Första bönskörden på balkongen

24.8.2009 kl 21.50

Från ett litet, litet frö har det blivit en grön, avlång böna som går att äta. Fröet kommer från en påse i en butik. Jorden kommer ur en stor säck från en butik. Vattnet kommer ur kranen från en sjö. Tillsammans, med lite sol till hjälp, har det blivit mat. Helt otroligt! Behövde inte ens tinas och mikrovågsugnas för att bli färdigt!

För övrigt såg jag en intressant dokumentär på tvåan nyss. Den handlade om flaskvatten. Jag blir så arg. Varför dricker människor vatten på flaska som har fraktats ända från Fiji? Lite måste väl sådana köpare tänka över sin roll i världen? Repris 29 augusti klockan 14.20, finns ej online. Verkligen sevärt.

Kommentera / läs alla

---

Hantera

19.8.2009 kl 21.59

När den ljumma vinden blir sval, löven mörkgröna och det går krusningar på Öresund förstår jag. Det vi hade under några få månader är på väg att ta slut. Igen. Det jag fick och tog för givet, som jag inte förstod att använda ordentligt när jag hade det. Det känns i luften.

Jag satt inne i bland. Jag jobbade för det mesta. Jag sov, jag tränade, jag satt framför datorn. Och nu när jag har varit så in i helskotta otacksam får jag straffet. Längre nätter, ogästvänligare moln, starkare blåst. På med tvångströjan så att jag inte fryser.

Slut på picknickar i gräset vid havet. Slut på bad efter jobbet från bryggan. Inga fler stunder på balkongen. Om hörnet står ett lågtryck på tomgång som kommer att suga den sista värmen ur staden. Regnet kommer, mörkret, påträngandet av hösten. I stället för att ligga och guppa på rygg i havsvattnet och titta upp på vita moln får jag ligga framför tv:n och höra regndropparna mot fönsterblecket.

Sensommaren är här.
Hantera.

Jag måste hantera det.
Vi måste hantera det.
Hela Sverige måste hantera det.

Kommentera / läs alla

---

Nyckelpigorna är här

08.8.2009 kl 01.27

Efter två veckor på centralredaktionen i Helsingborg har jag fått ny arbetsort - Höganäs, den lilla staden norrut längs den nordvästskånska kusten. Där ska jag vara till den sista augusti, i ett samhälle där alla är trevliga och tempot lite lägre. Vi är två på redaktionen och det är lokaljournalistik på riktigt. På förmiddagen promenerar man bort till kommunhuset för att kolla posten på de olika avdelningarna, hälsar på folket, kopierar några papper, vandrar tillbaka till redaktionen. Det är lärorikt.

I Helsingborg har nyckelpigorna slagit sina små nyckelpigeben om staden. Invasionen är så dramatisk att den har fått avspeglingar i konsten. Innan dess att Järnvägsgatan om några dagar ska grävas upp och repareras, har det organiserats måleri direkt på asfalten. Där kan man se dem, de stora monsternyckelpigorna med tjocka ben som kryper fram och befinner sig överallt.

Roligast av alla nyckelpigor hade nog de som valde att sätta sig på mina ekrar efter en pizza- och vinkväll på trädäcket vid havet på Gröningen. De satt kvar även efter cykelturen uppför backarna hem. Pariserhjul eller århundradets värsta åkattraktion - jag vet inte hur de känner sig nu. De ligger ganska stilla på förrådsgolvet.

I övrigt är allt sig likt. Till hösten kommer det att var mer annorlunda. För första gången på flera år kommer jag att bo kvar i Helsingborg. Jag kommer se sommaren försvinna från staden från min och C:s balkong. Jag kommer se löven dala i Pålsjö skog, se vågorna bli högre på Råå, se vindarna slita i piren och mörkret sänka sig över Öresundskrafts skorsten. Världen utanför, du får klara dig själv den här gången.

Kommentera

---