I väntan på solsken

090611

Stockholm var blött när tåget passerade Årstabron. Efter fem soliga bonusdagar och fyra nätter på soffan hos tre före detta klasskamrater var mina två år i Stockholm definitivt över. Regn är bra att lämna i, då blir det mindre vackert och lättare att åka.

Jag skulle ha varit i Hälsingland de senaste dagarna, men ett återbud gjorde att jag fick leta tillfällig sovplats i huvudstaden. Min bokade hembiljett via Stockholm fem dagar senare var inte ombokningsbar, och internatet på folkhögskolan stängde för terminen.

Även Helsingborg var blött när jag kom fram. Jag har sått morötter, bönor och planerar att så lök, i hopp om att sommaren ska komma och driva upp gröna livsbevis ur jorden på balkongen. Jag har varit på möte på Helsingborgs Dagblad inför sommaren, fått en rundvandring och blivit bjuden på mat. Jag och C har haft picknick vid stranden på Råå. Någonstans där uppe finns solen.

Och så har jag hjälpt N att flytta in i sin nya lägenhet. Han är precis som jag tillbaka i stan, med balkong med utsikt mot den lägenhet där vi bodde innan vi lämnade. Där satt jag med Umeå universitets katalog i handen, omedveten om att jag skulle bo i Norrland två och ett halvt år, träffa en flickvän, bli fodervärd åt två katter, åka till Frankrike, bli dumpad, hitta en ny flickvän, flytta till Stockholm, bli journalist, praktisera på Landskronaposten och till sist, nu, börja jobba på Systembolaget på måndag, se fram emot tre veckor på HD i juli och vänta på att grönsakerna ska ta sig i krukorna.

Det nya i mitt liv just nu är att jag inte vet vad jag ska göra till hösten. Senast jag inte hade någon aning var efter gymnasiet. Det känns ovant och osäkert, men väldans spännande också. Vad som helst kan ju hända.

Det kan till och med sluta regna.

Inte längre i samma båt

090528

Dagen före avslutning och köerna ringlar på motorvägen. Under en mörkgrå himmel sitter en reportageklass ombord på en röd buss. Efter två år är detta den sista färd de gör tillsammans.

Två år på folkhögskola och man lär känna sina klasskamrater ganska väl. Vi skojar om att sätta upp en sketch där vi härmar varandra, för så många timmar har vi suttit i samma klassrum att vi kan varandras kommentarer utantill. I morgon är det avslutning och vår lilla familj finns inte längre.

Den sista gemensamma färden går till Sandhamn. Från bryggan längst ute på Värmdö driver färjan fram över ett hav täckt av ringar efter regn. Förbi kala kobbar och sommarstugebevuxna öar seglar vi, lägger till några sekunder vid några av dem.

Under två år hinner man både att älska och hata samma personer. Några av dem har jag umgåtts mer med, andra knappt alls, men majoriteten har jag delat två år med. Alla satt vi lika nervösa i skolbänken första dagen, undrande över vad som komma skulle. Vi flyttade in på internat, fikade tillsammans, åt lunch, spelade gitarr, hade yoga, morgonjoggade i skogen, gick på studiebesök och kritiserade varandras texter. Och någonstans under vägen gick tiden och vi lärde känna varandra.

När vi dukar upp picknicken på klipporna vid Sandhamns kust skiner solen mellan två stora moln. Några varma solstrålar hittar ner till 14 personer på klassutflykt. Den här ön är en av de yttersta i skärgården och bortom den allra sista gungar havet mer än det guppar. Lärare L bjuder på kycklinglår och paj.

Efter i morgon går vi inte längre i samma klass. Två års vardag är inte längre vardag utan ett minne i var och en av oss. Det finns många i klassen jag kommer att sakna mycket. Alla i klassen kommer jag att bevara som bra minnen.

Tollare folkhögskola och mina reportagekamrater – tack för alla skratt ni har gett mig! Det är nu det gäller.

Första journalistjobbet

090522

Personalchefen på HD ringde. Han hade tre veckors föräldraledighet att fylla på redaktionen i Helsingborg i sommar. Ville jag jobba? Om!

Jag har fått mitt livs första journalistjobb. Tre veckor är tre veckor, och i lågkonjunkturens år är det väldigt bra tycker jag. Jag hoppas naturligtvis att det blir mer framöver, men även om det inte skulle bli det, om det är här karriären tar slut, så har jag i alla fall varit arbetande journalist en gång i mitt liv.

På sätt och vis kan man säga att jag har nått dit jag ville nå. Frågan är då bara vad man ska göra resten av livet?

Den 20 juli sätter jag min lilla fot på den stora redaktionen i Helsingborg. Resten av sommaren jobbar jag på Systemet.

Första nötterna bland tvätten

090518

I Indien och Nepal finns det träd där det växer tvättmedel. Nästan så fantastiskt att man inte tror att det är sant, eller hur? Och här på bloggen blir det nästan intresserekord av kommentarerna att döma. Många är förvånade och nyfikna.

Och nu kommer sanningens stund. Jag har tvättat fyra maskiner med tvättnötter i stället för vanligt tvättmedel.

Fem-sex nötter i en liten påse. Sedan är det bara att sätta igång tvättmaskinen som vanligt. När nötterna blir varma av vattnet utsöndrar de sin naturliga såpa. Och resultatet är lovande. Det luktar nytvättat och verkar ha blivit rent. Jag kan inte se någon skillnad mot hur det skulle sett ut med tvättmedel.

Så släpp in nötterna i din tvättmaskin också. Låt naturen sköta din smutstvätt. På ekologibutiken Gryningen i Stockholm kostar ett kilogram 165 kronor. De går också att beställa över internet, bland annat på tvaleriet.se.

Nötter på prov

090506

”Varför använder inte fler det om det är så bra?” frågar C mig. Och det är den frågan jag ställer mig själv. Jag har inte svaret. Jag vet inte ens om det är så bra än, det är bara vad jag har hört. Men jag ska ta reda på det.

Jag har köpt ett kilogram tvättnötter. Det är naturligt tvättmedel och växer av sig självt, helt okemikaliskt. Dem stoppar man i små tygpåsar och lägger bland tvätten i tvättmaskinen. Sedan ska det bli rent. Skillnaden mot konventionellt kemitvättmedel är att det inte luktar något efteråt, sägs det. Så om man vill ha lite kemisk doft får man tillsätta det på konstgjord väg.

Än så länge är tvättkorgen ganska tom, men när dagen T närmar sig ska jag sätta de små skrumpna växtdelarna på prov. Och om de är så bra att de tvättar lika rent som kemitvättmedel, varför använder inte fler dem då?

Ännu mer Landskrona

Sveriges sydligaste alpinklubb fyller 30 år
Gammalt palats får glansen åter
Butiker blir konstutställningar
Afrikafarare har lämnat sitt älskade land bakom sig
Rekordmånga brott i Landskrona
Sydvatten bjuder högstadieelever på kranvatten
Politiker på bortaplan
Projektarbete aktiverar skolbarn
Kågerödselever vill ha tillbaka sitt skolkök
Glada kor lockar till tusen
Han tror på den goda människan
Toaregler ska stoppa snedpinkarna
Brist på respekt gav idé till temadag
50 000:e frisktandvårdskontraktet tecknat i Landskrona

Våren från underjorden

090426

När våren nalkas i alla helsingborgares favoritskog blir marken alldeles vit. Små blommor från underjorden tränger genom lager av mark och mylla innan deras smala stjälkar når ljuset och så småningom lyckas skapa vita blad som riktar sig mot solen. Sida vid sida, tusentals, miljontals står de i slutet av april, räddar våren och inviger sommaren.

Det kan verka töntigt eller tantigt. Men faktum är att vitsippor är något alldeles särskilt. Jag har inte sett dem på fem år. I Norrland fanns ingen vår, bara vinter och halvsommar. I Stockholm fanns ingen bokskog. Och ingen riktig vår utan en ordentlig matta av vitsippor.

Men nu är årets obligatoriska besök i vitsippsskogen avklarat. Jag har beskådat kraften från underjorden.

Backarna kallar

090421

Tre dagar i Stöten med sol, lite folk i backen och fart på skidorna. Om någon hade frågat mig för tre år sedan om jag ville åka skidor hade jag sagt nej. För den som inte kan åka och är över 20 år är det inte lite pinsamt att ställa sig i backen på skakiga ben och bångstyriga skidor som bara vill köra i kors.

Det gäller att komma över pinsamhetskänslan. På andra sidan av den väntar en helt ny värld. På andra sidan susar man förbi granarna så att snön sprutar. Man hör ljudet av valla som glider över snö. Hård snö skrapar, pudersnö knakar, våt snö slaskar.

Känslan när man vågar köra lite fortare nerför är obeskrivlig. När man väl vågar göra det inser man att man måste tillbaka till skidbackarna snart igen.

Ytterligare Landskrona

Detta är vad jag har åstadkommit den senaste tiden på lokalredaktionen:

Elever rädda för att gamla problem rivs upp
Eleverna får inte yttra sig om skolflytt i Landskrona
Vikande elevunderlag på båda skolorna
Det räcker inte till en lunch
Örjan Ekström lämnar över rodret
Här utbildas blivande ledare
Storstadsclown på torsdagslunch
Vård och sagor på biblioteket
Kurser för personal inom äldreomsorgen
Bo drömmer om sim-EM
Hjärtstartare på sex platser i Landskrona
Sprit över disk – så länge
Föräldrar vill ha kvar dagbarnvårdare

Med filt upp till ögonen

090407

Finansoro. Lågkonjunktur. Recession. Svacka. Kris. Oavsett vad man kallar fenomenet lägger Det sig som en kletig, stickig, kvävande filt över landet.

Folk förlorar jobbet, är oroliga för att förlora jobbet eller ser sina arbetskamrater förlora jobbet. Det ska sparas pengar och dras ner på saker. Sommarvikarier är en sådan sak. Jag är en sommarvikarie. Alltså blir det inget sommarjobb på Helsingborgs Dagblad. Det var min plan.

Nu vet jag inte vad min plan är riktigt. Kanske att vänta. På att någon ska dra bort filten och släppa till lite syre åt oss som ligger här under och är nerklibbade på marken. Dra bort och lyft upp oss. Det är inte okej att lägga den där filten just när jag är färdigutbildad.

Tack och lov finns Systembolaget. Det är dit människor vänder sig i kristider. De skramlar slantar för att ha råd med en Renat. Jag räknar deras skramlade slantar och gör mig en hacka på det. Det blir andra året på Systemet och jag trivs där. Annars hade kvävfilten varit outhärdlig.

Den försegar människor, gör dem oroliga och okreativa. Den spänner nackmusklerna och ger spänningshuvudvärk, skapar magproblem i tv-soffan på helgen.

Men som med alla filtar. När morgonen kommer är det dags att dra undan den, oavsett hur mörkt det har varit där under. Jag längtar efter morgonen och vad som finns där ovanför. När morgonen kommer ska jag bränna upp filten och alla loppor som bor i den.

Landskrona igen

Landskrona tolkat av Patrik:

Kjerstin Dellert och The Cadillac Band
Socialdemokraterna tar avstånd från treklöverns kulturbudget
Dixieland och våfflor i Billeberga
Sandåkerskolan inviger nytt inomhustorg
Bygghandlare allierar sig för att möta konkurrens
Axel Jönsson kan bli biträdande redaktör
Missnöje med fritidsutbudet
Hedersmedlem efter 40 år
Räddningstjänsten varnar för brandfarliga lampor
Regeringens nystartskontor får kvinnor att laga piroger
Jägare får inte ha ”jäger” på nummerskylten
Gammalt blir nytt på seniorträff
Stadsnätet blir trådlöst
Bengt Anders flyttar till Citadellet

Mer från Landskrona

Mer från tidningen…

Nätverksprojekt ska göra ungdomars röst starkare
Ulf Roos fick kommunens hedersmedalj
”Människor med olika stilar”
100 praktikplatser för ungdomar i sommar
Visst finns det företag som går bra
De komponerar en låt tillsammans
Ung cyklist i elitsatsning nominerad i två kategorier
Jag vill gärna gå sista året också
LSR tar hand om havsskrotet – men inte än
Studiemässa ger löften om jobb
Finanskrisens effekter i Landskrona debatteras
Biblioteket 10 år i brandstationen