Förmedla över huvudet

090907

Exakt en vecka som arbetssökande har passerat. Förra måndagen klev jag in i 80-talet på Arbetsförmedlingen. Den beiga, lysrörsbelysta lokalen, stor som en tennishall på längden och bredden men betydligt lägre i tak. Längst in i hörnet tre kvinnor bakom pulpeter. Buskiga, blekgröna krukväxter på golvet. En stor tavla med röda turnummersiffror. Människor knapprandes på tangentbord, människor i kö för att få en nummerlapp, människor väntandes på soffor.

Och så jag. Jag satte mig ner och skrev in allt jag vet om mig själv i datorn, allt om mina kunskaper och erfarenheter. Sedan fick jag ta en nummerlapp och vänta. Placerad i kö, som hos läkaren, som på apoteket, som hos polisen för att få ett pass. Nummer efter nummer passerade, många snabbt utan att någon reste sig för att gå bort till pulpeterna. Så var det min tur.

”Jaha”, sa kvinnan bakom pulpeten. ”Jag ser att du vill vara journalist. Det går inte. Jag kan inte skriva in dig som arbetssökande journalist. Jag tar bort det. Vad vill du vara i stället?” undrade hon medan hon tryckte på delete.

Anledningen till att jag satte min fot hos arbetsförmedlingen var för att få hjälp att hitta ett journalistjobb. Jag har pluggat två år för att bli journalist och hunnit jobba sex veckor som det. Jag är ny i branschen och då kan det vara knepigt med jobb. Alltså behöver sådana som jag lite stöd, lite hjälp, lite tips.

”Jag ser att du har en timanställning. På Systembolaget? Då får du bli butikssäljare.”

Så nu söker jag jobb som butikssäljare. Inte för att jag vill, inte för att jag är motiverad, men för att arbetsförmedlingen tycker det, för att det inte går att skriva in mig som arbetssökande journalist i en stad som Helsingborg. Här saknas en enhet för arbetssökande journalister.

”Du får träffa din handläggare nästa tisdag. Då får du diskutera med henne. Du måste ta med dig papper som bevisar att du är journalist. Sedan är det helt upp till AF Kultur i Malmö om de accepterar dig.”

Hade jag inte redan känt mig som journalist och vetat vad jag kan, hade det där varit ett tillfälle att bli nedslagen. I stället väljer jag att se det här som ett experiment. Jag har jobb så att jag klarar mig. Jag vet att jag förr eller senare kommer att jobba heltid som journalist. Så för min del är det lugnt. Men jag avundas inte de som verkligen är i behov av och utlämnade åt arbetsförmedlingen för sin försörjning. Inte när man möter den tillrättavisande ”jag vet vad som är bäst för dig”-attityd som kvinnan bakom pulpeten hade.

Byråkrati i 80-talsmiljö får inget högt betyg. Tur att jag har vännen J som också jobbar på arbetsförmedlingen och kan nyansera min bild av detta maskineri. Han är trevlig och inspirerande. Så borde alla arbetsförmedlare vara.

7 kommentarer

  1. Tjena Patrik. Tack själv, för besöket på bloggen :) Får väl se hur länge till det förblir en monopolbutik, har inte hunnit testa ölen än. Fin sida och trevlig blogg du har. Kör du eget företag och frilansar eller? Arbetsförmedlingen gör väl inte många glada antar jag, snacka om snäv synvinkel! Jag var själv i kontakt med dom för ett par år sedan nu och fick klart för mig att fotograf kan man inte bli om man inte har en hemskans massa yrkesverksam tid inom yrket. Hur har dom då tänkt sig att man någonsin ska kunna ta ett första steg i rätt riktning? Nej det är nog bättre att slå sig fram för egen maskin än att låta sig lotsas av arbetsförmedlingen.

  2. Anders: Tack tack! Jag har eget företag men än så länge händer det inte så mycket i det. Jag blev färdig journalist i våras och jobbade en sväng på HD i somras. Nu jobbar jag timmar på Systemet. Som planen ser ut nu ska jag försöka få igång något av alla projekt som jag har liggande på hyllan, eventuellt ett bokprojekt. Det kanske sätter fart på mitt företag också. I dag var jag på arbetsförmedlingen igen. Som du säger, om man inte har jobbat ett visst antal år inom yrket redan är man inte välkommen att skriva in sig som arbetssökande journalist. För tillfället känns det inte som att arbetsförmedlingen kan ge en skjuts åt rätt håll, snarare tvärtom. Det är synd att man inte tar tillvara unga människors idéer och drömmar. Särskilt när det gäller fotograf och journalist, som är yrken där man behöver stöd och tips för att ta sig in, om man nu inte startar eget.

  3. Arbetsförmedlingen är knepig, men jag tycker det är dåligt av att de sa att du inte kunde vara arbetssökande journalist. Men jag tror att du kommer få anställning som journalist någongång. Så bra som du skriver och fotar :)

    Hoppas allt är bra annars. Och bilden över husen är jättesnygg med ljus och himlen.

  4. Gaah! jäkla kärring hade jag lust att skriva.. ogilla arbetsförmedlare som förmedlar över huvudet, ja.

    Ny blogg.. var tvungen att låsa den andra eftersom jag fick ett psyk efter mig :P, allt bra med dig annars patrik? hälsa C!

    kram

  5. Linnéa: Tack ska du ha :) Ja det suger verkligen att man inte kan vara arbetssökande journalist, utan bara journalist. Hur ska man kunna få jobb som journalist om man inte får vara arbetssökande? kram

    Carro: Ja, det är kanske inte bara hennes fel, hon följer ju direktiv uppifrån, men direktiven fungerar inte riktigt ihop med verkligheten, inte för mig i det här fallet iaf. Har du fått ett psyk efter dig? Låter mindre skoj… kram

  6. Hej
    Jag har varit verksam som konstnär i 15 år och eftersom jag haft en riktig dipp i år så tänkte jag skriva in mig på arbetsförmedlingen och gick till AF kultur. Fick där svaret av en kärring (jo hon var en kärring) att hon skulle kolla med en kollega om jag fick vara inskriven där och sedan skulle de berätta för mig om jag blev ”Friad eller Fälld”. Och sedan berättade hon att man minsann inte skulle tro att man var konstnär bara för att man tecknade lite. Ehhh tänkte jag, jag har ställt ut i hela Europa, är representerad i USA, Europa och Sydafrika. Det har nu gått en tid och jag vet ännu inte om jag är friad eller fälld, dvs de hör inte av sig. Jag gick då till en annan AF (AF vård) där man var jättetrevliga men inte kunde skriva in mig som konstnär eftersom det är spärrat i datasystemet av AF kultur. Endast AF kultur har rätt att använda den delen av datasystemet. Är AF kultur våra pöblar, de verkar iallafall tro att de är en domstol.

  7. Caro: Välkommen hit! AF kultur verkar ha höga krav för att någon ska bli insläppt. Klart att inte alla i landet kan springa runt och leka konstnärer, journalister eller vilken typ av kulturarbetare man nu vill vara. Men om man har bevis på att man jobbar, som en inkomst eller ett verk eller liknande, som visar att man menar allvar, då borde man väl ändå vara välkommen? Kanske räknar man inte med att få ett heltidsjobb så fort man kommer in där, men lite tips och stöd är väl på sin plats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *