Livet på riktigt

100802

Tänk att några piratbåtar som snurrar i en liten damm kan göra människor så glada. För en stund försvinner alla problem som råkar finnas utanför dammen, bara man får spruta med vattenkanonerna på de andra båtarna. Man har bara en sak i huvudet – pricka de där ungarna i båten framför!

Nej, det handlar inte om skadeglädje. Jag är ingen hatfylld person. I stället handlar det om att tappa bort sig för en stund i något man gör. Det är förmodligen väldigt bra att göra det i bland, bara fokusera på det man har för händerna för tillfället, och komma ut på andra sidan som en lite nyare människa.

Det finns andra platser samma sak kan hända på.

Att sitta i en bastu och sedan kasta sig ut i havet är en sådan. Det handlar bara om att svettas och att chockas, härda ut i värmen och ta sig upp ur vattnet.

Eller att forsränna. Hänga utanför kanten på en gummiflotte, kastas nerför strömmen och känna kraften i vågdalarna. Klamra sig fast och paddla för livet.

Att ha en riktigt rolig kväll med vänner, kanske dricka något starkare än äppelmust, skratta ohämmat åt bisarra skämt, kan också kvala in på listan.

Det gäller att låta livet sluka upp en i bland, samla energi i uppslukandet och sedan fortsätta ett tag till med sin vardag.

I dag träffade jag två kvinnor ute på malarna i Torekov. Den ena började ro för 13 år sedan, i en båt, ut på havet, till Hallands väderö. Hon gjorde det för att samla sina tankar, ta itu med en del dilemman i livet. Och hon märkte att det hjälpte, hon blev fokuserad, lärde sig saker om sig själv, om sina styrkor och svagheter.

Så skrev hon en bok (Roddkraft, Bodil Stefansson). Den andra kvinnan har gjort en film om det hela (Ro i utbrändhetens tid, Ingela Romare), som har premiär på Lilla filmfestivalen i Båstad i veckan.

Vi måste nog alla hitta vår roddbåt och hitta det som fångar oss ett tag, för att slänga bort alla grumliga tankar i huvudet och börja om på nytt, med ny kraft, god kraft. Det är först när vi har hittat den där båten, som vi upplever livet på riktigt, tror jag.

2 kommentarer

  1. Så sant :D Väldigt välformulerat som alltid.

  2. Josefin: Tack :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *