Kort summering av ett gånget år

100103

Det var årets sista kväll,
fulla folk på gatan.
Raketer flög i luften,
det var festligt som satan.

Så sjunger Lars Demian i sin nyårssång Fyllot & Miss World. Men det var inte med honom 2009 började, utan febrig och förkyld i ett radhus vid ett köpcentrum. Goda vänner och god mat. En del har jag inte träffat sedan dess. För det är så 365 dagar gör, sorterar bort och sorterar in.

En av dem som blev insorterade var J. Som jag nu, ett år senare, har min tillfälliga bäddsoffa hos. På grund av att en annan person, C, blev delvis utsorterad.

Andra personer som blev utsorterade var de på min folkhögskola. Efter två år tillsammans skildes våra vägar igen. Stötas och nötas mot varandra på lektioner och fritid, varje dag, för att sedan inte höras av. Några hör jag av, men de flesta inte. Vad säger vi till varandra när vi träffas om 35 år? Tänk vad roligt vi hade. Eller tänk vad längesedan det var, det har vi nästan glömt. Svårt att veta vilka spår tiden sätter på sikt.

Jag flyttade hem till Helsingborg efter ett otal år på äventyr ute i världen. Allt blev som förr, men ändå inte. Nya förutsättningar och nya erfarenheter i bagaget.

Och så kom sommaren och jag fick sommarvik på tidningen. Efter en vårpraktik fick jag verkligen en riktig anställning, betald och allt. Två veckor i hemstaden och fyra i Kullabygden. Jag fick bada bastu, cykla mountainbike, gå på veteranmaskinsträff och vara med på Antikrundans hembesök. Sedan blev det höst och jag fick fortsatt förtroende att hoppa in på tidningen emellanåt, träffa Markus Krunegård och lyssna på polisradio.

Under året som gick var jag dessutom en sväng i Umeå, på julkonsert med mamma, på fest hemma hos Z, på kafé Utsikten med farmor och i Riga med C. Annat som hände var att jag hittade en ny favoritplats, soldäcket på Gröningen, där jag också lyckades simma i havet med min numera döda mobiltelefon.

Så, ungefär, skulle jag sammanfatta mitt 2009. Men det är i oerhört förkortad version, för 365 dagar kräver egentligen 365 historier.

3 kommentarer

  1. Det händer mycket under ett år…när man börjar tänka efter o minnas tillbax! :)

  2. C: Japp. Tur att jag har börjat skriva upp i min kalender vad jag gör, för minnets skull :)

  3. Tänk, redan vid 27 sviktar det. Hur ska det gå…..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *