Inte längre i samma båt

090528

Dagen före avslutning och köerna ringlar på motorvägen. Under en mörkgrå himmel sitter en reportageklass ombord på en röd buss. Efter två år är detta den sista färd de gör tillsammans.

Två år på folkhögskola och man lär känna sina klasskamrater ganska väl. Vi skojar om att sätta upp en sketch där vi härmar varandra, för så många timmar har vi suttit i samma klassrum att vi kan varandras kommentarer utantill. I morgon är det avslutning och vår lilla familj finns inte längre.

Den sista gemensamma färden går till Sandhamn. Från bryggan längst ute på Värmdö driver färjan fram över ett hav täckt av ringar efter regn. Förbi kala kobbar och sommarstugebevuxna öar seglar vi, lägger till några sekunder vid några av dem.

Under två år hinner man både att älska och hata samma personer. Några av dem har jag umgåtts mer med, andra knappt alls, men majoriteten har jag delat två år med. Alla satt vi lika nervösa i skolbänken första dagen, undrande över vad som komma skulle. Vi flyttade in på internat, fikade tillsammans, åt lunch, spelade gitarr, hade yoga, morgonjoggade i skogen, gick på studiebesök och kritiserade varandras texter. Och någonstans under vägen gick tiden och vi lärde känna varandra.

När vi dukar upp picknicken på klipporna vid Sandhamns kust skiner solen mellan två stora moln. Några varma solstrålar hittar ner till 14 personer på klassutflykt. Den här ön är en av de yttersta i skärgården och bortom den allra sista gungar havet mer än det guppar. Lärare L bjuder på kycklinglår och paj.

Efter i morgon går vi inte längre i samma klass. Två års vardag är inte längre vardag utan ett minne i var och en av oss. Det finns många i klassen jag kommer att sakna mycket. Alla i klassen kommer jag att bevara som bra minnen.

Tollare folkhögskola och mina reportagekamrater – tack för alla skratt ni har gett mig! Det är nu det gäller.

2 kommentarer

  1. Vad fint Patrik, dina bloggtexter är verkligen fina. Jag gillar bilden också, fina färger i den. I’m gona miss ya! :D

    Har idag fattat att din C läser min blogg. Haha, tänk att jag inte fattat det innan :P

    Kram!!

  2. Carro: Tack! :) Jag kommer att sakna din rosahet också…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *