Det är inte lönt

Det finns en man i min grannstad som skriker fula ord på morgonen. ”Ta er i röven! Vad ska det vara bra för?”. Sedan vandrar han upp och ner för gatan några gånger till och blänger. ”Fan! Vad har ni gjort?”.

Jag passerar, men han tycks inte lägga märke till mig. Inte heller någon annan som passerar på väg till jobbet. I stället fortsätter han skrika och blänga för sig själv, mot något abstrakt som vi andra inte ser.

I bland tangerar hans egen värld och den värld som alla vi andra ser varandra. Han skriker extra mycket mot det håll där byggbolaget reser höghus vid ån. ”Vad har ni gjort? Vad ska det vara bra för?”.

Det är lätt att avfärda honom som psykiskt sjuk. Han har vanföreställningar och pratar med sig själv eller personer som vi andra inte ser. Därför rynkar vi på näsan och går vidare.

Men det han i själva verket ger uttryck för är en djupt rotad negativ syn på förändring som finns hos de flesta människor, även om vi försöker låtsas något annat. ”Visst var det bättre förr? Visst var det finare med gamla hus? Visst var det skönare med en gräsmatta i stället?”

Själv hamnar jag ofta i grubblerier i samband med lägenhetsrenovering. ”Det är ju på ett sätt nu. Blir det verkligen bättre om vi gör om det? Var det inte bättre innan vi bytte färg? Om jag river det här kommer vi aldrig att kunna ångra oss. Vågar vi verkligen förändra?”

Det finns många präktiga ordspråk. Ett av dem går ut på att man aldrig ska ångra det man har gjort, bara det man inte har gjort. Det är en fin tanke.

Men i verkligheten fattar vi fel beslut i bland och förändrar saker till det sämre. Dels för att vi inte såg hela bilden när vi fattade beslutet. Dels för att vi har ändrat smak, tankesätt och prioriteringar. Man fattar alltid det beslut som verkar bäst för stunden. Så gör i alla fall jag. Sedan får tiden utvisa om det blev det mest fördelaktiga.

Mannen vankar av och an. Han skriker ännu en vers fula ord mot den förändring han ser. ”Sluta! Vad ska det vara bra för?”.

När en vän och jag skulle dricka öl på en uteservering för några år sedan blev vi stoppade av vakten. ”Det är inte lönt, vi stänger om en timme”, sa han när klockan var elva.

Med det resonemanget är det inte mycket som är lönt i livet. Stiga upp på morgonen? Nej, man måste ju ändå lägga sig snart igen. Äta? Nej, man blir ju snart hungrig ändå. Jobba? Nej, man blir ju snart arbetslös eller pensionär hur som helst.

Bygga höghus vid ån då? Nej, inte det heller. Tids nog kommer man ändå behöva riva dem. Saker håller inte för evigt. Dessutom är det inte säkert att det blir bra.

Så vad ska man då göra om ingenting är lönt och om man inte kan vara säker på att förändring leder till något bättre?

Mannen stannar utanför Ica och jag kikar på honom bakom hörnet. ”Ta er i röven!” skriker han åt bygget.

Ja, kanske är det bästa sättet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *