Våldtäktsskydd obligatoriskt

Vad är det för värld vi lever i? Eller vad lever man i för värld i Sydafrika? En uppfinnare har tagit fram ett skydd mot våldtäkter som kvinnan ska bära mellan benen och så fort hon blir våldtagen så träder det i funktion. När våldtäktsmannen för in sin snopp i kvinnan fastnar den kondomliknande grejen på snoppen och går inte att få bort, eftersom ”kondomen” har ”tänder” som biter sig fast i skinnet. Väldigt praktiskt för kvinnan, öh?

Men vad är det för samhälle där kvinnor måste bära skydd mot våldtäkt? Ska kvinnor behöva räkna med att bli våldtagna och därför ta på sig speciell utrustning varje gång de ska gå utanför sin dörr? Det låter nästan som att problemet inte löses genom att kvinnorna bär våldtäktsskydd, det är ju något som är fel hos våldtäktsmännen för fasen! Och något som är fel på samhället! Skulle det vara okej att våldta en kvinna så länge man står ut med sitt straff, en kondom med tänder på snoppen?

> Aftonbladet om ”snoppfällan”

Stars Without Makeup – varför?

I kväll hade jag storförmånen att få se tv-programmet Stars Without Makeup på femman. Först trodde jag inte att det var sant, att det verkligen finns ett tv-program som gör vad detta program gör. Men det var det, sant, för det visades på tv som vilket program som helst. För den oinvigde kan jag berätta att programmets idé är att visa kända människor utan makeup, helt enkelt. Ni vet de där bilderna i skvallertidningarna där man kan se fula bilder på kändisar som är tagna när kändisarna minst anar det, sådana bilder bestod programmet av, en lång kavalkad av de fulaste bilderna redaktörerna hade kunnat leta fram. Det zoomades på celluliter och på hängkinder och påsar under ögonen. Jag fick känslan av att det var för att ”sätta dit” kändisarna som man hade gjort programmet, för att visa att de bara luras, att de i själva verket är fula och bedraganda människor de där kändisarna. Enda ljuspunkten i programmet var när Cher blev arg och skrek åt kameramannen att sluta filma, att det var hennes privatliv det handlade om och att hon ville vara ifred för en gångs skull. Då hejade jag på Cher. Kommentatorn hejade på kameramannen.

Fy fasen för att bli känd. Bli förföljd av löjliga paparazzis som bara gör sitt löjliga jobb. Vem vill egentligen se kändisar i fula träningskläder i oförberedda situationer? Kanske finns det någon som njuter av att även kändisar under sitt glittrande skal kan var fula vardagsmänniskor, som kan ha dåliga dagar och se ut därefter, men hur schysst är det mot den där stackars kändisen som får sina celluliter uppfläkta på widescreenen, egentligen?

Nåja, känd är nog inget jag behöver oroa mig för att bli, min strävan är helt enkelt för svag för det. Och så kan jag inte komma på något som jag skulle kunna bli känd för heller för den delen. Några tårar gråter jag inte för det utan jag trivs ganska bra i det behagliga vardagslunk som kännetecknar mitt liv. Men ta och titta på det där programmet, Stars Without Makeup, om det dyker upp på tv:n igen. Inte för att det är bra, men bara som ett skrämmande exempel, om du någonsin skulle vilja glänsa lite och bli känd. Celluliter på widescreen tar ner dina fötter på jorden.

(Angående celluliter så dömer jag ingen som har dessa, men visst trivs de bäst där miljoner människor inte kan se dem och inte i nöjessammanhang på tv?)

Om studenter och tv-reklam

Terminen är igång och universitetet är fullt av förväntansfulla studenter. Förmodligen är jag en av dem, även om jag inte räknar mig som särksilt förväntansfull eftersom jag på det stora hela vet vad som väntar. Historia. Idag ritade vår nya och fantastiskt underhållande föreläsare en lång linje på whiteboarden och placerade ut hundratals, kändes det som, händelser mellan 1789 och 1900 någon gång. Och så förstod vi studenter som satt där och skämdes över att vi glömt allt från historielektionerna på gymnasiet och högstadiet, att världen är ganska komplex. Det ena leder inte till det andra som det gör när man står med vit rock i ett laboratorium, utan en sak kan leda till hundratals andra och hundratals händelser kan påverka ett förlopp. Lite spännande faktiskt. Jag hoppas att jag lär mig lite mer om hur världen fungerar och varför den är som den är efter den här kursen.

Och jag börjar känna mig hemma i min lilla studentlägenhet igen. Det tog inte så lång tid och det är egentligen skrämmande att man bara kan byta verklighet så där helt plötsligt och börja syssla med något annat än man nyss höll på med, och inte få alltför stora men av det. Jag har varit på Iksu och simmat igen och det kändes precis som vanligt. Och idag tänkte jag vandra iväg till Iksu igen och inleda min höstträning, träning som legat på is under sommaren (om det nu kan finnas is på sommaren). Det kommer vara hårt, jobbigt och svettigt, men jag kommer bli en bättre människa av det så klart.

Något som ingen kommer bli en bättre människa av är TV4:s nya reklampaus mitt i Nyheterna klockan 22. Fruktansvärt irriterande. I långfilmer har det sin poäng, man kan ta en sväng bort till köket eller in på toan, men vem har egentligen behov av att gå på dass mitt i nyheterna? Jag skulle vilja undersöka hur tv-reklam påverkar människor, hur mycket frustration och ilska det leder till och hur samhällsklimatet och relationer förändras på grund av det. Resultatet skulle troligen bli skrämmande och bland andra TV4 skulle bli ställd till svars för sina övergrepp på den svenska befolkningen. Det är värre än när Skåne försvenskades, värre än förnekelsen av samerna och värre än inkvisitionen, här kommer propagandan rakt in i din popcornskål genom tv:n. Och mitt i nyheterna, precis när du är inställd på att ta del av viktig information. Och ingenstans kan man anmäla sig och tacka nej till det heller. Vad göra?

Patrik äntrar bloggens värld

Så var det dags. Nu för tiden duger det inte längre med en hemgjord hemsida utan nu ska det vara blogg om det ska vara något. Jag har också anammat trenden, av diverse olika anledningar. Men lite konservativ är jag och behåller några sidor från min gamla hemsida, så att min nya blogg får lite hemsideskänsla också :) Också har jag försökt göra det lite mer personligt, inte så där standardiserat som det brukar vara ibland. Det tar lite tid innan alla gamla sidor har flyttat in här, men så småningom kommer det här vara mitt kompletta hem på det stora nätet.

Må bloggen/hemsidan leva ett långt och lyckligt liv!

14 timmar norrut

Fjorton timmar åkte jag genom Sverige igår. Jag började fem i sex på morgonen på Ramlösa station, åkte tåg ner till Lund, väntade ett tag, åkte till Stockholm, släpade väskorna litegrann, åkte till Sundsvall, släpade lite igen för att avsluta med buss till Ume. Det tog tolv eller tretton timmar med bilen upp förra hösten så egentligen är det där tågåkandet inte så effektivt, och definitivt inte om man jämför med flyget som tar ett par timmar bara. Men min gitarr tålde inte att åka flyg sist och jag ville inte att den nya skulle behöva vara med om samma sak som den gamla, så det blev tåget. Och så är det en femtiolapp billigare och dessutom får man åka igenom och se en stor del av det här landet, helt på köpet.

Sista biten mellan Sundsvall och Ume slog en tanke mig. Jag började fundera över vad jag egentligen höll på med när jag satt där på bussen och hade en hel dags tågfärd bakom mig. Vad var det jag skulle komma fram till? Hade jag verkligen mitt hem där uppe, så långt bort från där jag egentligen bor och är uppväxt, för Helsinborg är ju trots allt ”min” stad, oavsett vart jag flyttar i världen. Jag funderade på om det verkligen fanns en liten lägenhet som innehöll alla mina ägodelar där uppe och varför den fanns just där, fjoton timmar uppåt mot ingenstans.

Men nu är jag framme, har varit en dag i skolan och inser att ja, det är faktiskt här jag har bott ett år och om någon vecka kommer det nog kännas precis som förr igen, som hemma. Värsta skitvädret är det hur som helst, femton grader på dagen och sju på natten och blåsigt och regnigt. Hemma i Helsingborg är det tydligen 23 grader och sol, ser jag på min lilla widget på skrivbordet. Men det regnar nog inte så länge till, snart kommer snön istället ;) En liten lustig sak som inträffade på tåget mellan Stockholm och Sundsvall var den kontrast som uppstod mellan söder och norr. Sörlänningarna hade shorts och t-shirtar medan norrlänningarna hade tjocka jackor och mössor. Det var nog då jag insåg på riktigt att jag borde fundera över vad jag håller på med.

Hjärntömning

Jag har gått och samlat på mig lite blandade ämnen den senaste tiden. Och istället för att göra tio olika inlägg av det tänkte jag bara tömma min hjärna här och nu, i ett och samma inlägg.

På helsingborgsfronten är det flytt som gäller. Familjen flyttar ett par dörrar längre uppåt gatan till en större radhuslägenhet. Alltså inte så långt att bära, och det bästa av allt, jag har redan åkt upp till Ume när det är dags för ”den stora omflyttningen”. Men faktum är att jag gärna hade hjälpt till att flytta, eftersom familjen hjälpt mig att flytta förr. Snart kommer jag dock vara i Ume och inställd på något helt annat, som skolan exempelvis. Det är faktiskt lite konstigt att bara byta fokus sådär och byta liv helt plötsligt, från att vara mitt uppe i något till att komma mitt i något annat. Det man tidigare har varit engagerad i byts ut mot något annat att vara engagerad i och till en början är det inte helt lätt att ändra sig sådär helt plötsligt.

Jag var på Malmöfestivalen häromdan och fick syn på något skoj. I vanliga fall går man bara där och inser att det ser likadant ut som förra året, med langos och öltält och dålig musik. Till stora delar var det så även i år men så passerade jag en liten restaurangvagn, som jag har glömt vad de sålde, och de hade en liten klisterlapp med ordet ”pessimister” överkryssat med ett rött förbudskryss. Jag undrar vad de menade med det. Får man inte vara pessimist när man handlar? Är det verkligen säkert att äta där? Eller gott?

En annan sak jag upptäckte på Malmöfestivalen, som jag i och för sig vetat ganska länge men kom underfund med på riktigt då, är att det verkar vara armbandens år i år. Överallt dessa armband, i alla sorters färger och för alla möjliga syften. Rosa för fotboll, vita mot fattigdom, svart-vita mot rasism. Och så alla andra armband som de sålde på festivalen. Jag blev så inspirerad att jag köpte mig ett också, bara för att följa strömmen liksom. För det kan vara farligt att inte göra det, har jag hört.

Och därmed var hjärntömningen över. Möjligen blev den inte så omfattande men det kan ju bara betyda att det snart kommer ett nytt inlägg igen. :)