Bara lite mer människor

En buss är en buss är en buss? Jo, visst. Utanpå. Inte inuti.

På morgonen sitter människor stela i ryggen när den krånglar nerför den smala backen med utsikt över Sundet. Inga blickar. Inga leenden.

Vid lunchtid lite mer uppsluppet. Några pratar med varandra medan den stånkar längs landsvägen med leriga åkrar på ena sidan och ett disigt hav på andra.

När eftermiddag går mot kväll och den snirklar förbi mörka tegelbyggnader och tvära rondeller är det lite fler leenden. Människor är uppvärmda från jobbet, har pratat med varandra, är inställda på att vara trevliga, visar sin bästa sida.

Och när kvällen sedan blir sen, och det är fredag som i kväll, är det en helt annan buss. Reserverade personligheter blir musikalartister när groggarna runnit till. En busschaufför, gå och fiska, wakawaka och andra nummer i en aldrig sinande potpurri från baksätena.

Samma människor som på morgonen. Bara lite mer människor.

5 kommentarer

  1. Du missade nattperspektivet…..när festen är slut och sista tåget har gått. Då Knutpunkten blir en sovplats för behövande :)

  2. Det förträngde jag nog medvetet. Sista nattbussarna hem är också speciella, särskilt 219 söderut. Det är nästan mer nöje än att vara ute på krogen.

  3. Hmm…du tar väl ändå inte 219 hem…eller har jag missat något ;) Men, Knutpunkten mellan 2-7 på helgerna….är tragiskt!

  4. Du är väl ändå inte på Knutpunkten mellan 2 och 7 på helgerna!? Du kan komma förbi på någon av krogarna i stället för att hänga där, och säga hej :) (Nej, 219 sent på natten var ett tag sedan nu.)

  5. Haha…nä jag hänger inte där. Så illa är det inte… Men tvingas ju passera Knutpunkten när jag ska jobba…då Knutpunkten i grund och botten är en station, där min ena arbetsplats utgår ifrån :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *