från underjorden

090426

När våren nalkas i alla helsingborgares favoritskog blir marken alldeles vit. Små blommor från underjorden tränger genom lager av mark och mylla innan deras smala stjälkar når ljuset och så småningom lyckas skapa vita blad som riktar sig mot solen. Sida vid sida, tusentals, miljontals står de i slutet av april, räddar våren och inviger sommaren.

Det kan verka töntigt eller tantigt. Men faktum är att vitsippor är något alldeles särskilt. Jag har inte sett dem på fem år. I Norrland fanns ingen vår, bara vinter och halvsommar. I Stockholm fanns ingen bokskog. Och ingen riktig vår utan en ordentlig matta av vitsippor.

Men nu är årets obligatoriska besök i vitsippsskogen avklarat. Jag har beskådat kraften från underjorden.

6 kommentarer »

  1. Underbart. Johan saknar vitsippor som enligt honom visst finns i Norrland. Han hävdar att vi ska starta en vitsippe-koloni här i Sillviken. Spännande va? ;)

    28.04.2009 14.12
  2. Agnetha: Han ljuger (igen)! Jag har aldrig sett en vitsippa i Norrland, men å andra sidan har jag bara bott där 2½ år, det kanske var tuffa år för vitsippan just då. Jag tycker att ni ska sätta vitsippslökar över hela gräsmattan ;) Jag kan hjälpa till att gräva ner dem när jag kommer och hälsar på! :)

    28.04.2009 14.31
  3. Joodå visst finns det vitsippor i Sthlm. Du har bara missat dom! För det finns en hel del:)

    02.05.2009 01.23
  4. Mamma C

    Visst är det underbart, ena veckan fantastisk skidåkning,
    nästa vecka denna matta av vitsippor.

    03.05.2009 11.03
  5. Linnéa: Jag har lagt märke till att det finns här också, massor på skolan ju. Jag ber om ursäkt för detta oförskämda och faktalösa påstående från min sida.

    Mamma C: Verkligen! Tänk om vi hade haft en skidbacke i Helsingborg, då kunde man upplevt det samtidigt (under förutsättning att det blev kallt bara i backen så klart).

    04.05.2009 17.56
  6. Nejdå, det gör inget att du skrev fel!:) Alla kan ha fel!

    06.05.2009 23.47


21.04.2009 22.27

Backarna kallar

090421

Tre dagar i Stöten med sol, lite folk i backen och fart på skidorna. Om någon hade frågat mig för tre år sedan om jag ville åka skidor hade jag sagt nej. För den som inte kan åka och är över 20 år är det inte lite pinsamt att ställa sig i backen på skakiga ben och bångstyriga skidor som bara vill köra i kors.

Det gäller att komma över pinsamhetskänslan. På andra sidan av den väntar en helt ny värld. På andra sidan susar man förbi granarna så att snön sprutar. Man hör ljudet av valla som glider över snö. Hård snö skrapar, pudersnö knakar, våt snö slaskar.

Känslan när man vågar köra lite fortare nerför är obeskrivlig. När man väl vågar göra det inser man att man måste tillbaka till skidbackarna snart igen.

3 kommentarer »

  1. Mamma

    Tog du inte i lite nu??
    susar förbi granar, snön sprutar, köra lite fortare

    25.04.2009 16.29
  2. mamma: när man väl har bestämt sig för att kunna åka så kan man också. aldrig för sent att lära sig!

    26.04.2009 20.46
  3. Carina

    En förståndig liten dam sa när hon var fyra år följande:
    Bara man tror på sig själv, så klarar man det också!
    Gissa vem…..?

    23.05.2009 17.51


20.04.2009 16.36

Ytterligare Landskrona

Detta är vad jag har åstadkommit den senaste tiden på lokalredaktionen:

Elever rädda för att gamla problem rivs upp
Eleverna får inte yttra sig om skolflytt i Landskrona
Vikande elevunderlag på båda skolorna
Det räcker inte till en lunch
Örjan Ekström lämnar över rodret
Här utbildas blivande ledare
Storstadsclown på torsdagslunch
Vård och sagor på biblioteket
Kurser för personal inom äldreomsorgen
Bo drömmer om sim-EM
Hjärtstartare på sex platser i Landskrona
Sprit över disk – så länge
Föräldrar vill ha kvar dagbarnvårdare

Kommentera »


07.04.2009 21.45

Med filt upp till ögonen

090407

Finansoro. Lågkonjunktur. Recession. Svacka. Kris. Oavsett vad man kallar fenomenet lägger Det sig som en kletig, stickig, kvävande filt över landet.

Folk förlorar jobbet, är oroliga för att förlora jobbet eller ser sina arbetskamrater förlora jobbet. Det ska sparas pengar och dras ner på saker. Sommarvikarier är en sådan sak. Jag är en sommarvikarie. Alltså blir det inget sommarjobb på Helsingborgs Dagblad. Det var min plan.

Nu vet jag inte vad min plan är riktigt. Kanske att vänta. På att någon ska dra bort filten och släppa till lite syre åt oss som ligger här under och är nerklibbade på marken. Dra bort och lyft upp oss. Det är inte okej att lägga den där filten just när jag är färdigutbildad.

Tack och lov finns Systembolaget. Det är dit människor vänder sig i kristider. De skramlar slantar för att ha råd med en Renat. Jag räknar deras skramlade slantar och gör mig en hacka på det. Det blir andra året på Systemet och jag trivs där. Annars hade kvävfilten varit outhärdlig.

Den försegar människor, gör dem oroliga och okreativa. Den spänner nackmusklerna och ger spänningshuvudvärk, skapar magproblem i tv-soffan på helgen.

Men som med alla filtar. När morgonen kommer är det dags att dra undan den, oavsett hur mörkt det har varit där under. Jag längtar efter morgonen och vad som finns där ovanför. När morgonen kommer ska jag bränna upp filten och alla loppor som bor i den.

2 kommentarer »

  1. Ja,du min vän.Nog är det en jävla filt alltid…. :-(

    14.04.2009 13.04
  2. Men du, dom kanske har råd med en kolumnist en gång i veckan som skriver lika bra som du? Du hjärta Helsingborgs Dagblad är lika med andhål för dom under filten. Patrik Pettersson, tvinga på dom en kolumntext i veckan för en liten hacka åtminstone.

    ÅÅ jag älskar att skriva dom med o, det är en befrielse. Det har blivit så för jag skriver speakermanus så som man säjer saker för att det ska flyta lättare. Tänk om fler gjorde så. Vilket flyt.

    Hoppas vi får se dej en sväng i stockholm innan skolan slutar, du får gärna bo på vår soffa, vi bor ju skitnajs nu. PUSS CISSI

    22.04.2009 22.13