Första för mig, sista för Henrik

29.10.2009 kl 00.23

Jag brukade jobba på Olympia när jag var yngre, sälja korv och läsk i pauserna i en av kioskerna, gå runt på läktaren med ghostbuster-utrustningen på ryggen och servera kaffe från en lång slang. Tvungen att bära den ljusgula, kaffestinkande tröjan.

I dag var jag där igen, för första gången för att titta på en match. Och vissa saker ändrar sig aldrig. Korvbröden var slut. Jag har ett svagt minne av att korvbröden alltid var slut när jag jobbade där också, om det inte var korven som var frusen eller ölen som skummade ner över hela Stenbocksgatan när jag tappade upp en mugg förstås.

Då var det pengarna som lockade mig. I kväll var det faktiskt Henrik Larsson. Sista matchen innan han, som han förklarade på TV4 senare under kvällen, skulle skriva in sig på arbetsförmedlingen.

Kanske behöver de praktikanter i kiosken på Olympia?

Kommentera / läs alla

---

Förmiddag hela dagen

19.10.2009 kl 21.29

Oh härliga arbetslöshet. I dag kändes det som att du kom för första gången. Lät mig sova till halv elva, stiga upp utan att duscha, läsa morgontidningen noggrant. Sedan lät du mig ligga i soffan hela förmiddagen och läsa tidskrifter, om stora fiskar, översvämningar, träd och Berlinmuren. Hela förmiddagen. Tills solen började gå ner igen, jag tittade på klockan och insåg att alla kontorsarbetare redan gått hem för dagen.

Nackdelen med arbetslöshet är att det är lätt att hela dagen blir förmiddag, att jag aldrig kommer in i duschen, redo för världen utanför de gråsmutsiga fönsterna. Men om, och det händer i bland, jag någon gång lyckas ta mig förbi den där gränsen, finns det outtömliga möjligheter. Och framför allt fri tid att förfoga över på det sätt som jag vill. Men det är väl beviset för att jag är lat, eller för att jag är bortskämd, att jag, som nu har denna tid och dessa möjligheter, inte använder dem.

Det är som med Stockholm. Flest möjligheter i Sverige, svårast att välja mellan dem. Och resultatet blev att jag inte gjorde något av det, nästan. Tänk om jag skulle flytta till en diktatur där valfriheten var mindre, möjligheterna färre och den egna tiden knappare. Kanske skulle jag få i uppdrag av diktatorn att jobba på en fiskebåt och fiska efter stora fiskar, kämpa mot översvämningar, plantera träd längs diktatorns tomtgräns eller bygga en ny berlinmur för att hålla terrorister borta. Då hade jag i alla fall fått något gjort. Om det nu är det som räknas.

Kommentera / läs alla

---