Karneval i Örkelljunga

30.11.2009 kl 23.29

Det finns några tillfällen då dagstidningarna fylls av samma artiklar och reportage över hela landet. Det är skolstart och skolavslutning. Och så är det julskyltning. I helgen förvandlades redaktionen på HD till en hel fabrik för bevakning av julskyltningar. Från Båstad i norr till Landskrona i söder. Från Höganäs i väst till Örkelljunga i öst.

Jag fick äran att bevaka julskyltningarna i Båstad, Örkelljunga och Bjuv. Att skriva tre artiklar om samma sak kräver sin tankekraft. Efter att ha använt orden “jul”, “glögg” och “ljus” ett antal gånger måste det till något nytt.

I Örkelljunga var det premiär för tomteparaden. De utklädda tomtarna var inte så många, men kommunens invånarantal till trots hade de lyckats skrapa ihop en del människor som i alla fall var beredda att gå civilklätt i paraden.

Som tidningens reporter och fotograf är det alltid en utmaning att göra något bra av en sådan situation. Resultatet blir sällan ett mästerverk, men det fångar ändå en liten del av den svenska vardagen, som inte alltid är så extravagant. Julskyltning i Örkelljunga är inte lika pompöst som karneval i Rio. Men för Örkelljungaborna är den förmodligen viktigare.

Kommentera

---

Ensamkommande Vellingebor

19.11.2009 kl 13.27

Malmö har bestämt sig för att ta emot ensamkommande Vellingebor.
Sydsvenskan: Kafferep mötte Vellingebuss

Kommentera / läs alla

---

Håller julen stången

kl 13.08

Huka er medborgare. Nu drar juleljustiden snart in över landet.

Den lägrar sina adventsstjärnor, sina glöggrussin och sina svettiga vintermössor lite varstans - i fönstret, under soffan och i övervarma och överbefolkade julshoppingbutiker. Men kompanjon N rapporterar från köpcentrumets vindpinade asfaltsparkering en sen kväll att julgranen har fallit i senaste stormen. Så än har julen inte segrat. Den slitande höststormen håller den stången ytterligare några dagar.

Jag hälsade på i Umeå för någon vecka sedan. Det kändes som hemma. Två och ett halvt år är tydligen vad som behövs för att man ska känna sig hemma.

När jag bodde där var livet mycket hårdare. Femton minusgrader fick värmeverket att pumpa vita bollar upp mot den stjärnklara svarthimlen för att hålla liv i staden åtminstone inomhus. Huttrande klädde jag på mig allt jag ägde för att vandra mellan tallar och snödrivor för att ta mig någonstans, kanske till universitetet, kanske till bussen eller till träningskomplexet.

I Helsingborg är livet inte lika hårt, men ändå hårt på ett annat sätt. Fem grader varmt förfryser inte fötter lika fort. Däremot är det helmulet alltid, blåsigt jämt, blött för det mesta och alltid dystert. Norrland var inte dystert. Där var det vitt och ljust, trots det kompakta Norra kvarken-mörkret. Med en tjock jacka klarade man av det.

Men här i Helsingborg, här hjälper det inte med en tjock jacka, för det är fortfarande lika mulet, blåsigt och blött. Och inget sakta snöfall med stora flingor i en vindstilla natt. I stället ligger den smetiga röken från värmeverket som ett oregelbundet horisontellt streck i vinden.

Det är väl därför man tänder juleljus och bakar pepparkakor, dricker sig full på glögg och lyssnar på O helga natt hela natten. Men när Jag såg mamma kyssa tomten tränger igenom vintermössan i ytterligare en presentbutik med onödiga-saker-som-man-kan-köpa-om-man-inte-har-en-aning-om-vad-man-ska-ge-i-julklapp-men-har-en-del-pengar-över, då är det INTE lindring, då är det bara att spä på med mer mulet väder.

Kommentera

---

Landet som försvann

10.11.2009 kl 01.19

När Berlinmuren föll upphörde östtyskarnas land att existera. De var inte längre instängda bakom järnridån, epicentrum för det kalla kriget. De förutsättningar de hade haft gemensamt, som hade dikterat deras liv, fanns inte längre. Ingen avlyssning, ingen parti-tv, inga gränskontroller och inget Moskva. Anhängare till kommunistpartiet såg sina befogenheter försvinna över en natt. Jag undrar hur det känns när det land man bor i försvinner.

Om Kalles kaviar inte finns längre och om tevekanalerna lägger ner. Kommer du ihåg smaken av knäckebröd och kaviar? Det smakade salt och havsaktigt men ganska sött. Tittade du på Tjugofyra karat och Bingolotto? Folk som ringde in och pratade med Loket, vann glasögon och kattmat. Minns du när du sjöng Idas sommarvisa på skolavslutningen i mellanstadiet? Eller när du pluggade natt och dag inför matteprovet i algebra och fick MVG?

Minnena är allt du har. Sverige finns inte längre. Kaviarn säljs inte längre. SVT har lagt ner. Idas sommarvisa passade inte in i det nya samhället. Ditt MVG betyder inget för betygen är förlegade, tillhör ett annat sätt att mäta. Ett sätt som vi inte använder längre.

Om Sverige försvinner över en natt kan vi fortsätta att prata om det, men bara som ett minne. Vi kan inte köpa Kalles, titta på Stjärnor på slottet, gråta på en skolavslutning med Den sommartid nu kommer eller visa upp våra betyg längre. Allt det som var Sverige är borta, passé, bortrensat, nerlagt.

När Berlinmuren föll för tjugo år sedan försvann DDR. Sovjet drog tillbaka sitt revir, lämnade Östeuropa åt väst, lät skolungdomar plugga engelska i stället för ryska. Jag undrar hur det kändes.

Kommentera

---