Gift för livet 2

100720

Det är ungefär som den där låten från Pistvakt.
”Där väg 342 tar slut. Kör bort mot det som var en väg förut. Du änd i Svartlien. Åh, du änd i Svartlien. Sen kommer en skylt där slutar allmän väg. Sen 25 mil till vi lovar dig. Kom du till Svartlien. Åh, kom nu till Svartlien.”

Bara det att i min verklighet hette det Flykälen.

Efter timmar på ett nattåg till Stockholm var jag bara halvvägs. Lika många timmar till längs krokiga skenor norrut mellan sjöar och under ljus himmel. In i stan som håller på att kasa ner i den mörka Storsjön. Sedan sextiotreans buss tio mil till, på lappade asfaltvägar mot Strömsund. Sedan i M:s bil på spikraka vägar med berg i fjärran, mot Flykälen. En gammal avtackad skola, med våningssängar i källaren och mygg utanför fönstret.

Dagen efter bröllop i Laxsjö kyrka på slänten vid en spegelblank sjö. Medan solen fick den vita kyrkan att bada i ljus vandrade M och D in till en av de pampigaste brudmarscher världen lyssnat till.

Sedan rosenblad från små kuvert på trappan, en tur i en gul bil för brudparet och därefter dans på skolans dansbana medan skymningen lägger sig över Jämtland och skogarna.

Jag är övertygad om att de här två turturduvorna kommer att hålla ut länge!

4 kommentarer

  1. så fint skrivet och fixat patrik!

  2. Saknar dom några väl valda ord om dansen långt in på natten..

  3. Kära nån, om vi hade haft ett stort bröllop hade du kunnat gå på bröllop tre helger i rad! :-o
    Det låter i alla falls om att M och D fick ett underbart bröllop!

  4. Karin: Tack :)

    Yurika: Jag sparar fortfarande min eld ;)

    Agnetha: Ja, så hade det varit. Jag hade blivit slutkörd. Det är nog tur att ni smusslade er in i vuxenvärlden ändå :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *