Action framför gestaltning

Gestaltning är när man får saker i sin berättelse att bli så levande att läsaren känner sig närvarande. Och det får man när man beskriver saker så in i helskottas bra som man bara kan.

Det har jag lagt mycket energi på i mitt fjärde romanförsök, att beskriva saker så bra jag kan. Det är detaljer på hur det luktar damm i redskapsboden nere vid bryggan och hur det där dammet dansar i solljuset som silar in mellan plankorna. Det är hur det känns när huvudpersonen ligger på marken i tallskogen och kottarna skaver mot smalbenen när han spanar på grannstugan. Det är hur mamman hänger tvätt och tygerna fladdrar i vinden som kommer in från sjön och får dem att snurra sig innan hon tvingar fast dem med klädnypor.

Läs mer

Det är bara att skriva

Hur går det med romanen?

En fråga som jag får höra då och då. En helt rimlig fråga. Särskilt eftersom jag har berättat vitt och brett om att jag har tagit mig för att skriva en.

Men svaret är komplext. Det är inte bara att sätta sig ner och skriva en roman om man inte har gjort det tidigare. Faktum är att det inte alls är i närheten av att vara så. Det är vad jag har lärt mig de senaste två åren.

Läs mer

Fokusera

Romanen. Det är verkligen ingen enkel grej. Jag har kommit en bit på vägen och känner mig stolt över det, men emellanåt blir det stopp. Som nu. Handlingen känns meningslös, persongalleriet grått och scenerna som sirap. Hur ska någon någonsin orka läsa den här smörjan om jag inte orkar skriva den? Och hur ska jag orka skriva den om ingen orkar läsa den?

Läs mer

Den stora romanen

Om man tjänar sitt levebröd på att skriva är det oundvikligt att tanken på att skriva en roman förr eller senare dyker upp. Det ligger i människans natur att försöka utöka sina marker, gå längre, ge sig i kast med nästa utmaning. Inte konstigare än att frukostbullsbagaren till slut försöker sig på en bröllopstårta eller att simläraren någon gång anmäler sig till Vansbrosimmet.

Läs mer