Hon sa paus

091217

Flickvän C har blivit exflickvän C. Hon tyckte att vi skulle ta en paus. För att ta reda på vad vi betyder för varandra.

Tankarna vandrar iväg till en sommar för två och ett halvt år sedan. Hur det gick till exakt minns nog inte någon av oss, men plötsligt träffades vi mer och mer. Det började av en slump på en krog. Vi hade inte setts sedan vi jobbade tillsammans hos stora hamburgerkedjan. Vi bestämde att vi skulle fika. Och en fika ledde till en sopplunch som ledde till ett förhållande.

I två och ett halvt år. Tid är inte så mycket i sig, men medan tiden går hinner man göra en hel del. Som att bygga upp en värld. Som att bli en del av varandras liv. Som att lära känna varandras bra och dåliga sidor. På senare tid mest de dåliga. Irritation. Missförstånd. Gnäll. Till slut fanns det inte så mycket av förhållandet kvar, bara några illasmakande rester som ingen av oss ville ha.

Det var då hon sa att vi skulle ta en paus. Jag hade tänkt tanken, men skulle aldrig våga säga det, hur modig jag än vill vara. Därför beundrar jag henne. För att hon sa p-ordet och höll fast vid det, även när tårarna rann på både mig och mamma när jag packade min resväska.

Jag förstår människor som skiljs åt med ilska, att de inte vill prata med varandra igen. Så skildes inte jag och C. Jag bryr mig fortfarande om henne. När förhållanden tar slut blir det så drastiskt. Från närkontakt till ingen kontakt. Det känns konstigt.

Snart ska vi göra bodelning. Eller, rättare sagt, jag tar mina grejor och hon behåller sina. Bokhyllan, det enda som egentligen är vårt tillsammans, får vi kanske såga på mitten. Men det blir inte av förrän jag har hittat en lägenhet.

Andra saker som jag gärna skulle dela på är hennes familj med släkt. Hennes föräldrar har verkligen varit världens bästa nästan-svärföräldrar och jag hoppas att de kommer att fortsätta vara det, vem det än blir åt. Det är det som är det konstiga med förhållanden, att det inte tar slut med en person – det tar slut med en hel liten värld.

Jag undrar när och var vår färd började gå illa. Och när och var den gick så illa att den inte gick att styra upp längre.

Varma hälsningar till C.

Och tack till J som låter mig bo på bäddsoffan.

4 kommentarer

  1. Hoppas vi syns vid något tillfälle, men här får du en ”bamsekram” från mamma C.

  2. Mamma C: Tack :) Jag hoppas också att vi ses! kram

  3. Så fint skrivit, pojken! KramiZZar till dig!

  4. C: Kram på dig också! :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *