Christiania och turisternas hjärtan

Christiania, København K. April och vackert väder.

Vi tog färjan och tåget till huvudstaden för att njuta av våren. En av deltagarna var fascinerad av fristaden Christiania och vi begav oss dithän. Förbi gråpampiga Christansborg, över Knippelsbro med sina koppargröna torn, och in i Christianshavn. En vänstersväng in på en gata och där, med en färgglad portal och de tre punkterna på en metallflagga över ingången.

Utanför Indkøbscentralen en man vid gitarr och en kvinna på munspel. Runt omkring människor i solen invid ett staket. En blues, så klart, vad annars i en fristad i en fri stad. Ölklirr ut ur butiken och den där omsvepande doften av något vi inte nämner vid namn på andra sidan det bräckta vattnet.

Här har de barrikaderat sig sedan 1971. ”De” är människor som ockuperade ett före detta militärområde som militären hade lämnat. De bosatte sig med drömmar om frihet och självbestämmande, införde konsensus som demokratiform och äger gemensamt.

Sedan kom drogerna, Pusher street och polisinsatser. Att ha ett avskärmat socialt experiment mitt i en huvudstad bryter naturligtvis de gängse spelreglerna.

Men de tunga drogerna ska tydligen vara borta igen. Nu kan turisterna bara köpa lättare röka i små påsar. Och vegetariska økosoppor och bajer med de tre prickarna på etiketten. Och Christiania är fortfarande det näst populäraste turistmålet i København; jag antar att Tivoli toppar listan.

För turisterna gillar Christiania. Det är på sitt sätt sinnebilden av Danmark. Lite friare, lite enklare, lite mer avkopplat och ”sig selv nok”. Det försöker inte passa någon mall eller upprätthålla en image, det bara är, och de boende bara är, och då kan besökarna också, så klart, bara vara.

Och frågan är vad som händer om, eller när, Christiania ”normaliseras”, som det heter på byråkratispråk. Landets högsta domstol har slagit fast en gång för alla att det är den danska staten som har nyttjanderätt till marken, inte några hippies som vill leka självständiga och bygga konstiga hus.

Frågan är om København kommer att vara sig själv då. Eller om en del av den fria känslan – lite mer öl och ”ta dagen som den kommer” – försvinner. Eller så är frågan om den friheten någonsin har funnits, eller om den bara är en myt.

Jag tyckte mig förnimma den även när jag åt en hindbærkage på Amagertorv mitt på Strøget. Men å andra sidan får man svar som man ropar. Förmildrande är att København över lag inte är en stad som försöker göra sig till, och inte är så ”ännaklämd” som exempelvis Stockholm. Här verkar inte finnas något motiv att förvränga mitt rop.

Statens filmcentral tillhandahåller en film om Christiania:
Christiania, you have my heart

SVT har visat en dokumentär om fristaden.
Kampen om Christiania
Den verkar bara finnas illegalt. Precis som Christiania.

På tal om danskar. Så här gör de i Skanderborg om sommaren för att få gåshud:

5 kommentarer

  1. Hey Pat! Fint skrivet om vår dag i Köpenhamn, men du använder så många danska ord som jag inte förstår. Och ja sa inte sprutflöde, jag sa ”jag kan ta lite piskat flöde, tack” =D Kan jag få den där fina bilden på mej vid huset? Jag ska sälja in Köpenhamn till Haris… Tack för en uuunderbar dag i København! / Cissi

  2. Du sa sprutflöde, vi är två vittnen :) Klart du kan få bilden. Jag skickar över den i ett elektroniskt kuvert. Ta bra betalt om han nappar, och så får jag royalty ;) Tack själv för mycket trevligt besök!

  3. Underbara Cristiania, i underbara Köpenhamn! :) Bra skrivit! :)

  4. Underbart tack :)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *