Att hitta hem

Ledig dag och tunga moln över Öresund. Medan flickvän A drar in pengar på sitt jobb cyklar jag norrut längs de blöta gatorna för att titta på en lägenhet.

Mäklaren har en mapp under armen och hälsar välkommen, ber oss som väntar ta en trappa upp och stiga på. Hon erbjuder skoskydd men det känns lättare att ta av skorna. Det är en tvåa med balkong mot lummig innergård med grillplats.

Det är ljust, luftigt, fläckfritt och bekymmerslöst. Inga bokhyllor med böcker, inga fotografier på väggarna, inga köksredskap på köksbänken. Inga kläder i sovrummet, inga schampoflaskor i badrummet. Kort sagt ett hem men ändå inte.

Mina strumpor sveper över de välpolerade golven och det känns märkligt. På några minuter ska jag bestämma om det här skulle kunna bli mitt hem. Och A:s hem. Men det gör det ju inte, för hemma är ju i min hyreslägenhet där jag redan har bott i drygt två år, där jag har målat och möblerat. Tänk att ge upp sin fasta plats för något som ser ut som en utställningshall.

Jag och A har pratat om att flytta ihop, det är snart ett år sedan vi träffades. Det här är första lägenheten där jag faktiskt har varit på visning, men garanterat inte den sista. Att hitta ett gemensamt hem kräver tålamod och fingertoppskänsla. Det ska vara många garderober, stort kök, diskmaskin, inglasad balkong, smart planlösning, högt i tak, innergård i västerläge, plats för tvättmaskin i badrummet och så vidare. Alla lägenheter har något, men få allt.

Men viktigast av allt är nog ändå den där känslan. Av att omslutas av trygghet och lugn. Kunna andas ut. Och den går inte att söka sig till på Hemnet.

1 kommentar

  1. Så nu ska det vara diskmaskin också?! Behövs inte för min del, att diska har blivit en del av min morgon rutin. ;) hoppas vi hittar något bra hem snart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *