Förbannade pistiller!

100404

Det är något speciellt med kvinnor och blommor. Och det är så speciellt att de inte kan dela det med män. Två gånger på kort tid har jag fått bevis för det.

Precis som Hemtex och Indiska är blomsterbutikerna inte särskilt välbesökta av män. Ofta handlar det om äldre gubbar som följer i sina fruars fotspår, lagom intresserade av pelargonfärger och orkidéstänglar. Fruarna tjatar och tjatar vid frukostbordet om att få något nytt, snyggt till fönsterbrädan. Skulle det inte vara snyggt med något rött, eller med något högt, eller en sukulent?

Frun försöker skapa engagemang. Och någon gång då och då ger gubben med sig och låter frun stiga in i bilen för att åka till blomsterbutiken. Men när dörrarna till denna värld av växande varor slås upp blir frun som förbytt. Mannens engagemang är inte längre önskvärt.

Plötsligt ska mannen hålla sig i bakgrunden, inte kommentera, inte välja, inte tycka, inte tro. För i blomsterbutiken är det kvinnan som bestämmer. Män kan inte blommor, förlåt att jag påpekar det självklara.

Även så om man kommer dit som man utan sällskap.

”Du vet att den här behöver vattnas ofta?” säger kassörskan med en blick som säger att jag kanske bör ta något mer lättskött än en myrtis communis. Som en kaktus. ”Ja, det vet jag”, svarar jag. Men hennes blick dröjer sig kvar en stund, med ett litet leende som säger att ”jaja, vi får väl se hur det går”.

Eller andra beviset:

På gång att köpa en växt i full blom som present som ska ges 24 timmar senare. Försöker säkerställa att den inte kommer att vara överblommad till dess och frågar kassörskan. Men det är inte kassörskan som svarar, utan en kund i form av en kvinna bredvid: ”Det beror väl på hur mycket vatten den får” (som att män inte förstår att blommor lever på vatten, sol och luft). Och tonläget sa ungefär samma sak som förra kassörskans blick: ”Hahaha, han är man och ska köpa en blomma, hur ska det gå? Hahaha.”

Jag undrar bara vad odlingskunskaper har med könet att göra och hur dessa kvinnors stackars män har det hemma. Hur kan man vara så fast i könsrollerna ett år som 2010?

P.S. Blomman på bilden är en gerbera och trivs utmärkt i mitt fönster bredvid myrtis communis. Presentblomman har vad jag vet ännu icke vissnat. D.S.

4 kommentarer

  1. Haha, jag känner mig verkligen inte träffad! :)

  2. C: Vad bra, det var inte meningen :)

  3. Ja, man kan fråga sig hur mycket av detta som handlar om Din förväntan på bemötandet från denna ”kvinno-dominerade-plats”.
    Mannen hemma hos mig är den som sköter odlandet av plantor till växthuset i år och det var också han som drog in orkidéerna i mitt hus och har sett till att avokadosarna har överlevt (och de övriga blommorna med). För jag har helt tappat konceptet på den fronten. Var sak har sin tid antar jag.

    Är inte trädgårdsmästare ett typiskt manligt yrke?

  4. Agnetha: Klart att jag faller in i mallen som förvirrad man när jag handlar blommor, jag blir ju det när dessa kvinnor konfronterar mig med sina könsroller på det viset. Och jo, trädgårdsmästare är ett manligt yrke, precis som att kock är ett typiskt manligt yrke trots att det är husfruarna som står vid spisen hemma :) Johan verkar vara en lagom frigjord man som vårdar sina planterande sidor. Jag ska odla tomater, jordgubbar, luktärtor och små färgglada blommor i år. kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *